Det vita guldet - idag i form av Leflaive

Suget efter det vita guldet tycks aldrig ta slut i mig, och det vita guldet är såklart vit Bourgogne av bättre kvalitet från företrädesvis Puligny, Chassagne eller Meursault. Lite som Bermuda-triangeln, men med skillnaden att man inte försvinner, utan mer bara fastnar, i området.

I källaren står, nääää ligger, det en ensam flaska Leflaive och ser sådär övergiven som bara en udda vinflaska kan se ut. I sådana lägen är det bara att förbarma sig och skrida till verket. Öppna, lufta, dofta, dricka......och framför allt....njuta. Hoppas nu att det blir facit med 2008 Puligny-Montrachet 1er Cru "Garennes", Olivier Leflaive.

Doftprofilrn börjar med ljusa frukter i spektrat vitt till gult, med citron....lite lemon curd-aktig i frontlinjen och en floralitet som skimrar i bakgrunden. Här finns också en honungsaktig sötma och ett oljigt eller fett inslag. Sedan finns det såklart en rejält rökig mineralitet som tar över doftintrycket totalt efter ett tag.

Smaken är tydligt citrusdriven med rejäl syra. Denna balanseras dock upp av en i övrigt fet och oljig kropp som gör att helhetsintrycket blir riktigt, riktigt trevligt. Lägg sedan på en viss grapebeska och en rejält kritig mineralitet med i viss mån dragning åt metallfolie och det är svårt att inte gilla vinet. Skitgott är slutbetyget. Det kan liksom inte bli något annat.....och så undrar jag varför jag inte har fler flaskor?

1 av 120 nysläppta flaskor från Camille Giroud

Nysläppt på beställningssortimentet finns 120 flaskor av 2010 Vosne-Romanée, Camille Giroud. Med tidigare viner från producenten och samma årgång i hyfsat bra minne känns det självklart att klicka hem några flaskor, både för direkt påseende och lagring.

Jag låter näsan dyka ner i Bourgogne-kupan dag 2 i vinets öppnade historia och möts av en rätt maffigt sötfruktig och Pinot-kryddad skapelse. Vi pratar vingummin, körsbär, hallon, viol (en massa viol) och lite alkoholhetta, en rätt häftig doft för en tänkt elegant. Tur då att det finns fina kryddor i bakgrunden.Till kryddorna adderas även lakrits och en del mineral. Inte en direkt självklar doft för vare sig Vosne-Romanée eller elegant Bourgogne, därtill är sötfrukten lite för kraftig och varm.

Väl i munnen träder lite mer elegans fram och sötfrukten tillsammans med kryddorna avslöjar tydligare ursprunget. När sedan syran är på sitt bästa humör och tanninerna mer rullar fram än ger motstånd så har vi väl hittat hem igen. Lite väl sötvarm ungfrukt kanske, men ändå riktigt trevligt.

Summa summarum ett trevligt vin och känslan är att det här kan bli riktigt smaskigt med några år på rygg, när allt har satt sig och det breder ut sin troliga sammetskropp.

Ruskans prisvärt

I somras öppnade jag en flaska vitt som jag då funderade på om det inte hade det bästa prisvärdet för året och med året i backspegeln i form av minnesfunderingar och anteckningsgenomgångar så är det nog så. Det mest prisvärda vinet år 2012 var en flaska 2010 Santenay 1er Cru "La Comme", Pierre-Yves Colin-Morey. Den enda anmärkning som fanns vid det tidigare provningstillfället var att vinet kantrade lite vid högre temperatur. Undrar hur det ter sig idag?

I huvudsak gäller tidigare noteringar, men det kanske ska framhävas att den sprittande citrusen och syran som motpol till den lätta ojligheten och mineralerna gör att vinet känns helt lysande idag, även vid högre temperatur. Dag ett fanns en svag beska som störde lite. lite, men efter ett dygn i kylskåp landar vi i ett vin som är ruskigt svårslaget för 18,50 Euro. Här måste det fyllas på när bilen drar nedåt mot Bourgogne i vår eller sommar.

Volnay från Fontaine-Gagnard

Jag har under det senaste året klunkat i mig en del från firman Fontaine-Gagnard. Det har i huvudsak varit deras fina vita viner från Chassagne-Montrachet. Nu gör man ju också en del rött från samma by, men även från ett par andra byar. Totalt sett vinifieras dryga 20-talet viner och alla utom två kommer från Chassagne-Montrachet om jag har läst på rätt.

De viner som inte hämtas från hembyn kommer från Volnay respektive Pommard och idag ska jag ge mig på det som är från Volnay. Vinet är 2010 Volnay 1er Cru "Clos des Chènes" och köptes för 35 Euro på Caveau de Chassagne när jag var nere förra våren.

Tänk dig en skål med mosade trädgårdsbär, några violpastiller och lite sötlakrits. Lägg till fina kryddor och mörk choklad, och lite, lite smörkola. Bären är varma och det är nästan så att man förnimmer ett alkoholstick....men bara nästan. Här finns också en ganska påtaglig mineralitet, en sån där med rejäl sälta du vet.

Men så smaka då!

Det är ett påtagligt slankt vin, som nästan blir glest i mellanpartiet, innan det knyter ihop säcken igen och ser till att avslutet håller ihop fint. Plockar man ner vinet lite är frukten lätt, nästan lite gles, men trevlig i smaken. Syran är ung och vital och det i kombinationen med de lätta bären gör vinet väldigt klunkbart. Tanninerna är spänstiga och uttorkande och tillsammans med det lakrisala inslaget och den avslutande mineraliteten gör det att vinet blir riktigt härligt och att smaken stannar kvar länge.

Tryck i lite umpf och det hade varit ruskans bra......

Onsdagsnöjd och då menar jag inte kycklingen

Kyckling, salt, peppar och couscous.....och några små drag av kärlek till maten som lockar fram lite annat ur skåpen. Svårare än så behöver det inte vara att bli nöjd en onsdag. Just ja, det öppnades en flaska vin därtill.....liksom bara därför att. Såklart lyftes allt ungefär 200 snäpp när maten fick lite sällskap.

Dagen till ära öppnades en gammal tysklandsresenär från Weinhandel Böhme som har landat in i källaren för 22,50 Euro. Flaskan är en 2002 Fixin 1er Cru "Les Arvelets", Vincent et Denis Berthaut.

Det har landat några kompisar till denna i glasen vid flera tillfällen och jag har varje gång varit lika nöjd med vad vinet presterar för pengen. Här får man ett rätt moget vin med bra frukt, syra och lakritsdopade tanniner, som precis börjat vandra sidenleden. Bra fruktsötma, pinositet och mineralitet gör att vardagen blir så enkel att njuta. Och du.....vinet bjuder på mer än så faktiskt.....bl.a. en riktigt härlig sniff.

Inga stora grejer, men med en rejäl dos luft är det attans så gott.

Vardags-Marsannay

I våras besökte jag Didier Chevillon på Domaine Dupont Tisserandot. Varför det blev ett besök just där är för att det hade skvallrats om att Didier fått till det och numer presterade riktigt bra viner, något som också hans viner  från 2010 visade.

För 1,5 år sedan drack jag en flaska 2006 Marsannay från nämnda producent och det enda jag var riktigt nöjd med då var väl priset på motsvarande 120 SEK. Dags att kolla om något har hänt åt nåt håll och se om mungiporna pekar lite mer uppåt. I glaset alltså 2006 Marsannay, Domaine Dupont Tisserandot.

Här har vi en rätt koncentrerad fruktbild av surkörsbär som blandas av vissa drag från målarlådan. Som komplement till frukten finns lätt jordiga tendenser, men även drag av läder och ett knippe tallbarr. Eken ger lite lätta kryddor och ett visst mått av mörk choklad. En doft som är ganska rättfram, men som även bjuder på "den som söker han finner".

I munnen är det inget snack om att syran slår på stora trumman. Här blir bären helt klart till surkörsbär och tranbär, vilket gör att syran och bärens syrlighet blir ganska dominanta. Som tur är finns här även lite annat, bl.a. i form av en kvarlämnad tanninmatta och lite trevliga smaker i form av kryddor, läder och lite lakrits. Ekens beska ligger för min smak lite på marginalen och slutsatsen är att vinet skulle nog må bra av att vila sig i form ett antal år till. Lite dämpad syra och borttrollad beska skulle vara ett lyft.

Totalt sett ett vin som lyft sig ett litet snäpp och har en del till att ge och har man då betalat motsvarande 120 SEK på Theis Vine kan man bara skratta och klunka i sig redan nu. Enkelt och vardagsgott helt enkelt.

Goda droppar Jadot direkt från BS

På provningen av viner anno 2010 från Louis Jadot i höstas stod några vita viner ut och det var liksom aldrig snack om att de skulle landa i källaren. Först ut var Meursault 1er Cru "Les Genevrières", Domaine Louis Jadot som bara är så bra och som kommer att ge många trevliga stunder i glaset.

Nu är det dock dags för nästa lilla vin att provas på hemmaplan och turen är då kommen till Savigny-Lès-Beaune 1er Cru "Clos de Guettes", Domaine Gagey (BS 239:-). Ett lite enklare alternativ, men som jag på provningen upplevde som ett klockrent köp för priset.

Härligt....en riktigt trevlig sniff med en i huvudsak gul fruktkomponent där citron, äpple och melon blandas. För att mumsa till frukten lägger vi till en sötma och fetma bestående av honung, lite arrak, lite mer citron i form av lemon curd, samt fett i form av smör.

Ovanpå detta läggs sedan en rökig eller flintig mineralitet och det är denna beståndsdel som definitivt ligger kvar längst i näsan och utmärker eller tydligast definierar doftbilden.

Ur glas i mun pratar vi i huvudsak citrus och syra mot fetma och mineralitet. En rätt slank inledning bäddas nämligen rätt snabbt in av en oljig och fet kropp som i förlängningen följs av mineraler som ligger kvar riktigt länge. Trevligt nog ligger vissa drag av citrus och fetma kvar och gör att avslutet blir riktigt gott och riktigt, riktigt långt.

Helt klart gott med ett bra prisvärde.

Snabbspolat från Gevrey

En massa jobb, både dagtid och sedan kvällstid i hemmet gör att bloggposterna lite får stryka på foten, men när det blir en stund över är det väl bara att skriva ner några snabba anteckningar.

Dagens vin är 2007 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Champeaux", Domaine Alain Burguet. En udda flaska som liksom bad om att få bli omhändertagen. Svag som jag är drogs korken blixtafort.

Hallå, vem har låtit det här vinet åldras med snabbspolning? En klassiskt murrig och jordig Gevrey-doft slår an den första strängen. Sen laddar vi på med multnade löv, kompost, tobak och aningens målarlåda. Frukten är lätt uttorkad och puffar till som hallon och körsbär. Det är inget snack om att sniffen är trevlig och tilltalande efter en arbetsvecka. Den fundering jag har är att vinet är så ungt och ändå så utvecklat. Nåja, låt oss sörpla.

I munnen har vi faktiskt en helt annan upplevelse. Frukten känns yngre, syran är i bra behåll och tanninerna ger ett litet, men ändå märkbart grepp. Det lätt söta lakrisala och mineraltoppade avslutet gör att vinet lyfter från att upplevas som helt OK, till att definitivt berika fredagen.

Efter en radda blandade viner hamnade jag på hemmaplan igen, och visst är det så att mina smakpreferenser är intakta. En bra Bourgogne är bra, så är det bara.....och den här är bra helt klart.