2009 Nuits-St-Georges 1er Cru "Clos de la Maréchale", Domaine Jacques-Frédéric Mugnier

Med bas i Château de Chambolle-Musigny hittar vi mannen, Frédy Mugnier, som lämnade sitt arbete i oljeindustrin för att göra vin på familjeegendomen, men som samtidigt var tvungen att uppfylla sin dröm som pilot. Enkelt uttryckt flögs det några dagar i veckan och resten gjordes det vin.

Detta tog sin start 1984/1985 då domänen tog tillbaka de vingårdar i Chambolle-Musigny som tidigare hyrts ut till först Faiveley och sedan Bruno Clair. I det läget hade Frédy ungefär fyra hektar att leka med och när han tog tillbaka familjens monopol, Clos de la Maréchale, i Nuits-St-Georges så smällde det till och helt plötsligt fanns 14,5 hektar att ta hand om.

När Frédy tog över Clos de la Maréchale fanns där endast Pinot-Noir och det gjordes två buteljeringar från vingården, nämnda Clos de la Maréchale och en deklassificerad tappning gjord på unga stockar från vingården, Clos des Fourches. Namnet Clos des Fourches försvann för över hundra år sedan när vingården fick sitt nuvarande namn och den nya tappningen är ett sätt återuppliva ursprungsnamnet.

Sedan 2005 finns det även Chardonnay planterat på 0,6 hektar i vingården, återigen ett sätt att återskapa något som fanns förr. Det ska nämligen finnas riktigt bra vita viner från förr i domänens källare och det är detta man vill återskapa.

På fredagskvällen var det dags att prova det som finns tillgängligt på systembolaget just nu från Mugnier, nämligen 2009 Nuits-St-Georges 1er Cru "Clos de la Maréchale", Domaine Jacques-Frédéric Mugnier.

Här pratar vi tätt, koncentrerat och ungdomligt i den första puffen. Mörka körsbär och lakrits är huvudingredienserna och de fylls på med både marsipan och nästan en alkoholvärme. Lite svagt i startblocken kan också skönjas lite jordighet, köttighet och Pinot-kryddor. Med tiden kommer en intressant doft av kodynga, mitt i prick i mitt barndomscentra.

I munnen är det återigen koncentration och fyllighet som spelar huvudfiol och elegans får vi kanske leta efter någon annan dag. Huvudintrycket initialt är en tät, nästan tuggbar frukt, för att vara Pinot och en lakrits och en beska som biter till hyfsat väl. Detta tillsammans med en fin tanninmatta och en syra som balanserar upp, ger ett vin som ändå sprider glädje och värme i vinterkylan. Under kvällen byggs det ihop bättre och bättre och blir sötare och lenare i mittenpartiet och lakritssötman följer med och bekantar sig med ett antal mineraler i svansen. Sista glaset är riktigt, riktigt bra och närmar sig elegans,

Vinet kan faktiskt drickas redan nu på frukten, men för att få valuta för satsade pengar är det ryggläge som krävs. Rätt länge också, eller lååååång luftning som alternativ. Jag tycker inte vinet är värt mina satsade pengar idag med ett pris på 675 kronor, men jag säger säkert nåt helt annat år 2022 eller så.