Domaine Louis Carillon - en anonym stjärna

Om man betänker att det finns i runda tal 4000 domäner i Bourgogne är det självklart att man normalt sett inte kan ha koll på mer än en bråkdel av dessa. Gillar man Bourgogne har man nog i alla fall koll på toppdomänerna och har säkerligen provat något från det stora flertalet, men så finns det slamkrypare som man inte riktigt har koll på och inte har provat. En sådan firma för min del är Domaine Louis Carillon et Fils.

Firman har burgundiska rötter långt tillbaka och man vet med säkerhet att en förfader vid namn Jehan Carillon odlade vindruvor i Puligny redan på 1520-talet. Dagens, eller snarare gårdagens, huvudansvarige för verksamheten har varit Louis Carillon. Det som precis har hänt är dock att sönerna har delat upp ägorna mellan sig och från årgång 2010 finns i stället domänerna Domaine Jacques Carillon och Domaine François Carillon.

Det här är lite av en domän som smyger i bakgrunden och sägs göra storslagna viner. Det är en av endast sjutton domäner som får tre stjärnor av Clive Coates och från Norman & Taylor kommer följande betyg:

"Over the past twenty years, Carillon has been the most consistent of all the top Puligny domaines. Whilst unable to compete with Domaine Leflaive in terms of range and quality of vineyards, the Carillon wines have an individuality and purity to be prized and savoured; a tribute to this excellent family's skill and art."

Tro sjutton att jag ser fram emot att smaka på dagens vin som är 2002 Puligny Montrachet, Domaine Louis Carillon et Fils.

Viss oro uppstår när korken ska dras ur flaskan. Den känns lätt porös och ser lite illavarslande ut, men som tur är har vi att göra med ett falskt alarm. Från oro till glädje går det fort när vinet hälls upp och fyller glaset med en klar och gyllenskimrande vätska som direkt skjuter iväg doftpartiklar åt alla håll.......bara för näsan att ta emot alltså.

Doften ger ett första intryck av mogna och söta frukter från sydliga breddgrader blandat med honung och arrak, lite av en touch av punsch nästan. Med luft känns det som en väldigt balanserad och "silkig" doft av frukt som emellanåt släpper igenom stick av mineral i form av sten och som även bjuder på en doftfond av skaldjursskal. Nog med analyserande. Det är helt enkelt en ruggigt fin doft som jag knappt kan få nog av.

Smaken är också bra med friska syror, tydliga citrusmarkörer och ett sammanhållet och långt avslut med citrusbeska och grustag. Det är dock doften som går vinnande fram idag, även om smaken inte heller gör mig besviken. Jag har svårt att tro att det blir så mycket bättre för ett vin som stämplar in under 300 buckarones (31,90 Euro). Vinet tillsammans med en massa annat gottigt från producenten finns att köpa hos Böhme. Jag kommer definitivt att testa flera andra från denna producent, det är liksom inget snack om det.