Tänk att ha en egen Pinot-klon uppkallad efter sig

Sedan 1600-talet har familjen Confuron arbetat inom vinnäringen och bl.a. lyckats förgrena sig till Prémeaux och Vosne-Romanée. I den senare byn skapades en ny liten gren när Jacky Confuron 1964 gifte sig med Bernadette Cotétidot och bildade Domaine Confuron-Cotétidot.

När deras söner växte upp har de sedan anslutit sig till Jacky och har arbetat tillsammans med honom under ett antal år, men parallellt med detta har de även provat vingarna på egen hand. Den ena sonen, Yves, arbetar nämligen som vinmakare på Domaine de Courcel i Pommard och den andra sonen, Jean-Pierre, är ansvarig för vinmakandet hos Chanson. Inget snack om att det finns kompetens samlad inom denna lilla domän.

Förutom kompetens i att tillverka vin har man en portfölj som heter duga med ett antal ägor i bra Grand Cru-mark och 1er Cru-dito. Detta kompletteras med Village-ägor i riktigt bra byar och ger tillsammans ett riktigt bra grundmaterial att arbeta med. Ser man till rankorna är medelåldern, hör och häpna, 65 år!!!! Remarkabelt när man äger över tio hektar fördelat på ett femtontal vingårdar.

Lite kul att nämna är också att här sker inga återsteg till gamla metoder, utan här arbetar man enligt gammal tradition sedan långt tillbaka. Det gäller både i vingården och i vinanläggningen. Ett par exempel är att plogning med häst har skett så länge man minns och att ingen besprutning med kemikalier någonsin har skett. Det är bara att bocka och buga.

Just idag ska det testas ett Village-vin från portföljen, nämligen en 2008 Chambolle-Musigny, Domaine Confuron-Cotétidot.

Här pratar vi ung och koncentrerad frukt i form av hallon och körsbär som trycks in långt in i näsan. När det klingar av ligger även en ton av svarta vinbär där och breddar doftbilden. Faten är rätt tydliga, men snyggt hanterade och känns lite lyxiga i sin Pinot-kryddighet. Till kryddan kan adderas viss köttighet, nästan i form av buljong. I bakgrunden finns till sist också en lite pikant doft av vaniljgräddkola och grusiga mineraler.

I munnen är vinet ungfruktigt med hallon, körsbär och silkig sötlakrits som inledande smakdominanter. Här finns också örter, Pinot-kryddor och en grabbnäve grus. Syra och tanniner skapar en stadig struktur och vinet är sammantaget helt klart gott, men borde nog inte riktigt drickas på ungfrukten. Det känns som om det här bygget kan blomma ut till något vackert om ett antal år, men just nu fanns liksom inte tid att vänta.

Ett lite udda tillägg förresten. Från långt tillbaka när släkten Confuron sysslade med förökning av vinstockar/vinrankor har de en klon av Pinot Noir uppkallad efter sig, nämligen Pinot Confuron.