Chassagne-Montrachet är för mig i huvudsak vitvinsland, men det är något som i realiteten faktiskt inte stämmer. Det är nämligen så att huvuddelen av all mark i byn används till rött vin. Ser man dock på Grand Cru-nivå är allt vitt och på 1er Cru-nivå är knappt 80% vitt. På lägre nivåer ökar dock andelen rött radikalt, men det är självklart ändå det vita vinet som gjort byn känd. I synnerhet gäller det vingården Le Montrachet som knöts till namnet Chassagne 1879. Enligt många skapas världens förnämsta vita viner med druvmaterial från just denna vingård, så tro sjutton att det vita vinet får fokus. Lägg därtill Bâtard-Montrachet, Criots-Bâtard-Montrachet och en räcka fantastiska 1er Cru-vingårdar och vitvinsinriktningen blir ganska självklar.
Intressant är att olika lägen i Chassagne passar sig olika bra för Pinot Noir respektive Chardonnay, men att utvecklingen tydligt går mot att byta ut Pinot Noir mot Chardonnay och anledningen är ganska enkel. De vita vinerna säljs för betydligt högre priser.
En av mina favoriter när det gäller vitt vin är Etienne Sauzet. Från den firman kommer det en räcka viner från grannbyn Puligny-Montrachet, men sen finns det en liten del druvor (0,48 ha) från Chassagne-Montrachet som vinifieras till ett fint byvin. Idag korkas det upp en sådan flaska, nämligen 2008 Chassagne-Montrachet, Domaine Etienne Sauzet.
Tydligt citrusdrivet i form av citron, med svaga vita och gula frukter som fond. Allt hålls ihop av ett smörfett anslag som gör att tanken på lemon curd får lite fart. Mineraliteten är rökig och virvlar mest omkring i bakgrunden. Totalt sett en väldigt fräsch och tilltalande doft med vissa inslag som adderar till komplexitet.
Smakmässigt är det samma fruktbild och smörfetman finns här med, numer ackompanjerad av kompisen nötter. Tydligast är ändå den pigga och sköna syra som följer med igenom hela vinet, från första smak till hela avslutet. Annars är avslutet fint med en bra beska, rejäla stråk av citron och en mjuk, stenig mineralitet, samt vissa smått kryddiga inslag.
Det här är väldigt, väldigt drickvänligt och klunkbart, parat med elegans och balans. Försvinnande gott!
Hej. Hur är det med fat. Jag och min fru har lite problem med för mycket vanilj och den där smörkoliga smakerna. Ibland så nämns allt möjligt annat så vi lockas köpa vinet. Men så när vi smakar det så är det tydlig vanilj och ekfat. Är det så vanligt att ni bourgogndrickare inte reagerar på dessa smaker(det blir mest tysk riesling hos oss). Finns det några som skapar viner ifrån dessa områden utan mkt ekfat? Tack på förhand!
SvaraRaderaHej Karl,
SvaraRaderaDet finns en hel skala med allt från ekfritt till ekmonster, och alla har vi olika preferenser när vi siktar in oss på skalan. Jag gillar en del ek (inte för mycket) kombinerat med malolaktisk jäsning, men det är ju min smak.
Det enklaste sättet för dig att prova bra Chardonnay låter som Chablis. Där finns lysande, helt ekbefriade viner, som troligen passar bättre om du gillar strukturen i en Riesling. Testa att beställa hem ett par 1er Cruer så får du se hur de landar.
Om man ändå lockas av Côte d'Or, vilket inte är så konstigt, så kanske en producent som P-Y Colin-Morey kan passa. Inte mycket ny ek, och faten är av modell större. Själv så har jag också stora förhoppningar på Boisson-Vadot.
SvaraRadera/Claes
Rémi Jobard leker en del med riktigt stora fat. Kan vara värt att kolla upp vilka viner det är han behandlar så kanske, för övriga får lite ekkyss.
SvaraRaderaTack för svar och bra blogg. Jag tycker det är synd att så många recensioner aldrig beskriver hur vinet lagrats och hur mycket ev ek slår igenom. Jag köpte för några månader sedan ett rött vin som hade överbehandlats med ek. Ingenstans fanns det beskrivet. Bara en massa lovord om frukt och perfekt avvägd syra mm. För mig smakade vinet vanilj och ek. Det kändes som att du kunde ha stoppat in vad som helst där bakom för faten tog över helt. Jag kan inte förstå att man utelämnar en sådan viktig komponent i recensionerna alltför ofta.
SvaraRadera