Vingårdsbesök - Domaine Michel Lafarge

I Volnay finns det lätt tillbakadragna paret Michel och Frédéric, alltså far och son Lafarge. Här pratar vi om ett par som tillsammans närmar sig snart hundra år av erfarenhet från vinmakande. Om vi säger som så, det märks i de viner man skapar.

Här görs saker lugnt och metodiskt och sedan 2000 sker allt helt biodynamiskt. Det är dock inget man pratar om högt, utan man gör vin på det sätt man tycker ger bäst resultat. I huvudsak innebär det ett gäng röda viner från Volnay och ett par grannkommuner, men även några skvättar vitt. Totalt förfogar man över i runda drag 11 hektar.

Jag har stämt möte med Frédéric och gasar förväntansfullt iväg från Beaune. Det är mulet ute och regnet hänger i luften. Bra musik och lite värme i bilen gör att jag nästan missar att svänga höger vid kyrkan, men i sista sekunden vaknar jag till och rullar upp mot Volnay. Efter att ha passerat allén eller kanske mer bara en räcka träd kommer ytterligare en högersväng och jag ska vara framme. Hmmm, det här ser inte alls ut som hos övriga producenter. Jag parkerar och kliver ur bilen. Jag har rätt nummer och på den stora trädörren står det Lafarge. Bara att ringa på och vänta alltså. Hade jag inte vetat om att det var hit jag skulle hade jag aldrig stannat till. Det finns nämligen ingenting som skvallrar om att vi har att göra med vin bakom de dörrar jag står och väntar vid. Väldigt anonymt och det är bara en liten skylt på dörren som avslöjar att jag är rätt.

Efter ett tag kommer Frédéric Lafarge och öppnar, och visst, jag är väntad, men på något sätt känns mötet väldigt avvaktande redan från första stund, och det tar inte så lång tid innan jag får något slags grepp om läget och inser att det här inte är den bekvämaste av situationer för honom. Jag vet inte om det är att vi pratar på engelska, att han har dåligt med tid eller något annat, men Frédéric är den mest tillbakadragna av de vinbönder jag har träffat.....fast någon ska ju vara det också.

Frédéric Lafarge

Nåväl, jag blir snart hänvisad till en modern stor hiss som tar oss ner från markplan till källaren. Faktiskt första gången jag åker hiss ner till en källare i Bourgogne. Det kändes liksom som om den passade in i helheten, där det var extremt rent och mycket ordning och reda i de delar vi dittills hade passerat i markplanet.

I källaren är det självklart en helt annan sak, i synnerhet som källaren är många hundra år gammal. Väl nere pratar vi runt lite grand om firmans filosofi och vinmakning, men hamnar ganska snart vid ett bord där ett antal små provningsflaskor står framställda och vi kör igång provandet.

Provningsflaskor

Först ut har vi 2009 Bourgogne Aligoté "Raisins Dorés". Man gör två tappningar Aligoté där den som benämns "Raisins Dorés" baseras på de druvor som kommer från de bästa lägena och de äldsta rankorna. Vinet är rejält fruktigt och rikt för att vara en Aligoté och har fina inslag av fet nötighet och mineral. Lättgillat. Läs mer här.

Nästa flaska är 2008 Meursault. Upplevelsen är att doften är rätt anonym, kanske att vinet behöver luft och lite mer värme. Smakmässigt är det dock tydligt fruktigt med viss sötma och Meursault-drag. Syran har satt sig ganska bra och vinet upplevs balanserat med fin fetma. Sedan finns en skön mineralitet att tugga på efter man svalt eller spottat. Läs mer här.

Vidare till deras bas-Pinot, alltså 2009 Bourgogne Pinot Noir. Här pratar vi rent, enkelt och elegant med en skön frukt och tydliga drag av viol och lakrits. Kalasbra i sin enkelhet. Läs mer här.

Det vin jag var mest intresserad av var helt klart 2010 Volnay ”Vendanges Selectionnées” och nu pratar vi helt andra saker i glaset. Det här är ett klassvin med fina kryddor som snirklar kvar i en smakmässig evighet. Annars slås jag mest av hur fruktansvärt drickvänligt och balanserat det här är. En stereotyp av årgång 2010 som jag vill ha den. Bra balans mellan alla delar och en kryddighet som sticker ut och adderar det lilla extra och tar en mot julen i förtid. Bara att köpa på sig av detta. Inget snack om annat.

Det sista vinet var 2007 Volnay 1er Cru "Clos des Chênes". Här bjuds vi på fruktrikedom, koncentration och en del tanniner och en bra syra. Smakmässigt landar vi en hel del hos övriga röda viner, men här får vi också en touch av karamell. Gott och balanserat, som alltid av Lafarge. Fast jag var nog lite starstruck av föregående vin för att ge det här en ärlig chans.

När vinerna var genomgångna kändes det som om jag skulle ta mig vidare och vi tog hissen upp för att kolla in vad som var till salu. Här var Frédéric väldigt tydlig med vad som gällde och inga 2010or var till salu och av det som såldes var det max tre flaskor per vin. Det var ju inget större problem att välja ut en låda, men jag hade ju hellre fått plocka hem en del från 2010. Trots allt glad i hågen efter goda viner och en fin blandlåda på bordet var det bara fram med kortet. Då kommer nästa överraskning, de tar inte kort. Den första leverantör jag stötte på som inte tog kort. Bara att sätta sig i bilen och köra fram och tillbaka till torget i Meursault. Yiiiepiiie!

Etiketter i inköpsrummet

I slutändan satt jag ändå där i bilen på väg mot Beaune med en massa intressanta intryck och ett tolvpack viner. Ett väldigt annorlunda besök hos en av de producenter jag trots allt uppskattar allra mest.