En duo trotjänare med olika resultat

Under helgen har det druckits några trotjänare med olika resultat. Det är nog så att när det gäller dagens duo så är det nog så att jag mer och mer gillar Domaine Chavy Chouet eller tidigare Domaine Hubert Chavy, medan jag tvekar mer och mer när det gäller Domaine Bruno Clair.

Först ut var 2006 Marsannay "Les Grasses Têtes", Domaine Bruno Clair. Här pratar vi mogna, kirschiga körsbär med en viss dragning åt plommon. Sedan en viss sötma som drar åt mandelmassa och via björnklister i förlängningen landar i målarlåda. Till detta en del jordiga, höstmultnande och köttigt, animaliska drag uppblandade med ett gammalt läderskärp. Kul näsa helt klart.

Smakmässigt är vinet dock inte riktigt som jag vill ha det. Frukten har delvis torkat ut och har inte gått över i nästa mognadssteg. Det finns stoppning i form av syra och tanniner för att behålla en flaska i undersökningssyfte, men frukten verkar ha gjort sitt och då dricker jag nog upp hellre förr än senare. Dag två upplever jag ännu tydligare att det inte håller ihop till 100% vad gäller min smakpreferens.

Nästa vin var 2006 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Folatières", Domaine Hubert Chavy. I näsan bjuds vi citrus, gula äpplen, en fetmakänsla med honung, nötter och smör, lite åt fudgehållet. Några rejäla drag av mineralkvarnen är nog ändå det som sticker ut. Det är rejält stenigt, men det som slår en är att doften även nästan får en att tänka på nyuppkört vägdamm.

I munnen faller sedan allt på plats i en elegant och balanserad helhet. Frukten vävs in av fetman, mineralerna försöker sticka ut hela vägen, men hålls emot. Ett lätt beskt bett ger sedan lite extra karaktär. Skitgott med alla saker på plats, i synnerhet en mineralitet som dröjer sig kvar och lite grand är "to die for". Hade syran varit ett snäpp upp hade det varit jubel här hemma.

Det här var sista flaskan och vinet har sakta börjat vika sig. Totalt sett har halvlådan av detta vin varit lysande i min mun. Definitivt kandidat för återfyllning och 2009an finns redan i källaren.

Snabbspottning hos Vingruppen

En hektisk tisdag ska jag hinna pressa in ett snabbt besök hos Vingruppen och försöka spotta mig igenom i alla fall några tiotal flaskor. Med provningsprotokoll á la trycksak och över 250 viner att välja bland hugger jag mig in bland övriga provare och börjar sörplandet och spottandet.

Min målsättning var att prova viner baserade på Chardonnay och Pinot Noir, samt botanisera bland riesling, Italien och göra några spontana nerdykningar där andan föll på.

Jag inledde med de röda och det ska ju inte mycket till för att jag ska vara nöjd när det dukas upp lite bättre Bourgogner. Dagens bästa röda var i min mun 2009 Clos de Lambrays Grand Cru, Domaine des Lambrays, ett riktigt elegant vin i vardande som man verkligen vill ha i källaren. 2006 Pommard 1er Cru Les Grand Epenots, Maison Louis Jadot gör inte heller någon besviken, men även här är det nog läge att vänta lite för att optimera njutningen.

Av de utrikiska konkurrenterna slank 2008 North Slope Pinot Noir, Walter Hansel ner utan motstånd. Ruskigt drickvänligt och alltid lika gott. Ett vin jag alltid har några exemplar av i källaren.Trevligt var också  2010 Shea Vineyard Pinot Noir, Bergström Winery. Jag skulle dock låta det få lite tid så eken sjunker in ännu mer. Får kanske ta rygg på FVs botanisering i Oregon framöver......vi får se.

På den vita sidan finns ett problem. Gillar man Chardonnay, vinerna är kylda med is och man har lite bråttom så får man inte uppleva vinerna från sin bästa sida. Lite tur hade jag dock och en perfekt tempererad 2007 Chassagne-Montrachet 1er Cru "Les Chenevottes", Maison Louis Jadot fick jag riktigt njuta av. Bra frukt, fetma och fin mineral i kombination med rätt temperatur gjorde det till en vinnare. Sen fanns det ju andra godsaker från Maison Louis Jadot, ett par godsaker från Arnaud Ente och instegsvinet från Lucien Le Moine. Den senare har instegsviner som är ruskigt bra på både den vita och röda sidan och visar på vad producenten är kapabel till.

Övrig Chardonnay och övriga viner sprang jag lite förbi i ett lite väl högt tempo för att kunna ge dem rättvisa. Summa summarum är dock att jag är Bourgogne-nörd och njuter mest och bäst av vinerna därifrån. Jag kan åter konstatera att Vingruppen har en bra palett producenter som jag gärna dricker mer av, både till vardag och till fest. Nästa gång ska jag bara se till att ha mer tid på mig så jag verkligen hinner med det jag vill.

Läskande vitt från Chassagne

Bara ett stenkast från det hörn där Chassagne-Montrachet, Saint-Aubin och Puligny-Montrachet möts finner man vingården "Les Chenevottes", en 1er Cru-klassad vingård som hör till Chassagne-Montrachet och som är näst intill 11 hektar stor, ja om man räknar in "Les Bondues" i siffran alltså. Då man normalt buteljerar den senare under "Les Chenevottes" är det nog enklast att göra så.

Från vingården gör man både rött och vitt, men vitt är det huvudsakliga valet. Bra producenter härifrån är bl.a. Fontaine-Gagnard, familjerna Pillot, Morey och Colin, samt Ramonet för att nämna några. En outsider i sammanhanget är Domaine Gérard Thomas och det är denna Saint-Aubin-producent som står för dagens flaska.

När man korkar upp en 1er Cru från Chassagne-Montrachet vill i alla fall jag mötas av en rätt bra kvalitet och komplexitet, något som inte riktigt vill infinna sig i doftprofilen för dagens vin, ja flaskan är förresten en 2007 Chassagne-Montrachet 1er Cru "Les Chenevottes" Domaine Gérard Thomas.

Jag sniffar fram frukt som företrädesvis är citrusdominerad och uppblandad med lite äpple och melon. Mineralerna kommer med en hyfsad portion rök och sedan finns här något som drar åt hav och skaljdursskal. Sen är det faktiskt inte så mycket mer, jo en viss smörtouch kanske, men det är nog där min näsa slutar leta.

Smakmässigt sjunger det mer om det med en rejäl dos citrus, en lätt smöraktig fetma och en fin beska innan mineralerna som blandar hav och rök avslutar. Det är skitenkelt att dricka, det är gott och det liksom bara slinker ner, men samtidigt känns det definkitivt lite för enkelt och endimensionellt för sin nivå. Inköpt för 32 Euro på Autrement Bourgogne.

Lavalle, Rodier och ett smakprov från Lavaux Saint-Jacques

Delar av marken i Bourgogne är idag ett svårgenomträngligt lapptäcke av vingårdar med olika klassficeringar som följer det gällande appellationsregelverket. Sen finns det ju såna som jag som fascineras av det och som gillar att gräva lite i hur klassificeringen eventuellt har förändrats genom åren. Intressant i sammanhanget är hur väl bedömningen stämmer överens mellan olika bedömare från olika tider.

Tittar vi på bedömningarna som har gjorts tidigare av Dr Jules Lavalle (1855) och Camille Rodier (1920) och jämför med klassificeringen idag hänger tidigare bedömningar med bra. Både Lavalle och Rodier använde sig i huvudsak av en tredelad skala med indelningen i premier, deuxième och troisième cuvée. Sen användes i och för sig hors ligne och tête de cuvée ovanpå det för exceptionella vingårdar.

Kolla här och här eller sök på namnen på nätet för mer information.

Den vingård jag botaniserar idag är Lavaux Saint-Jacques, en av de intressanta vingårdarna i Gevrey-Chambertin. För en ordentlig genomgång av vingården tycker jag definitivt du ska läsa här.

Just ja, klassificeringen för Lavaux Saint-Jacques är förresten följande:

Lavalle:         Deuxième cuvée
Rodier: Deuxième cuvée
INAO: Premier Cru


Den flaska som har luftats rejält här hemma idag är 2010 Gevrey-Chambertin 1er Cru Lavaux Saint-Jacques, Domaine Dupont-Tisserandot. Efter letande och läsande är det alltid lite extra kul att dofta och smaka....lets go!

Doften upplevs först kirschigt djup, med en känsla av alkohol eller lösningsmedel som sticker ut. När det lugnar sig fångar man bättre in röda bär och en finstämd Pinot-kryddighet. Det är dock på tok för ungt för att bjuda på en riktig doftupplevelse.

Smakmässigt är det en helt annan sak. Det är bärigt med hallon och jordgubbar, floralt med en gnutta viol och en dragning åt lakrits, men framförallt väldigt, väldigt fint Pinot-kryddat med en känsla av att här kommer det kunna bli stordåd med tiden. Frukten, syran och de fina, men uttorkande tanninerna lovar möjligheter till trevlig utveckling. Gott som sjutton till dagens stek, men också nu efteråt för sig själv. Övriga flaskor får dock vila ett antal år innan återbesök sker.

Moget vitt från Juillot

Ännu en flaska från sommarens inköp på Otto Suenson får släppa på korken. Den här gången är det en flaska från Laurent Juillot på Domaine Michel Juillot nere i Mercurey. Här gäller en flaska från hemmaplan nere i Côte Chalonnaise, nämligen en 2005 Mercurey 1er Cru ”Les Champs Martins”, Domaine Michel Juillot. Inköpt för motsvarande knappt 200 spänn på en liten sommarrea.

Doften bjuder på en tydlig mognad med bokna äpplen, men de är liksom snyggt inlindade i en fet smörighet. Det finns också lite torkade frukter blandad med lite parfym. Sedan kommer citrus, en hyfsad skopa lakrits och en liten mineraldusch.

I munnen spelar vi på samma toner med ett litet tillägg av med en syra som håller uppe vinet bra än så länge. Det utmärkande är annars hur extremt uttorkande avslut vinet har där vissa torra sherrytoner och en viss beska rundar av i en känsla av att munnen torkas ut av en sten.

Gott, men rätt krävande. Inget man dricker rakt upp och ner, hur som helst.

Murrigt från Nuits-St-Georges signerat Bernard Ambroise

Fredagskväll med sug efter en lite kraftigare eller murrigare Pinot. Då är det lätt att landa i Nuits-St-Georges som oftast levererar i den riktningen. Normalt sett inte min favoritstil, men när hösten bankar på dörren kan det vara trevligt att få något med ummpppf i mun och mage.

Vi tog en sväng till Köpenhamn i somras (6-7 veckor sedan ...hua) och då köpte jag på mig en del blandade gottigheter från bl.a. Otto Suenson. En av dessa flaskor var en 2006 Nuits-St-Georges "Cuvée Vieilles Vignes", Maison Bernard Ambroise. För lite information om firman och ett annat provat vin, kolla här....nu tänker i alla fall jag smaka.

En ruffigt jordig näsa med tydliga körsbär och lite tendenser till torkad frukt. Här finns även jordkällare, undervegetation, tobak och läder som tydligt skvallrar om viss ålder. Det finns också lite målarlåda, lakrits och farinsocker på toppen och sammantaget en trevlig fredagssniff åt önskat håll.

I munnen har vi en riktigt söt frukt som har börjat sin bana mot uttorkning och vissa lätt tröttnande drag kan spåras, men i huvudsak är det fortfarande en rätt pigg rackare. Tanninerna är vackert polerade och ger endast ett svagt och skönt motstånd, samtidigt som syran står upp hyfsat väl. Hade jag fått önska hade syran kunnat få vara en snäpp högre, men det är detaljer.

Smakmässigt är det som sagt frukt, rätt mycket olika viol, anis och lakritsinslag och en känsla av läder och jord. Det avslutas sedan med ett litet bett av beska och lite torra mineraltoner. Allt som allt en helt OK vin som bjuder på fredagsglädje utan att kanske skina. Lite opolerat och tungt i gumpen för att få applåder...eller är det bara att det är på sin resa mellan ung frukt och mogen skönhet? Smaksak!

Återfödd med hjälp av Lucien Le Moine

En månad utan vin gör att det blir lite intressant vad man ska ta som första flaska. Å ena sidan spelar det inte så stor roll för nästan allt blir liksom gott när uppehållet har varit så långt, men å andra sidan vill man kanske dricka något förbaskat gott.

Jag siktar in mig på det senare alternativet och öppnar en flaska 2009 Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Hauts Doix", Lucien Le Moine. Jag provade den när Rotem Brakin från Lucien Le Moine var på besök hos VinUnic i Stockholm i våras och vi var flera som då uttryckte vår beundran för det vinet. Några månader senare och en flaska på hemmaplan, vad innebär det för upplevelsen?

Mumma för näsan med hallon och körsbär i fruktskålen, men också lite blommor innan faten skär in från vänster och bjussar på ett ungt fyrverkeri av Pinot-kryddor, och ta mig sjutton om inte det redan skönjs en touch av undervegetation. En härlig sniff helt enkelt, fast nästan allt hade varit bra idag förstås.

I munnen är det väldigt fruktdrivet, uppblandat med lakrits, fudge och kryddor från faten. Syran och tanninerna hänger med från sina hörn och totalt sett ett balanserat och vackert paket. Lite grand synd och skam att knäcka den här flaskan nu, för det här lär bli ljuvligt om en 5-10 år, men visst levererar det redan idag. Riktigt förbaskat gott....och det finns flaskor kvar till senare :-)

Skönt att äntligen få njuta igen, och det rejält, utan att behöva vinet!