Funderingar från favoritfåtöljen

I min hyfsat snäva vinvärld där mina amatörglasögon sätts på med jämna mellanrum har jag fått för mig att det är dags att prova mig runt lite bland andra saker än hemmaplanens Bourgogne. Torsdagen och fredagen bjöd på ett koncentrat av detta och nu snurrar hjärnan motsols för fullt tryck.

I torsdags kväll satt jag med några vinvänner och provade vita viner från Tyskland och Österrike. Provningen är en del i ett semiprivat försök att i regi av Munskänkarna i Sollentuna/Barkarby köra en kurs på tvåbetygsnivå. Ett perfekt sätt för mig att bredda mig lite. Det som spottades var Sylvaner, Grüner Veltliner och Riesling. Jag erkänner, jag gillar Riesling och både köper och dricker en del. Kan tänka mig att utöka den delen av drickandet framöver.

Till lunch i fredags var det Toscansk provning av viner från Mazzei. Utförlig och insatt beskrivning finns här. Summeringen för egen del är att de yngre vinerna med mer direkt drickbarhet och tydligare elegans är att föredra. De äldre vinerna var lite mer påverkade av ekkyssen, men visst funkade de med, även om min smakradar inte landar lika tydligt där. På min egen Italien-lista finns en djupdykning i Piemonte, nu gäller det bara att få tummen ur och lite hjälp på vägen.

I fredags kväll kom så elddopet. En mer kuriosalik provning med en halvblind inledning där vin skulle paras med maträtt. Vinerna var röda och från vänster till höger var det Kroatien, Malta, Ryssland och Kina som var representerade. Om vi säger så här. Det var inga sniffarviner. Sen säger vi så här. Det var inga viner att dricka heller, men förbaskat roligt att prova. I synnerhet när det gällde det ryska vinet som var ett sött vin gjort på Cabernet Sauvignon. I min värld var det inte en siffra rätt. Bäst i sällskapet var faktiskt det kinesiska, även om det just denna gång kanske inte säger så mycket. Har jag behov av vin från dessa länder? Nope, det har jag inte, även om i alla fall Malta och Kroatien kan leverera saker som definitivt duger.

Kuriosaviner

Med smaklökarna i hyfsat behåll och den senaste ekplankan från Bourgogne i färskt minne gav jag mig så på en öppnad flaska vitt på hemmaplan, nämligen 2009 Chorey-Les-Beaune, Domaine Maillard Père et Fils. Där och då insåg jag att smakpreferensen har flyttat på sig en del under de senaste två åren. Vinet är helt OK, men kombinationen 2009-syra och lite övertydliga ektoner gör att jag inser att jag har lämnat det här bakom mig.

Jag har inga problem med ek egentligen, men när eken bara blir ek och tanken landar i nyhyvlad ekplanka, då är det för mycket. Sakta men säkert kommer alltså en del gamla trotjänare att bytas ut och ersättas med nytt i källaren. Inget konstigt med det....och "I did see it coming".

.....och vart kommer jag att landa då? Rent, elegant och drickbart redan i ungdomen för att utvecklas mot komplexitet....nåt åt det hållet. Kanske så att man får dricka Dujac, DRC och Rousseau för att känna sig säker ;-). Synd bara att plånboken är en parameter.

Nåväl, bara ner i källaren och plocka upp nåt som känns säkert.......