Vitt vin och en svart get - Albert Ponnelle

Det finns en gammal berättelse från förr då getter och får kunde beta fritt bland gräset vid vingårdarna i Bourgogne. Den berättelsen förtäljer att det fanns en speciell svart get som, när tillfälle gavs, smet iväg från den övriga hjorden och letade upp vinrankor att mumsa på. En sån speciell get glömdes såklart inte bort utan pratades om i folkmun och rätt som det var så var det en sinnrik vinmakare som använde sig av geten vid namnsättning av sitt vin.

Vinmakaren som fick användning av geten var Albert Ponnelle, och geten finns nu i namnet för både en vit och en röd cuvée av Bourgogne-klassat vin. Vinerna går under beteckningen "Réserve de la Chevre Noire".

Förutom att spela på gamla historier om getter är domänen Albert Ponnelle resultatet av några generationer av i huvudsak burgundiska män som genom åren skapat den firma som finns idag. Firman bygger på en kärna av egna vingårder i Côte de Beaune. Dessa är på nivån Village och 1er Cru och utöver det köps det in druvjuice och druvor som breddar paletten till hela spektrat från enklaste nivå till Grand Cru. För detaljer om hela utbudet hänvisas till företagets hemsida.

Intressant att notera i övrigt är att vingårdarna hanteras biodynamiskt och plogas med hjälp av häst och det naturliga arbetet fortsätter i vineriet. Allt sker precis som på farfars tid och inga moderna tillsatser eller bekämpningsmedel kommer nära rankorna.

Hur blir då ett traditionellt framtaget, vitt vin namngett efter en svart get? Idag dricks 2008 Bourgogne Chardonnay, Réserve de la Chevre Noire, Domaine Albert Ponnelle, flaska nummer 2253....så snart vet vi svaret. Lite kuriosa som jag inte får koll på är varför vissa källor säger att vinet är en cuvée, men att det står Monopole på etiketten. Jag har mailat producenten och återkommer förhoppningsvis med svaret.

Doften för direkt tankarna till den lilla glasskålen med citronvatten som man tvättar händerna i när man äter skaldjur, och då menar jag efter det att händerna fört med sig skaldjurdofter till vattnet. Nästa del i doftparaden dansar förbi med nykluvet äpple och aningens blommiga toner innan allt liksom lägger sig med en touch av örtig och gräsig sommarträdgård.

Smakmässigt börjar det med en pigg citruskompott med citron och lime som följer med upp i topparna med syrans hjälp. Sedan byts citrusfrukten ut mot mer beska inslag, men inte riktigt den trevliga grapebeska man önskar sig, utan lite mer träigt besk. Här balanserar vinet lite grand på gränsen, men lyckas på något sätt klara sig på rätt sida målsnöret. Fast lite irriterande är ändå beskan.

Det rätt trevliga mineraldraget som ligger kvar när klunken har svalts skuggas också lite av beskan. Tur då att det finns en viss tendens till sötaktig smörighet som kämpar för att hålla ihop bygget.

Allt som allt eller summa summarum så är det ett vin som är helt OK, men inte mer än så. Det är lite synd när det känns så nära. Priset på flaskan är 201 kronor vid privatimport från Swedish Brand. Jag köpte på mig ett knippe Ponnelle-viner i samma batch, så producentbedömningen totalt sett får dröja ett tag. Det blir dock inga återköp av denna flaska.