När man blir positivt överraskad

För knappa 3 år sedan korkade jag senast upp en flaska 2008 Meursault, Domaine Maillard Père et Fils. Då var det lite obalanserat och kändes lite glest. Om det inte var tumme ner så var det i alla fall inget att skriva hem om.

Igår korkade jag upp nästa flaska och började le. Efter ett dygn i kylen kan jag väl kort sammanfatta det så här:

Doften ger en hel del äpplighet och av dessa så är det en del lätt bokna sådana. Addera lite arrak, muskot och kryddpeppar och mungiporna börjar rycka lite. När sedan citron, smör och lite flintig mineralitet kan läggas till doftbilden så börjar man ju nicka lite.

Att smaken sedan understödjer med en skön fetma bestående av smör och nötter som möter citron och bra syra så är jag rätt hemma. Helhetsintrycket är att numer har vinet en fin balans, en härlig kryddighet i smaken och ett snyggt, långt avslut med citrons lindas in av kryddor och mineraler.

Riktigt gott idag och en metamorfos från det jag upplevde för snart tre år sedan.......att det skulle gå ihop sig så bra hade jag aldrig kunnat gissa.....och JA, det skriker numer Meursault.

Det lönar sig att vänta, helt klart.

När man har flyttat från ett hus med vinkällare där utrymme inte har varit ett problem, och landar i en annan verklighet med ett par vinlagringsskåp, då får man helt plötsligt tänka lite mer på när man dricker vad.

I en klädkammare trängs numer en del flaskor som ingår i planen "drick i hyfsad närtid" och från dessa plockades en enkel flaska 2005 Hautes Côtes de Nuits, Henri et Gilles Remoriquet. Ett enklare vardagsvin från ett erkänt bra år där jag hoppas att jag prickat in det i ett bra drickläge.

Här möts jag av en förvånansvärt ung bärfruktighet för en åtta år gammal basflaska. Visst har de röda bären i form av körsbär och vinbär fått sällskap av vissa svagt torra drag, lite jord och en touch av lösningsmedel, men bären är fortfarande fina. Här finns också finmalda kryddor och en pust av en nyöppnad kaffepåse.

Den unga frukten känns lika tydligt i smaken med en lingonaktig syrlighet som sjunger fram den friska syran. Lägg till lite jordighet, en rejäl dos salmiak och lite, lite apelsin, som mot slutet går över i en lakrisal beska, lite mineralitet och en aning tanniner. Ganska mumsigt faktiskt, men dag två börjar det kantra lite och beskan närmar sig gränsen.

Kul att ett vin för dryga hundringen kan övertyga så pass som det här gör. Det lönar sig att vänta, helt klart.

Mikulski överraskar positivt

Vissa producenter hyllas och beskrivs som "coming stars" och själv fattar man ingenting. Lite så har det varit för mig och Mikulski. Vinerna har alltid varit OK eller rätt bra, men aldrig riktigt övertygat. Jag har dock köpt några stycken flaskor för att följa vad som händer med lite tid.

Idag har turen kommit till 2009 Meursault, Francois Mikulski.

Här bjuds på en len eller smeksam doft med feta attribut som smör, popcorn, nötter, toffee och en svag antydan till baconfett. Frukten bjuder på lime, inlagda persikor och ovanpå det lite vita blommor. Som fond finns lite rökighet, vanilj och kryddpeppar.

Väldigt bra balans mellan smeksam frukt, smörig fetma och frisk citrusdriven syra. Det balanserar förvånansvärt bra och även med ett uns av beska uppvisar det en elegans jag normalt sett inte brukar tycka Mikulski bjuder på. Det här var mycket bättre än förväntat....kul!

När Chablis är som bäst - Les Clos från Dauvissat

Att endast skriva små smaknoteringar kommer att bli trist på sikt märker jag. Jaha, vad gör man då? Flera olika saker antagligen, och en av dessa är att vidga vyerna lite mot nya områden.

Att ta sig utanför Bourgogne är kanske lite väl magstarkt, så varför inte expandera upp hela stor-Bourgogne och ta sig an såväl Chablis som Beaujolais. Fiffigt värre kan tyckas, och det är väl en bra start. Jag har lite andra och mer teoretiska tankar och det kan nog mycket väl bli så att det kommer en helt ny typ av inlägg framöver. Vi som lever får se.

Som en teaser till området Chablis delade jag en trevlig flaska med de goda vännerna M och L för ett tag sedan. De hade med en kagge ostron och som start på kvällen njöt vi av en 2000 Chablis Grand Cru "Les Clos", René et Vincent Dauvissat.

Doften andas kvalitet och komplexitet i sin mogna, fylliga och fetmättade stil. Här blandas feta anslag som smör och karamell med gummi och petroleum, samt bokna äpplen och ett antal tropiska frukter. Och självklart, alldeles självklart matar det fram en rejäl och tydlig skaldjursmineralitet. Oj, som den doften passar till ostronen.

I munnen spelar vi på elegansens och harmonins lyra. Det är en sådär perfekt och skön samklang mellan fetma, syra och frukt som fyller och smeker gommen, innan en lätt och perfekt grapebeska binder väv med den fina mineralsvansen och skapar ett långt och njutningsfullt avslut. Och ja, det passar förträffligt till de härliga moluskerna.

Ett lysande exemplar på Chardonnay och jag är glad att våren kommer att innehålla lite botanisering av Chablis som område.

Premox, kork och sen ett nöjt leende

Ibland går det inte så bra med flaskorna som öppnas. Först en flaska från Lafarge som var svagt korkdefekt och sedan en annan från Jean-Marc Morey som ramlat långt över kanten, alldeles för tidigt......den trista oxidationsdöden hade slagit till. Trist, men det verkar vara som om det kommer i sjok.

Efter dessa missar rycks korken ur en 2010 Pommard 1er Cru "Les Charmots", Fernand & Laurent Pillot. Nu är det bara att hålla tummarna.

En ren, fin och väldigt tilltalande bärdoft med hallon i fokus smyger på, uppblandad med en rejäl dos flintstensmineral. Här finns även animaliska drag och fina ekkryddor. Ung, men trevlig sniff.

I munnen pratar vi en mjuk, men samtidigt klar smak av söta skogshallon understödda av mogna körsbär. En fin ekkrydda, vissa drag apelsin och en fin mineralitet ger vinet ett lyft. Lägg sedan till schyssta syror och lätt greppiga tanniner och jag är liksom i mål. Gott nu, men det här vill jag återbesöka om ett antal år.

Och hur gick det då för Etienne Sauzet?

Av de fyra lite bättre instegsviner som ska testas har turen nu kommit till en följeslagare jag hållit mig till ett antal år, nämligen Etienne Sauzet. Vald flaska för ändamålet är 2008 Bourgogne Chardonnay, Etienne Sauzet.

Det här nästan doftar textur. Det är fetma i form av oljighet eller smörighet som bryts igenom av ett tydligt citrontryck och en renhet i form av gurka och melon. Lägg till vita blommor, finmalda kryddor och en lätt flintig mineralitet och doften går hem, i alla fall hos mig.

Det doften avslöjar blir än mer tydligt i munnen. Syra och fetma formligen både kramar om och bråkar med varandra och ger en i grunden väldigt klunkbar upplevelse. Lägger man till den fina kryddigheten och den mineralsvans som bjuds så får man definitivt ett vin som är trevligt för sin nivå. Viktigt är dock att man gillar rejält skjuts i syrorna, här representerade av lite blandcitrus och en svag beska.

Japp, det här är bra för sin nivå. Enda gången jag tvekat lite på senare år har varit avseende årgång 2011, annars är det bara att njuta.

Att dricka till vardags?

Under ledigheten har jag hamnat i ett antal samtal om vad man kan köpa för instegsviner från Bourgogne och känna sig säker på kvalitetsmässig leverans. Efter lite fnulande landade jag i att de viner jag i dagsläget känner levererar.....ja och som jag brukar kunna få tag på i den dos jag behöver...är följande:

Röda - Groffier och Lafarge
Vitt - Sauzet och Ente

Sagt och gjort. Jag har ju testat både Lafarge och Ente hyfsat nyligen, så då är det väl bara att hugga på de andra. Först ut 2009 Bourgogne "Pinot Noir", Domaine Groffier.

Exemplarisk fatkrydda med såväl vanilj, kafferost som andra kryddor. Solvarm och lätt alkoholtyngd doft av skogshallon och ett uns körsbär. Ovanpå härligheten lätta och flyktiga drag av apelsin och i bakgrunden lite lätt jordiga dofter.

Ungfruktig och rätt tät smak av bären som balanseras upp med frisk syra och snabbfotade tanniner. Eken är rätt påtaglig och ger en viss beska med lakrisal bakgrund. Eken håller sig definitivt på rätt sida offside-linjen och beskan stör egentligen inte. Istället kommer jag på mig själv med att smaka av gommen efter kvardröjande kryddor och mineralitet.

Jadå, de tre första flaskorna och producenterna har levererat. Klipper en flaska av Etienne Sauzet någon av de närmaste dagarna så får vi se.