Sova? Näää,umgänge med små slattar

När bordet består av tömda glas, gamla osttallrikar och lite slattar, då kollar man såklart in slattarna och myser lite innan sömnen får ta kommando. Dagens slattar kommer från Dujac och Cecile Tremblay, något som kanske säger en del om kvällen.

1

Stort tack till A+D, Per, Torsten och Joakim. En fredag kan ju faktiskt vara en bra fredag ;)

Ett glas till kocken

Ett smörigt och mineraliskt basvin från en bra producent ska förgylla en av morgondagens maträtter, som ingrediens alltså. Det har en sån fin och tydlig Meursault-karaktär att jag undrar om jag var knäpp när jag valde det.

Det sitter som en schmäck när jag gör vissa förberedelser och jag bara ler. Bra syra, en fin fetma som lindar in citron och lätt bokna äpplen och en svans med sköna mineraler och lätt beska. Vad mer kan man begära för en hyfsat billig penning. Hoppas nu det räcker till maten. Vinet förresten....en 2011 Bourgogne-Chardonnay "Hautes Coutures", Buisson-Charles.

Här blir det påfyllning från Atomwine och snart lite mer provande av producenten. Jag har ett gäng flaskor som ligger och väntar.

Nuits-St-Georges och ett varmt år

Det finns vissa kombinationer av Bourgogne som inte brukar passa mig. En sådan kombination är viner från Nuits-St-Georges, i synnerhet från varma år. Ändå får jag för mig att köpa dem då och då, bara för att se hur de uppför sig efter några år i källaren.

För att gå direkt på vinet så är det en 2003 Nuits-St-Georges 1er Cru "Les Chênes Carteaux", Domaine Henri Gouges.

Det här doftar av jord, animalier och undervegetation parat med mörka körsbär, lite vanilj, mineraler och diverse kryddor. Trevligt, men förbaskat tungt och koncentrerat för en Bourgogne.

I munnen slås jag av hur ungdomligt vitalt det är. Syran är frisk, tanninerna rätt bestämda och frukten har inga problem att göra rösten hörd, även om den börjar viska lite mognadstoner. Det är koncentrerat, fruktigt och rätt lakrisalt. För min del skulle jag gärna se att det får kanske fem år till på rygg för att runda av skapelsen och kanske passa mig bättre.

Kombinationen Nuits-St-Georges och ett varmt år är väl sisådär för mig.

Moget från Morey-St-Denis

Ovanför byn Morey-St-Denis ligger bl.a. vingården Les Chaffots, en vingård som i sin övre del är klassad som Premier Cru och i sin nedre som Grand Cru. Här är då namnet Clos-St-Denis. Les Chaffots är stenig och det är kalksten som syns mest överallt. Tidigare odlades här mest vita druvor, men numer är det rött som är i fokus. Från dessa röda druvor hämtades materialet till dagens vin från Hubert Lignier. För lite kul info om producenten se här.

Dagens vin är 1994 Morey-St-Denis 1er Cru "Les Chaffots", Hubert Lignier.

En exemplariskt fin mognadsdoft med lätt uttorkad frukt och gammalt lösningsmedel, som blandas med fuktig höstjord, kål och lätt ruttnande purjolökar. Här finns också kryddor och mineraler. En hyfsat typisk doft för oss som gillar mogen Bourgogne, men kanske inte alls för andra.

I munnen möts man av ett fint moget vin som fortfarande håller ihop rätt väl. Syran är frisk, kroppen är slank med en mogen frukt som börjat sitt sönderfall. Tanninerna märks först inte alls, men helt plötsligt känner man att det ändå snörper till lite i munnen.

Det man trots allt mest lägger märker till är att vinet har blivit lätt uttorkat, murrigt och jordigt, men ändå inte glidit isär. Och lakrits förstås. Det bjussar på en tydlig lakrisal ton som driver med länge och lämnar över till citrusbeska, mineraler och tanniner som slutligen skapar avslutets uttorkande känsla.

En klockren rekommendation

I oktober 2010 var jag nere i Beaune och köpte med mig lite flaskor hem, varav ett par på rekommendation från butikspersonal i ett par olika butiker.

Under ett par dagar har jag nu följt ett av dessa viner, en 2007 Chambolle Musigny "Les Babillères", Deux Montille och jag kan väl redan nu säga att rekommendationen var klockren. Ibland när jag doftar på en röd Bourgogne så ler jag bara och så var fallet den här gången.

En lätt, röd frukt med mosade hallon och ett svagt drag av körsbär. Till det en fin och integrerad ekkrydda och början till en målarlåda. Det är inte så att det andas komplexitet, men det är förbaskat intagande.

I munnen pratar vi slankhet parat med bra syra, fint, fint pulvriserade tanniner och en skön blandning av apelsin, goda kryddor, lakrits och mineraler. Det finns också ett svagt murrigt drag med lite känsla av jord och torkad frukt som vittnar om lite mognad.

Det är så otroligt enkelt att gilla sånt här. Det är inte ett vin att fundera så mycket kring, utan bara njuta av och vara tacksam över att de finns. Klunkabilitetsfaktorn är STOR!

The Wine Personality Matcher - självklart finns det en sån

Jag dricker ju mest Pinot Noir av alla druvor och kollade upp om det matchar min personlighet.....både och kanske, men lite kul i alla fall. Kolla här och se om du och din druva stämmer för dig. Beskrivningen för Pinot Noir kopierade jag in nedan.

Focused, Skeptical & an Abstract Thinker

You are Pinot Noir

Seek to develop logical explanations for everything that interests them. Theoretical and abstract, interested more in ideas than in social interaction. Quiet, contained, flexible, and adaptable. Have unusual ability to focus in depth to solve problems in their area of interest. Skeptical, sometimes critical, always analytical. (based on Myers-Briggs INTP)

Ja se det snöar

Snön är tidig i år. Bild från Ivry-En-Montagne, Bourgogne, tagen tidigt i morse.

Fourrier - ett bra sätt att börja veckan

Nästa flaska till rakning kommer från en riktigt duktig producent som vänt sin domän från medioker till lysande och som numer hyllas av en enig kritikerkår. Jag menar just idag Domaine Fourrier. För lite bakgrundsinformation se här. Nu tänker jag nämligen bekanta mig med 2007 Gevrey-Chambertin Vieille Vigne, Domaine Fourrier.

En ren och tydlig doft av körsbär med viss dragning åt krossade kärnor, och ovanpå svävar små drag av blommor. Fatkryddorna har sjunkit in en del och bjuder på både mocca, choklad och kryddor. En svag tendens av lösningsmedel har trängt fram och lyckas tillsammans med toner av buljong delvis dölja ett stänk stenig mineral.

I munnen är vinet fruktigt och slankt med bra syra och små finkorniga tanniner. Kryddorna är många och goda med ett rätt så bra lakrisalt tryck. Det tillsammans med ett ek- och grapebeskt bett och svaga, men sköna mineraler gör att leendet landar rätt. Det är snyggt och bra för sin nivå och dricks bra nu, men kan nog bli ett snäpp ännu bättre i min mun.

Första flaskan från de nyanlända paketen

Jaha, så var man där med fingrarna i syltburken och hugger direkt en flaska från de levererade paketen. Lika bra att börja lite enkelt och öka efterhand är tanken, så jag återstiftar under ett par dagar bekantskapen med 2010 Bourgogne Pinot Noir, Domaine Michel Lafarge.

Lite kul läsning från The Great Domaines of Burgundy av Remington Norman och Charles Taylor är följande:

"Their Basic Bourgogne Pinot Noir from old vines at the bottom of the Volnay slopes, vinified and élevé in exactly the same way as the rest, is one of the best in the entire Côte." Låt oss se om det stämmer.

En lätt floralitet blandad med mjuka bär i form av körsbär och hallon med en visst mått av kirschighet. Det är på väg att fylla på med lite målarlåda och har en härlig bakgrund av örter och kryddor. Sen finns det ett lätt jordigt drag som får mig att tänka på potatis.

I munnen är det fruktigt, slankt och lättdrucket, men bjuder samtidigt på en viss komplexitet med sköna, lätt stickiga kryddor, en tydlig lakrits och en viss värme. Syran är bra, tanninerna är små och fina och avslutet torkar ut med kryddor, mineraler och en lätt citrusbeska. Delarna hänger definitivt ihop och balansen sitter där den ska.

Inget snack om att vi pratar om en flaska som är bra för sin nivå och jag måste hålla med Remington Norman och Charles Taylor.

"Vinsafari" strax norr om Stockholm

Gårdagen bjöd på en trevlig upphämtningsrunda med bilen. Först ett stopp ute vid Cargo City, Arlanda, där säkerhetskontrollen gör att vinupphämtning blir som en agentfilm. Sedan vidare till Posten företagspaket, innan allt avslutades med en sväng in på Systembolaget.

Nu är jag uppladdad med gottigt ett bra tag framåt och jag erkänner, jag knäckte en flaska redan igår, en basbutelj från Lafarge. Det riktigt roliga ligger dock framför mig, bl.a. några ruskiga fynd, som om de inte är dåliga, säkerligen stämplar in på årets topplista.

Bloggandet fick plötsligt en extra pepp.

Delar av skörden från min "vinsafari"

En storfräsares hobbyprojekt?

Familjen Lafon, numer med Dominique i spetsen, har under åren 1999 till 2009 köpt på sig ägor i Maconnais och har nu en rejäl dos mark där, nämligen 14 hektar. Härifrån går det att få prisvärda viner från en lysande vinmakare....nåväl Dominique gör väl egentligen inget annat än övervakar att saker görs rätt och det dagliga arbetet sköter Caroline Gon.

Här arbetar man efter biodynamiska principer och vinerna uppfostras i stora fat och ståltankar. Inga ekmonster till viner här inte. Ett vin härifrån känns perfekt att bekanta sig med och fly verkligheten tillsammans med ett par höstruskiga dagar i november. Vinet för dagen är en 2010 Mâcon-Uchizy "Les Maranches", Les Héritiers du Comte Lafon.

Doften byggs upp av tre huvuddelar. Det är en floralitet av vårblommor, en sötaktig frukt med persika i förarsätet och en rätt rökig mineralitet. Här finns också lite honung och kryddor som gör att helheten går lite från bersåvin till sniffarvin.

Smaken tar vid där doften slutar. Det innebär en floral fruktighet med ett lätt fett anslag och en rejäl mineralitet. Till det en syra som skär igenom fetman på ett bra sätt. Totalt sett ett vin som är lätt att gilla,men som i mina smakpreferenser inte når ända fram. Anledningen är floraliteten och den tropiska frukten som ger vinet en dragning åt det söta hållet. Det handlar i det här fallet enbart om vad man gillar, helt klart.......och nog är det så att jag gillar en touch av ek också, så det kanske jag också saknar lite

Den kvinnliga kusinen Esmonin och hennes signaturvin

Den kanske mest namnkunniga av kusinerna Esmonin är Sylvie som liksom kusin Frédéric huserar i Gevrey-Chambertin. Sylvie tog över efter pappa Michel i mitten av 80-talet och 1989 började hon sälja utan mellanhänder under etiketten Michel Esmonin et Fille. Efter att ha utvecklat domänen avseende storlek och kvalitet tog Sylvie sedan steget fullt ut och ändrade namn på domänen till Domaine Sylvie Esmonin år 2000.

Ägorna uppgår till 7,2 hektar med fokus i hemmabyn. Juvelen i kronan är en äga på 1,61 hektar i Clos St-Jacques.

Vingårdarna hanteras så naturligt som möjligt med bl.a. biodynamiska inslag och när druvorna har plockats låter man stora delar hela klasar vara kvar för de bästa vinerna, medan instegsvinet baseras på helt avstjälkade druvor. Idén med stjälkarna är bl.a. att få till en bättre jäsning med mer balanserade och lagringsdugliga viner.

Låt oss se om jag är för tidigt ute med dagens smakprov då, en 2009 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Clos St-Jacques", Domaine Sylvie Esmonin.

I näsan fångar jag en tydlig, lätt söt frukt med hallon och körsbär som samsas med ett drag av viol och lite lakrits. Sen pratar vi fat, fina sådana med allt från kafferost till fint malda orientkryddor. Lite som väntat alltså.

Smakmässigt är det bra syra, fin, lätt sötaktig frukt och ett visst snörpigt grepp av tanninerna. Eken talar sitt tydliga språk och ger både en härlig kryddighet, men tillsammans med stjälkarna också en beska som inte har hittat in i frukten än och lite döljer mineralerna som dock vinkar fint i svansen.

Beskan stör en del, men visst sjutton funkar det ändå. Det är sådär gottigt att läppsmackande söka efter alla små nyanser och finna kryddor, ett lakrisalt spektra och lite annat. Jag har en flaska kvar och den glömmer jag däremot bort ett gäng år tänkte jag.....vill ju få bort eken och stjälkarna och fram med det fina som faten bjussar på. Det här lovar gott med sin balans och struktur. Mumma!

Fars dag förgylls med vin från Emmanuel Rouget

Dricker du Bourgogne antar jag att du har koll på Henri Jayer. Det finns väl ingen enskild person med mer inflytande över burgundisk vinmakning än han. Den person som länge arbetade tillsammans med honom är svärsonen Emmanuel Rouget. Denne har fört arvet vidare och han tillverkar viner väl värt att slänga sina sparade slantar på. Kan man komma över viner på lägre nivå är det ofta ett bra prisvärde och idag testar vi domänens 2009 Savigny-Les-Beaune, Domaine Emmanuel Rouget. Inköpt via flaskposten.eu för 408 kronor.

Nyöppnad är doften påtagligt tillknäppt och reduktiv. Det bättrar sig dag två, men det är dag tre det händer. Både i doft och smak. Noterna är från dag tre.

En rätt funky, jordig och körsbärstät doft, med även körsbärskärnor, när glaset står still. Med luft frigörs allsköns kryddor, apelsinskal och lätta stråk av lösningsmedel. En intagande doft.

Fast det är i munnen det händer saker på riktigt. En bra syra, uppbackad av en matta med rätt nedslipade tanniner och en tät, koncentrerad frukt, som uppvisar både drag av sötma och tendenser till sammet. Till detta en svag lakrisal beska som löper genom hela vinets kropp, en skön kryddighet och en lätt dusch av mineraler.

Det här är gott, och det är onekligen förbaskat bra för sin appellation. Bara att buga för vinmakaren.

Skörderapport 2013, av Bill Nanson

Är du intresserad av information om vinåret 2013 i Bourgogne ska du läsa Bill Nansons rapport här.

Fullträff mitt i veckan

Tänk dig att du letar bland dina viner lite på måfå och hittar en flaska som du känner att den borde nog drickas innan den faller igenom. Du öppnar den utan förväntningar och så faller du baklänges redan av doften.

Det hände igår och jag testade doften på den femtonåriga dottern som sa: -Pappa det luktar ju jättegott, inte alls som de där röda som du brukar dricka. 

Bara att hälla upp och testa bonna-Bourgognen 2006 Meursault "Chevalières" från Domaine Prieur-Brunet.

En alldeles lysande doft av mogen frukt som drar åt viss boknad och arrak, honungssötma och fetma, samt en flintrökig mineralitet.

I munnen är det lent och inbäddat av en skön fetma. Syran är väl bibehållen och bär fram en rejäl smak av lime blandad med bokna äpplen. en skön kropp bär iväg mot ett mineral- och citrusdrivet avslut som ligger kvar hur länge som helst.

Ett vardagsvin som förbluffar med en balanserad elegans som jag inte trodde det skulle kunna bjuda på. Ibland blir det mer än rätt det här med vin. Drickglädje mitt i veckan!

Faiveley sväljer Dupont-Tisserandot

För ett par veckor sedan blev det klart att Domaine Faiveley köper Domaine Dupont-Tisserandot och i ett slag ökas deras areal i Gevrey-Chambertin med 20 hektar.

Den glade vinbonden Didier Chevillon kommer att fortsätta arbeta med vinerna under befintligt domännamn, men läser man om köpet blir det tydligt att Faiveley kommer att byta stil på vinerna från dagens rustika och koncentrerade viner till att följa den mer eleganta inriktning man själva har valt att slå in på.

Domaine Faiveley blir nu en än större spelare, med 70 hektar i Côte d'Or och 70 hektar i Côte Chalonnaise.

  

Didier Chevillon

Hur det nu än blir med ny inriktning hoppas jag att Didier Chevillon fortsätter att fara omkring i sina gummistövlar och sprudla av glädje och energi, för rejäla burgundiska vinbönder med hjärtat på rätt ställe kan man inte få nog av.

Frédéric Esmonin, inköpt på SB

I Gevrey-Chambertin finns två duktiga kusiner med efternamnet Esmonin. Det är Sylvie och Frédéric, som är barn till varsin bror av det vinmakande brödraparet Michel och André. 

Minstingen i form av areal är Frédéric, vars domän endast äger 3,6 hektar, uteslutande i Gevrey-Chambertin. Till det finns en négociant-verksamhet som breddar portföljen. Vinerna under egen etikett är följande:

• Mazis-Chambertin, Grand Cru
• Ruchottes-Chambertin, Grand Cru
• Gevrey-Chambertin Estournelles-St-Jacques, 1er Cru
• Gevrey-Chambertin Lavaux-St-Jacques, 1er Cru
• Gevrey-Chambertin Champonnet, 1er Cru
• Gevrey-Chambertin Clos Prieur
• Gevrey-Chambertin Vieilles Vignes
• Gevrey-Chambertin

Intressant att notera är att vinstockarna överlag är femtio år eller äldre, något som borgar för möjlighet till bra druvmaterial.

I vingården sker arbetet enligt filosofin "lutte raissonée" och vinmakandet är enkelt med 100% avstjälkning (normalt i alla fall), en kort kallmaceration på 5-6 dagar, innan jäsning sker vid hög temperatur, givetvis utan tillsatt jäst. Efter några dagliga doser pigeage och remontage under dryga två veckor så gemonförs débourbage innan druvsaften tillåts vila i ekfat som är nya till mellan 20% och 80%.

Låt oss prova ett ungt vin som fortfarande finns att köpa på SB, nämligen 2011 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Lavaux-St-Jacques".

Floralt, ungfruktigt med mosade hallon och en del körsbär, även dragning åt kärnor. Fina kryddiga fat som delvis för tanken till nymalda kaffebönor. Här finns också stråk som ger minnen av björnbärsklister och lösningsnedel.

I munnen är det slankt, tydligt rödfruktigt med hög syra och små svaga tanniner. Eken är närvarande och svagt störande dag ett, men dag två är den inget problem. Summa summarum ett fruktigt vin med bra koncentration i en slank kropp som bjuder på fina kryddor och mineraler. Gott, men vinner på vila och jag kan tänka mig att komplettera.

Tryffelsvinet del 2 - Comtes Georges de Vogüé

Fortsättningen på Tryffelsvinets senaste provning innebar genomgång av årgång 2011 från Comtes Georges de Vogüé, med vissa äldre referensflaskor för att skönja utvecklingspotentialen. Uppställningen var följande:

1995 Bourgogne Blanc
2011 Bourgogne Blanc
2011 Chambolle-Musigny
2011 Chambolle-Musigny Premier Cru
2001 Chambolle-Musigny Premier Cru
2011 Chambolle-Musigny Premier Cru "Les Amoureuses"
2011 Musigny Vieilles Vignes Grand Cru
1996 Musigny Vieilles Vignes Grand Cru
2011 Bonnes Mares Grand Cru


Istället för att gå igenom vinerna ett och ett tänkte jag delge mina funderingar på ett annat sätt. Först ut en fundering kring de vita vinerna. Intressant att notera avseende dessa är att druvmaterialet kommer från en av de röda kronjuvelerna i Bourgogne, nämligen Musigny. Då Chardonnay-rankorna på totalt sett 0,65 hektar är planterade mellan 1986 och 1997 så väljer man att deklassificera vinet, och eftersom det vare sig finns vit Premier Cru eller Village i Chambolle-Musigny så måste vinet buteljeras som Bourgogne Blanc. Senast en Musigny Blanc buteljerades var 1993 och nu väntar vi på att domänen tar beslutet att sluta deklassificera, något som kanske sker inom några år.

Intressant med vinet från 1995 var hur mycket komplexitet som det uppvisade med bakgrund av de unga rankorna. Här fanns såklart en del svagt bokna äpplen, en dos blommor och citrus inbäddat i lite honung. Som motpol fina fatkryddor, någon touch fudge och vanilj och en både stenig och rökig mineralitet. Lägg till en härlig syra och vi har att göra med ett härligt vin. 2011an var betydligt svårare, med en ungdomlig tillknäppthet som gör det svårt att riktigt bedöma, men visst finns balansen och delarna där för en bra framtid.

Det är inget snack om att de vita behöver en hel del mognad för att visa upp hela sin potential eller register. 1995an tål en del år till innan den sjunger sin vackraste sång och 2011an är en stram baby. Jämför jag med Bonneau du Martray så ligger mina smakpreferenser där och med tanke på att det också finns en prisskillnad på ca 600 kronor så är mitt val lätt idag.


På den röda sidan är mitt intryck precis som tidigare, att här behöver man vänta, och då pratar vi länge. Jag har en del viner från tidigt 2000-tal som jag har testat tidigare och intrycket är samma där, d.v.s. att vänta. Om jag ska bedöma vinerna från 2011 skulle jag dela in dem i tre block. Det första är byvinet och 1er Crun, förutom "Les Amoureuses". Det andra är just nämnda "Les Amoureuses", och slutligen återstår Grand Cruerna.

Jag skulle nog vilja säga att byvinet och 1er Crun är rätt lätta, med syrliga bär och en viss ungdomlig kartighet kanske. De kan drickas idag med hyfsad tillgänglighet, men mår nog bra av väntan. Här känns inte potentialen sådär jättetydligt,men visst kommer man att landa i någon form av balanserad elegans. Det gör man ju typ alltid.

Sedan kom jag till "Les Amoureuses" och här pratar vi något helt annat. Tydligt tillgängligt och inbjudande med florala toner, fina röda bär, något stänk av viol,och en fond av ekkryddor och mineraler. Det här är en helt annan nivå och det märks tydligt i munnen där syra, frukt och svagt greppiga tanniner bildar ett störtskönt bygge. Det är urgott, men ack så ungt. Skulle väldigt gärna ha en låda av detta i min "källare". Definitivt dagens röda för mig.

Slutligen provades Grand Cruerna. Här finns liksom allt i ett väldigt ungt och koncentrerat format. Det är självklart väldigt bra viner med stor potential. Där Bonnes Mares är kraftig och anabol är Musigny koncentrerat och komplext. Häftiga viner man verkligen vill testa när de har mognat. Som referens provades en 1996 Musigny och här börjar den eleganta och komplexa helhet med alla sköna delar att visa sig från sin bättre sida, men jag skulle lägga ner resterande flaskor ännu flera år för att få ut allt. Goda var de alla tre, oavsett.

Summa summarum. En riktigt bra producent, men det krävs såväl plånbok som tålamod för att få njuta fullt ut.

Återigen, tack till Tryffelsvinen.