Mineralitet i form av vitt från Thomas Morey

Som son till Bernard Morey var det väl aldrig någon tvekan om vad Thomas skulle syssla med på dagarna och facit blev att det sedan 2006 finns en domän som heter Domaine Thomas Morey. Den grundades när Bernard drog sig tillbaka och Thomas och hans fru Sylvie bestämde sig för att starta eget.

Domänen har en hyfsad portfölj med både Pinot Noir och Chardonnay där det vita arvet lyser starkast. De vita vinerna kommer i huvudsak från bra mark i Chassagne, Puligny och St-Aubin, med merparten i Chassagne. När man läser om Thomas dyker ofta mineralitet upp som beskrivande ord när det gäller vinerna, i synnerhet avseende Chassagne-vinerna.

Att mineralitet inte har något med "uppsugna" mineraler som fört in "terroir" till druvmaterialet är väl de flesta överens om, men vad exakt som skapar smaken av mineralitet, där verkar man inte vara helt överens. Att själva vinmakningen med typ av jäst eller tillgången till syre kan vara själva "boven" i dramat är nog en förklaring. Det finns en massa artklar på nätet så det är bara att surfa runt och läsa. En av de trevligare jag har hittat är den här.

Oavsett hur nu mineralitet förklaras ska det ikväll provas en flaska där mineraliteten sägs vara riktigt tydlig. Intressant då att se vad jag respektive sambon tycker, Jag är ju rätt såld på mineralitet och hon kan ha problem när den blir för uttalad. Den flaska som testas är 2007 Chassagne-Montrachet, Domaine Thomas Morey. Ett vin från enda enda vingård, nämligen Les Houillères.

En väldigt typisk Chassagne-rökighet hittar omedelbart näsan och den nästan lindas in av en honungssöt och gulfruktig doftfond. Vissa stickigt metalliska spår kommer också fram ur röken. Med tillförsel av luft kommer gult äpple, citrus och honung att träda fram. Sen finns en fräschör i form av vanlig slanggurka.

Smakmässigt finns alla doftens beståndsdelar parat med en pigg och trevlig syra. De nya tillskotten är en väldigt tydlig grapebeska (tyvärr för tydlig) och en ännu tydligare mineralitet. En sån där mineralitet som nästan tapetserar hela munnen och finns kvar hur länge som helst. Det är lite så att man får fram bilden av en rund och len sten som sommarvarm stoppas in i barnmunnen och smakar ända in i nuet.

Dag ett var beskan inte alls så uttalad som dag två (när jag gjorde anteckningar) så betyget dag ett var klockrent, men dag två inte alls lika bra. Jag måste nog helt enkelt beställa en till flaska och se om den uppför sig på samma sätt. Flaskan kostade förresten knappa 21 Euro på N+M Weine. Till sist måste nämnas att Sambon tyckte att det var för mycket mineralitet i smaken.