Tydliggörande avseende Doktor Lavalle

Så fort man slarvar så riskerar man en smäll på käften och så blev det såklart idag. I gårdagens inlägg nämnde jag Dr Lavalle och inom parenteser till på köpet, och så gör man förstås inte ostraffat. Namn ska förklaras. För att blidka "duktige" herr M kommer här ett kort förtydligande.

Doktor Lavalle var en professor verksam på Universitet i Dijon. Han gav 1855 (samma år som klassificeingen i Bordeaux) ut boken "Histoire et statistique de la vigne des grands vins de la Côte-d'Or". Det riktigt intressanta med detta är att den boken innehöll en inofficiell klassificering av vingårdarna i Côte-d'Or. Klassificeringen byggde på följande fem klasser:

• hors ligne
• tête de cuvée
• 1ère cuvée
• 2ème cuvée
• 3ème cuvée

Denna klassificering har sedan ändrats ett par gånger, men utgör definitivt grunden för det system som används än idag. Ska man sen vara riktigt noga så använde sig Doktor Lavalle av ett tidigare verk av Denis Morelot när han gjorde sin klassificering, men det är såklart en helt annan historia.

En sista sak är att Doktor Lavalle benämns Jules på vissa ställen och Jean på andra. Anledningen till det är att han döptes till Jean och kallades Jules.

Så det så.

Meursault och begreppet deuxième cru....och så lite vin såklart

I Bourgogne är klassificeringen av vingårdar ganska rättfram. Den följer i huvudsak följande struktur:

• Grand Cru
• Premier Cru
• Village
• Regional

När det gäller nivån Regional finns det sedan lite varianter såsom AOC Bourgogne som rör hela Bourgogne och även delregioner (sous-régional) som exempelvis Bourgogne Hautes-Côtes de Nuits.

Sedan finns det ytterligare ett begrepp som används lite här och där, kanske främst av Clive Coates, och det begreppet är deuxième cru eller second growth. Med det avses en specifik vingård (Lieu-dit eller climat) på village-nivå som på något sätt sticker ut från övriga vingårdar på den nivån. I Meursault är detta vanligast i hela Côte d'Or och det rör i huvudsak de vingårdar i Meursault som ligger högre upp på sluttningen ovanför raden av Premier Cru-vingårdar. Exempel på dessa är Les Tillets och Les Casses Têtes

Det här är ingen reell klassificering, men begreppet har funnits sedan mitten på 1800-talet (Dr. Lavalle) och nämns av flera författare och skribenter. Varför dessa vingårdar har pekats ut såsom havande en särställning beror helt enkelt på att de, förutom höjden, är väldigt snarlika deras grannar Premier Cru-vingårdarna.

Idag blir det dock ingen deuxième cru, utan det blir lite vanligt klassat blask från bynivån. Flaskan som har öppnats är en 2006 Meursault från Domaine Faiveley.

Hoppla, hoppla.....här kommer svaga drag av hav och skaldjursskal. Det här behöver luft ett litet tag för att släppa fram sina egentliga dofter.....tiiiiiiiiid......och nästa sniff ger en helt ny bekantskap. Visst finns en liten svag förnimmelse av inledningen kvar, men nu har frukterna också börjat dansa. Det finns äpplen, citrus och meloner och även mer ekrelaterade dofter som rostning och smör. Som moms på hela härligheten klipper vi till med lite mineraler. En trevlig, om än kanske lite blyg och anonym doftpalett, som dock bättrar sig till återbesöket dagen efter.

I munnen är all anonymitet som bortblåst. Här fylls munnen upp med smaker. Det tydligaste är definitivt rostning, smörighet, gult äpple och melon (cantaloupe), men närvarande är som tur är också lite citrus med kompisen syra.

Det här vinet smakar mycket och stannar kvar länge med en ekavrundad smörighet tillsammans med en mineralkvast. Det låter som ett gott vin från Meursault och det är det också, men det är också precis på gränsen till vad jag vill ha ekmässigt. Kan kanske passa mig ännu bättre med lite ytterligare tid på rygg.

Summa summarum är ändå att det helt klart är gott.

Ett band, en huvudperson i en bok och en by i Côte d'Or

Ledtråd 1 - En skotsk grupp från Edinburgh lystrar till namnet.
Ledtråd 2 - Huvudpersonen i Albert Camus roman Främlingen bär namnet.
Ledtråd 3 - Det är namnet på den by som producerar mest vitt vin i hela Côte de Beaune.

Jag tänkte under någon vecka dricka mig igenom ett antal olika flaskor från denna by och samtidigt försöka belysa några olika fakta om byn och dess viner, odlare och annat. Fast främst tänkte jag nog se hur väl olika producenter lyckas med att fånga den klassiska "bystilen".

Låt oss vänta med fakta till senare tillfällen och ge oss på det första vinet.

Det första doftintrycket från en lite för kall flaska är att här finns gula äpplen, citrus och ek. Punkt.

Med värme, luft och en dos välvilja kryper det sedan fram både hasselnötter och smör, samt även en sötma bestående av honung och något som liknar muscovadosocker.

I munnen känns äpplena, men främst citrusen igen avseende fruktkontot. Här finns också smöret och ekrosten och ett mineralrikt, citrus- och melonbeskt avslut. Syran är ganska tydlig och allt som allt funkar det rätt bra, även om det kanske är lite klent i mitten.

Hur ska det här sammanfattas då? Jag är ju långt ifrån expert, men det här känns som ett rätt svårplacerat vitt vin från Bourgogne av helt OK kvalitet, men inte mycket mer än så. Producenten är definitivt bättre på att hantera sina röda viner. Att ha lagt ut 30 Euro för just det här vinet är väl inte världens bästa köp helt enkelt.

Vinet då? Jo, det är en 2008 Meursault från Domaine Maillard Père et Fils.

2004 och Nuits-St-Georges - två saker som kanske inte riktigt är i min smak

I början av 1900-talet inleddes en saga som efter lite turer och generationsskiften landade med att Robert Chevillon tog över sin fars domän och skapade dagens namn för domänen, nämligen Domaine Robert Chevillon. I början av 1990-talet började sedan sönerna Denis och Bernard arbeta med Robert och sedan 2003 då Robert drog sig tillbaka har de full kontroll över produktionen.

Som brukligt är i Nuits-St-Georges är detta en rödvinsdomän och ägorna uppgår till i runda tal 13 hektar vingårdsmark, men i likhet med bl.a. Henri Gouges gör de även lite vitt vin, bl.a. ett vitt vin på den muterade Pinot-variant som finns här. Det adderar lite extra arbete då dessa rankor inte står i klunga, utan är utspridda lite överallt. Pappa Robert orkade inte bekymra sig om det, utan han lät helt enkelt dessa druvor följa med i bulken.

Tittar man vidare på vilka ägor som domänen har måste man imponeras över att de har en palett med åtta olika 1er Cruer från Nuits-St-Georges. Det är nog så enkelt att det är lokalt världsrekord.

Idag ska det drickas från en av dessa 1er Cru-lägen, nämligen en gård som ligger mitt i den norra delen av Nuits-St-Georges, Les Chaignots (Plats där det växer ekar). Vinet är från den lite svagare årgången 2004.

Här reagerar jag direkt på färgen i glaset. Den uppvisar väldigt tydliga mognadstoner med en tydlig tegelnyans i hela kroppen.

I näsan finns lite ungdom kvar med en frukt som består av körsbär och lite av sådana där malda persikokärnor som används till godisfyllning. I övrigt är det dock i huvudsak mognad som visas upp, eller vad sägs om jordighet och grus som får samsas med lite läder och kött. För att komplettera bilden finns även mjuka, malda kryddor med en orientalisk touch och även lite fin lakrits.

I munnen finns som tur är en del av frukten kvar och så även en trevlig syra och en liten tanninstruktur, men som så mångra andra 2004or är mognaden på stark frammarsch. Detta funkar dock definitivt fortfarande och jag gillar i synnerhet avslutet som ger en viss pepprig kryddiget, lite lakrits och mineral.

Trots detta kommer jag nog aldrig att bli ett riktigt fan av viner från Nuits-St-Georges. Det är inte riktigt min stil helt enkelt. Just i det här fallet är det inte heller motiverat med priset på över 400 kronor. Exakt pris råkade jag precis radera och jag orkar inte återskapa det just nu.

Ännu mera källarprov av årgång 2005

Återigen är det då dags att plocka upp något från årgång 2005 och liksom ta tempen på skyddslingarna som ligger där sida vid sida i sina små skålade ställningar från Quercia. Bland ställningarna finns det en liten sektion vikt åt 2005or från Domaine Prieur-Brunet och idag är det dags att kontrollera en av de enklare 1er Cruerna, nämligen den från Santenay-Maladière.

Frågan är vad ett vin för 200 SEK från en normalgod producent som Prieur-Brunet har för dagsform? Låt oss stilla nyfikenheten och hälla upp och provsmaka. Vill du förresten läsa mer om producenten så kolla här och här.

Aha, här ser man tydligt hur en svag tegelrim börjar byggas upp. Så ung och redan kommer de första ålderskrämporna fram. Nåja, lite mognad mår vi väl till mans ganska bra av.....över till nosen.

Det initiala nosintrycket är att här finns det definitivt frukt kvar, men att åldern har börjat ge sina avtryck. Frukten domineras av körsbär, och den långväga kusinen från landet, jordgubben, får bara stå i ett hörn och pytsa ut lite doftaromer. Eken med dess rostning finns kvar som en påminnelse om ungdomen, men kämpar mot nya doftbekantskaper som börjat dyka upp, nämligen jord, lite animalier och små, små tendenser till ruttenhet. För att knyta ihop säcken eller hålla ihop helheten finns det kvar en trevlig syra och små, men snörpiga tanniner.

Vi upplever här ett vin mitt i livet och det är definitivt så att åren på rygg har varit till fördel för dess utveckling. Det njuts redan idag, men kommer att fungera flera år framåt. Tveksamt om mina smaklökar kommer att tycka att just det här vinet blir så mycket bättre än så här. Bang for the Buck? YES!

Ett klockrent vitt vardagsvin

På något sätt känns det väldigt rättvist att ta tempen på en producent genom att dricka deras bas- eller instegsviner. Det visar liksom en hel del av kunnandet och ambitionsnivån. Hos bättre vinmakare brukar det kunna bli riktigt bra viner som definitivt kan förgylla en dag mitt veckan och i vissa fall mycket mer än så.

Idag ska vi se vad en av de riktigt duktiga vinmakarna från Chassagne-Montrachet kan prestera på basnivån. Producenten för dagen är Domaine Fontaine-Gagnard, som jag tidigare skrivit om här. Bara för att ge en fingervisning om att det är det vita vinet som är i fokus hos denna producent kan nämnas att två tredjedelar av produktionen är vita viner och att denna innefattar 10 st Premier Cruer och 3 Grand Cruer från Chassagne-Montrachet.

Hur står sig då dagens vin som är 2008, Bourgogne Blanc från Domaine Fontaine-Gagnard? Låt oss kolla.

Doften är härligt fräsch med friska citrustoner och gurka och så får man lite rostad ek på köpet. Lite svagt finns också spår av söta och feta aromer av honung och smörighet.......So far so good!

I munnen händer det mer. Här finns en bra och tydlig citrus som har en rejäl citronstämpel på sig och sen har nån kastat in en rejäl dos mineral i blandningen. Den feta sötman från doften hänger såklart med in i munnen, men det är citrusen och syran tillsammans med mineralerna som gör att det är ett riktigt, riktigt bra basvin.

Det är precis såna här viner man vill kunna plocka upp när som helst från källaren, vardag som helg. Det går inte annat än att rekommendera detta, i synnerhet som priset var på drygt en tvåhundring.

En ny och prisvärd bekantskap från Mâconnais

Om man gasar på söderut utmed A6 från Beaune och blåser förbi Chalon sur Saône (Côte Chalonnaise) kommer man efter ett tag fram till Mâcon (Mâconnais). Väl där tar man lite snyggt av till höger och kör typ sju km och vips är man i byn Fuissé. Och vad gör man då där frågar sig kanske vän av ordning? Jo, man sniffar fatt på lite vitt vin, då Fuissé tillsammans med Solutré-Pouilly, Vergisson och Chaintré utgör appellationen Pouilly-Fuissé, en appellation där endast vita viner tillverkas.

En av de producenter som har slagit ner bopålarna i denna by är Domaine Roger Luquet, en producent som helt och hållet är en familjeaffär. Allt tog sin början med Benoit Luquet i slutet av 1800-talet och idag drivs domänen av generation fyra och fem i rakt nedstigande vinmakarled. Som många andra familjeaffärer har även den här expanderat över åren och i skrivande stund förfogar man över i runda slängar 26 hektar vinmark och de ger årligen runt 200.000 flaskor vin.

I portföljen finns det endast vita viner gjorda på Chardonnay och bl.a. finns ett par viner från appellationen Saint-Véran. Saint-Véran är relativt ung som appellation och kom till först 1971. Den med lite siffersinne inser att det är 40-årsjubileum i år och det kommer bl.a. att firas den 4:e och 5:e juni. Har du vägarna förbi så kolla in programmet här.

Nu var det inte reklam för Saint-Véran det här skulle bli, utan snarare en inledning med övergång till dagens vin......And Now for Something Completely Different.....

Det vi häller upp i glasen idag är en ny bekantskap för oss och det tack vare en flaska som är en gåva. Vinet är en 2009 Saint-Véran Tradition, Domaine Roger Luquet och har till skillnad från merparten av det vi dricker inte fått någon som helst kontakt med ek, utan det är ståltankar för hela slanten.

En fräscht blommig och fruktig doft är mitt första intryck. Det finns även en tydlig underton av citrus och mineral som toppas av diverse frukter från äpplen till en blandning av mer tropiska inslag. Det är också tydligt att det finns en sötma i doften och den upplever jag att den kommer från söta frukter och lite honung.

När vinet väl har landat i munnen är frukten inte lika bred, utan det är mest lite äpple och en tydlig skopa citrus. Just här skiljer sig sedan vinet åt från dag ett och två. Dag ett kändes doftens sötma väldigt tydligt även i munnen och var på gränsen till störande. Dag två är detta inte alls lika framträdande och smaken blir med ens mycket godare i min mun. Det som dock gör vinet är avslutet med en skön citrusbeska och härligt framträdande mineraler som ligger kvar med smak av krita och musselskal, typ. För de 11 Euro det ska ha kostat är det ett klockrent vin.