Fredagsnöjd med Bitouzet-Prieur

Jag vet inte om man ska kalla det lyx eller risk för att bli splittrad, men något av det lär det bli om man hanterar sitt vita vin på ett ställe och det röda på ett annat. Precis så går det till hos Domaine Bitouzet-Prieur som har en anläggning för vita viner i Meursault och en för röda i Volnay. Så kan det gå om inte haspen är på eller om två vinmakarsläkter knyter band.

Domänen Bitouzet-Prieur har anor från mitten av artonhundratalet, men fick sitt nuvarande namn när Vincent Bitouzet lyckades med konststycket att både charma och fånga sin, numera fru, Annie Prieur. Ansvarig för härligheten har Vincent varit sedan början på 80-talet, men på senare år har parets son Francois mer och mer tagit över ansvar och svarar numer för själva vinmakandet. Vincent får mest hålla till i vingårdarna och putsa på rankorna i tid och otid, eller kanske sköta det pappersjobb som alla skapande människor älskar såååå högt.

Utan att tjata ut ämnet tänkte jag bara nämna att man här följer den strida ström av Bourgogne-producenter som mer och mer återgår till naturligt vinmakande. Det gäller både arbetet i vingården och senare.

Ser vi till domänens ägor syns det tydligt att det finns anor från både Volnay och Meursault. Listan på vingårdar rymmer nämligen nästan bara ägor från dessa byar, kompletterat med en stor lott Les Cent Vignes i Beaune och en mindre äga i Puligny-Montrachet. Huvudparten av ägorna är Village- och 1er Cru-klassad mark, och till det finns knappt tre hektar som är Bourgogne-klassat. Totalt pratar vi om ägor på ungefär 13 hektar.

Det vin vi ska dricka idag kommer från Vincents sida och är då följdaktligen en Volnay. Druvorna kommer från den 1er Cru-klassade vingården Les Pitures och vinet är en 2002 Volnay 1er Cru "Les Pitures", Domaine Bitouzet-Prieur.

Här möts vi av lätt åldrad rödbärsfrukt med körsbärsfokus som grynas ut lite av lakrits, jordighet, djur i form av kött och hud, samt även en del höstlig multnad. Ger man sedan vinet ordentligt med luft (snurra, snurra) så blir bilden av mullig, våt vårjord med mängder av maskar den bild som jag får fram. En av urtyperna för en mogen Bourgogne med viss mognad. Helt klart en näsglädje som lovar mer.

I munnen spelar frukten fortfarande huvudrollen, även om syran inte längre är direkt markerad. Med stigande temperatur faller dock vinet fort ihop och plattas ut, men med rätt temperatur finns en riktigt fin balans. Förutom körsbären och lite snällare röda bär finns knippor med örter, kryddor och silklig sötlakrits som bygger en fin smakbild. Ålderstecknet med en finmaskig jordighet som liksom ersätter tanninerna fungerar riktigt bra och den samlade bilden är en smått åldrad elegans.

Vinet köpte jag från Jakobsson & Söderström via privatimport. Då jag endast köpte tre flaskor drabbades jag av ett påslag på listpriset med 10%. Det innebär att jag fick lägga ut 426 kronor för flaskan och det känns som om det är lite i överkant prismässigt.

Vitt vin och en svart get - Albert Ponnelle

Det finns en gammal berättelse från förr då getter och får kunde beta fritt bland gräset vid vingårdarna i Bourgogne. Den berättelsen förtäljer att det fanns en speciell svart get som, när tillfälle gavs, smet iväg från den övriga hjorden och letade upp vinrankor att mumsa på. En sån speciell get glömdes såklart inte bort utan pratades om i folkmun och rätt som det var så var det en sinnrik vinmakare som använde sig av geten vid namnsättning av sitt vin.

Vinmakaren som fick användning av geten var Albert Ponnelle, och geten finns nu i namnet för både en vit och en röd cuvée av Bourgogne-klassat vin. Vinerna går under beteckningen "Réserve de la Chevre Noire".

Förutom att spela på gamla historier om getter är domänen Albert Ponnelle resultatet av några generationer av i huvudsak burgundiska män som genom åren skapat den firma som finns idag. Firman bygger på en kärna av egna vingårder i Côte de Beaune. Dessa är på nivån Village och 1er Cru och utöver det köps det in druvjuice och druvor som breddar paletten till hela spektrat från enklaste nivå till Grand Cru. För detaljer om hela utbudet hänvisas till företagets hemsida.

Intressant att notera i övrigt är att vingårdarna hanteras biodynamiskt och plogas med hjälp av häst och det naturliga arbetet fortsätter i vineriet. Allt sker precis som på farfars tid och inga moderna tillsatser eller bekämpningsmedel kommer nära rankorna.

Hur blir då ett traditionellt framtaget, vitt vin namngett efter en svart get? Idag dricks 2008 Bourgogne Chardonnay, Réserve de la Chevre Noire, Domaine Albert Ponnelle, flaska nummer 2253....så snart vet vi svaret. Lite kuriosa som jag inte får koll på är varför vissa källor säger att vinet är en cuvée, men att det står Monopole på etiketten. Jag har mailat producenten och återkommer förhoppningsvis med svaret.

Doften för direkt tankarna till den lilla glasskålen med citronvatten som man tvättar händerna i när man äter skaldjur, och då menar jag efter det att händerna fört med sig skaldjurdofter till vattnet. Nästa del i doftparaden dansar förbi med nykluvet äpple och aningens blommiga toner innan allt liksom lägger sig med en touch av örtig och gräsig sommarträdgård.

Smakmässigt börjar det med en pigg citruskompott med citron och lime som följer med upp i topparna med syrans hjälp. Sedan byts citrusfrukten ut mot mer beska inslag, men inte riktigt den trevliga grapebeska man önskar sig, utan lite mer träigt besk. Här balanserar vinet lite grand på gränsen, men lyckas på något sätt klara sig på rätt sida målsnöret. Fast lite irriterande är ändå beskan.

Det rätt trevliga mineraldraget som ligger kvar när klunken har svalts skuggas också lite av beskan. Tur då att det finns en viss tendens till sötaktig smörighet som kämpar för att hålla ihop bygget.

Allt som allt eller summa summarum så är det ett vin som är helt OK, men inte mer än så. Det är lite synd när det känns så nära. Priset på flaskan är 201 kronor vid privatimport från Swedish Brand. Jag köpte på mig ett knippe Ponnelle-viner i samma batch, så producentbedömningen totalt sett får dröja ett tag. Det blir dock inga återköp av denna flaska.

Back on track med Groffier från 2009

Så var det då äntligen dags. Två flaskor hämtas upp från källaren och korkas upp, ta mig sjutton om det inte nästan sker lite ritualmässigt. Det röda vin som öppnas och får bjuda till idag är från tidigare hyllade Groffier och årgång 2009. Vinet är deras basbourgogne och är inköpt från N+M Weine för 22,50 Euro. Hanteringen från leverantören har varit exemplarisk och supersnabb, vilket gör att jag definitivt kan rekommendera dem för köp av yngre Bourgogner. Ett speciellt tack till Claes för tipset om just den leverantören.

Idag är det mest njutning som gäller så jag sparar på orden och hänvisar till tidigare inlägg om Groffier och tar helt enkelt och bara doftar och dricker......fast lite anteckningar får man väl ändå bjussa på.

En tät och fin körbärsfrukt för att vara ett instegsvin är det första som möter näsan, men snart tillkommer nästa pust och då bjuds man på rostade toner av en tydlig ekkyss. Här finns den finska rökbastun eller det rökta sidfläsket som vittnar om en rätt fläskig ek och detta samsas med en dragning av Lakrisal och även några knippor kryddor. Slutligen kan jag fånga in svaga drag av höstskogens undervegetation. En rätt trevlig näsa till att börja med, även om den inte kan blomma ut då eken håller starkt emot.

När de efterlängtade dropparna sedan landar i munnen är det lite grand en kamp mellan en ung, trevlig och syrlig körsbärfrukt och en ganska besk (lite åt grapehållet) och grönaktig örtighet. När jag står och väger åt ena eller andra hållet så ändras karaktären en del i avslutet och fram växer en rätt lakritstyngd sötfyllighet som gör att vinet stannar kvar rätt länge i munnen. Vad gäller tanninerna är de storleksmässigt rätt så obefintliga, men ändå fulla av strävhet.

Totalt sett ett fungerande vardagsvin, men faktiskt inte mer än så. Det Groffierska trollerispöt lyckades inte svinga till detta vin som tidigare smakprov. Det lär kunna bättra på sig med lite vila vilket utvecklingen under kvällen pekar på, men mina pengar går åt andra håll än till mer av detta vin.

T minus one

Den planerade inaktiviteten när det gäller vin och bloggande håller nu på att ta slut. Lika skönt varje gång en period utan vin är till ända, men också skönt att ha laddat batterier och smaklökar inför den kommande hösten som liksom alltid tycks bli fylld med god mat och dryck.

Just den här hösten ser jag fram emot att fortsätta beta av, för mig, nya och gamla producenter från Bourgogne. För att lyckas sprida gracerna kommer det att plockas hem vin från ett antal olika importörer och utländska företag. Högt ska blandas med lågt och ungt med gammalt.

Vidare så kommer det strax att ligga ett exemplar av "In search of Pinot Noir" på nattduksbordet och lite senare får den trängas med referensverket signerat Jasper Morris.

Jag ser dock mest fram emot morgondagen när det kommer korkas upp en vit och en röd flaska av det enklare slaget och jag hoppas att noteringarna inte bara kommer att spegla glädjen att åter få sig lite burgundisk juice till livs.

Over and out

Ögongodis nummer 2

Ett nytt tillfälle att drömma sig bort till det vackra Bourgogne.

Klicka här om du vill njuta av riktigt vackra bilder tagna av Lincoln Russell.

In search of Pinot Noir

I väntan på nästa glas vin roar jag mig med helt andra saker som exempelvis renovering av hus och svampplockning, men självklart blir det en del vinrelaterat också. Under en session av lite planlöst vinsurfande hittade jag en bok som jag förbeställde rakt av och som kanske kan intressera någon annan Pinot-älskare, nämligen "In search of Pinot Noir". Det är en bok av Benjamin Lewin ("What Price Bordeaux" och "Wine Myths and Reality") som helt tillägnas åt druvan Pinot-Noir.

Pinot Noir (Village-klassade druvor från Marsannay årgång 2008)

"Pinot Noir has a more demanding range of expression. It is more reflective of the site it comes from. So I am writing a book specifically about Pinot Noir and the subject of terroir versus winemaking is a big question that runs through the book."


Boken "In search of Pinot Noir" av Benjamin Lewin kan bl.a. förbeställas på adlibris.

Egen skörd 2011

Ruskigt goda små rackare, dock varken rätt mängd eller rätt druvor för att bemöda mig om att göra annat än att äta.

Gröna druvor i trädgården 2011

Planerad inaktivitet - men först några droppar rött

Efter sommarens överdåd av mat och dryck har vi som en liten tradition att vara nyttiga en månad innan vi ger oss på allt vad hösten har att erbjuda. Det innebär bland annat att det inte blir en droppe Burgundisk juice på ett tag och det innebär även att bloggposterna kommer att vara ytterst få.

Som avslutning innan detta årliga uppehåll drack jag i söndags återstoden av en flaska rött från Méo-Camuzet, nämligen en Fixin från 2007.

Dessa sista droppar dracks med stort välbehag, utan att föra några direkta anteckningar. Vinet kan dock beskrivas som enkelt och rättframt med typiska dofter av körsbär och hallon, samt väldigt fina och kryddiga fat.

Munkänslan var slank och lättdrucken med fina bär som sköljdes ner rackarns fort. Syran upplevde jag som exemplarisk och när det kom till tanniner saknades de nästan helt, något som adderade till drickvänligheten.

Det sista minnet är att det låg kvar lite sötlakrits och kryddor tillsammans med en lite grapebesk ton i munnen.........gott och enkelt och lätt att plocka fram ur minnet när behovet uppstår.

Ser fram mot nya vinupplevelser när hösten är här på riktigt.