När ett moget vin är det man vill ha......

.....och man inte vill vänta på det som ligger i källaren eller lägga ner en massa pengar, då kan det vara idé att kolla lite på några tyska sajter efter färdigmogna flaskor. Självklart får man vad man betalar för, men det går definitivt att få tag på mogen dricka som inte skäms för sig, till en vettig penning.

Mitt roligaste köp på den fronten är nog 1999 Bourgogne Rouge från Michel Gros för en hundralapp, men jag har köpt på mig en del del annat av helt OK kvalitet. Idag är det dags att ge sig på ytterligare en av dessa flaskor, nämligen en 1999 Vosne-Romanée, Domaine Alain Hudelot-Noellat.

En typisk mognadssniff av trevlig, men inte märkvärdig karaktär. Doften är i första hand läderartad och animalisk, i andra hand med influenser av trägården i form av höstlöv, jordhög och kompost och i sista hand en frukt som känns uttorkad och får samsas med lite drag av kryddor och målarlåda. Trevligt, men utan att sticka ut.

I munnen har vi att göra med en struktur där det finns kvar en helt OK syra, ett visst mått av tanniner som håller kvar ett litet, litet grepp och en rätt trött frukt som lämnat över i mer mogna och torkade toner. Här pratar vi annars körsbär, mogna plommon, animalier och lakrits och en diffus men rätt OK kryddighet. Helt klart ett vin som lyser upp en höstkväll med lite enklare mognadsglädje. Man fick ungefär vad man betalade för och i detta fall 29,50 Euro hos Böhme Weinhandel.

Chassagne-Montrachet från Etienne Sauzet

Chassagne-Montrachet är för mig i huvudsak vitvinsland, men det är något som i realiteten faktiskt inte stämmer. Det är nämligen så att huvuddelen av all mark i byn används till rött vin. Ser man dock på Grand Cru-nivå är allt vitt och på 1er Cru-nivå är knappt 80% vitt. På lägre nivåer ökar dock andelen rött radikalt, men det är självklart ändå det vita vinet som gjort byn känd. I synnerhet gäller det vingården Le Montrachet som knöts till namnet Chassagne 1879. Enligt många skapas världens förnämsta vita viner med druvmaterial från just denna vingård, så tro sjutton att det vita vinet får fokus. Lägg därtill Bâtard-Montrachet, Criots-Bâtard-Montrachet och en räcka fantastiska 1er Cru-vingårdar och vitvinsinriktningen blir ganska självklar.

Intressant är att olika lägen i Chassagne passar sig olika bra för Pinot Noir respektive Chardonnay, men att utvecklingen tydligt går mot att byta ut Pinot Noir mot Chardonnay och anledningen är ganska enkel. De vita vinerna säljs för betydligt högre priser.

En av mina favoriter när det gäller vitt vin är Etienne Sauzet. Från den firman kommer det en räcka viner från grannbyn Puligny-Montrachet, men sen finns det en liten del druvor (0,48 ha) från Chassagne-Montrachet som vinifieras till ett fint byvin. Idag korkas det upp en sådan flaska, nämligen 2008 Chassagne-Montrachet, Domaine Etienne Sauzet.

Tydligt citrusdrivet i form av citron, med svaga vita och gula frukter som fond. Allt hålls ihop av ett smörfett anslag som gör att tanken på lemon curd får lite fart. Mineraliteten är rökig och virvlar mest omkring i bakgrunden. Totalt sett en väldigt fräsch och tilltalande doft med vissa inslag som adderar till komplexitet.

Smakmässigt är det samma fruktbild och smörfetman finns här med, numer ackompanjerad av kompisen nötter. Tydligast är ändå den pigga och sköna syra som följer med igenom hela vinet, från första smak till hela avslutet. Annars är avslutet fint med en bra beska, rejäla stråk av citron och en mjuk, stenig mineralitet, samt vissa smått kryddiga inslag.

Det här är väldigt, väldigt drickvänligt och klunkbart, parat med elegans och balans. Försvinnande gott!

Louis Latour - Partisk i bedömningen?

Jag plockade upp dagens flaska på en flygplats där utbudet av Bourgogner var väldigt litet. Producenten, Maison Louis Latour, hör inte till de jag brukar köpa då jag hittills inte stött på något vin från dem som riktigt har hållit vad det borde för sin nivå. Kanske att man får en lite extra kritisk inställning när man då dricker ett vin från en sådan producent ....hmmm....försöker vara opartisk och ger mig på 2007 Chassagne-Montrachet, Maison Louis Latour.

Noteringarna kommer från dag två, då det kändes som mest schysst mot vinet som upplevdes lite slutet dag ett.

Det som riktigt slår emot en i doften är en rejäl käftsmäll av viol. Bakom denna mur finns sedan syrliga bär med lingon i spetsen. Kryddmässigt finns det både ett knippe örter och lite Pinot-kryddor även om de kanske är lite diffusa.

Smakmäsigt dominerar lingon och tranbär som bärs fram av en rejäl syra. Till bären kan läggas violer och lakrits innan det går över i en vedartad eller grön örtighet. Den går hyfsat väl hand i hand med tanninerna innan allt avrundas i en beska och mineraler som torkar ut munnen.

Det här funkar som en enklare Bourgogne, men det har inget som gör att sensorer, antenner eller annat slår till. Helt enkelt ett hyfsat dugligt vin att dricka och glömma bort. Tror nog att jag och Maison Louis Latour ska hålla oss från varandra ett tag.

Om jag var partisk? Tror inte det.

Maison Louis Jadot, årgång 2010

I tisdags (2:a oktober) var det samling till lunch och provsmakning på Bistro Bobonne. Bakom kalaset stod Siegfried Pic från Maison Louis Jadot och importören Vinunic. Det som skulle smakas på var den redan nu nästan legendariska årgång 2010 och efter lite inledande bubbel och småprat gav vi oss så på vinerna ledsagade av Sigfried och ibland sufflerade av Claes Lindkvist från Vinunic.

Vinerna serverades som tre vita och tre röda flighter där två av de vita flighterna endast innehöll ett vin.

Några av dagens vita

Flight 1

Savigny-Lès-Beaune 1er Cru "Clos de Guettes", Domaine Gagey - 239:-

Först ut för att sätta ribban serverades en enklare 1er Cru från Savigny-Lès-Beaune. Redan här slogs jag av hur snygga de vita vinerna var. Här fanns fin frukt, viss fetma för skön textur, härliga mineraler och bra syra. Sammantaget ett rent och elegant vin som definitivt slog an tonen och som definitivt kommer att landa i källaren. Priset på 239:- gäller konsumentledet, med eventuella påslag för privatimport. Exakt hur det blir beror på hur vinet kommer att lanseras.

Siegfried berättade förresten här att när det gäller skördeuttaget för 2010 så var mängden hyfsat normal för vita viner, men lågt för de röda. Det totalt sett låga uttaget fortsätter nedåt årgång 2011 och 2012. Håll tummarna för 2013.


Flight 2

Den andra flighten tillika förrättsvinerna består av 1er Cru-viner från de tre stora vitvinsbyarna och meningen var helt enkelt att ställa viner från dessa mot varandra.

Förätt till de tre vita

Meursault 1er Cru "Les Genevrières", Domaine Louis Jadot - 529:-

Här känner man igen sig från storasystern från 2009. Vinet är mjukt rökigt, lent, lite fett i känslan och doftar elegans. I munnen bjuds en underbar mineralitet och ett perfekt drickbart och elegant vin. Återigen plingar köpklockan. Här måste jag bara fylla på så storasyster får kompisar i källaren.


Chassagne-Montrachet 1er Cru "Morgeot - Clos de la Chapelle - Monopole", Domaine Duc de Magenta - 459:-

Trions anonyma näsa, något som överraskade mig. Det jag fångade upp var en len, svag frukt och en rätt återhållen mineralitet. Väl i munnen förbyttes allt till en ungdomlig uppkäftighet. Här fanns kryddighet, frukt och mineral och ett rätt snyggt avslut med citrus, beska och mineral. I mitt tycke ändock flightens svagaste kort. Framförallt förbryllad över hur svag mineralen var i doften.


Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Referts", Domaine Louis Jadot - 469:-

Syradrivet vin för lagring med en rökig mineralitet som touchar metall. Kul att dricka nu med sin ungdomliga citrus, men mest är det potential som känns.


Flight 3

Sista vita flighten består återigen av endast ett vin, men vi pratar Grand Cru nu och Corton-Charlemagne. Den lott från vilken detta vin hämtas firar nästa år 100 år inom företaget. Lotten är den högst belägna av tre lotter inom samma vingård. De två övriga ger rött vin och buteljeras under etiketterna Corton-Pougets och Corton.


Corton-Charlemagne, Domaine des Héritiers Louis Jadot - 895:-

I doften är det en typisk Corton-mineral inbäddad i en fet frukt. Väl i munnen finns liksom allt. Det bjuder på elegans och komplexitet i samma paket, samtidigt som det är kraftigt och intensivt. Det jag gillade mest var nog avslutets lätta bett och den underbart steniga mineraliteten som hängde kvar riktigt länge. Ett vin som med ålder kommer att bli enastående. Återigen vill jag köpa och lite grand var det nog så att de vita överlag passade mig riktigt bra idag.

Några av dagens röda

Flight 4

Så var det då dags för lite rött och den första flighten visar upp Côte de Beaune, närmare bestämt Beaune och Corton. Flightens gemensamma nämnare är nog definitivt lagring och potential. Här märks ek och ungdom och det är tydligt att det behövs ett antal år innan vi är framme vid ren njutning. Det vore kul att ha ett par flaskor av varje för att se hur de beter sig om en räcka år, för det var lite så diskussionen gick, att här fanns potential och troligen det största röda prisvärdet. Trots det är det här kanske inte riktigt 100% min stil, men ge det lagring och jag lär nog ändra mig.


Beaune 1er Cru "Boucherottes", Domaine des Héritiers Louis Jadot - 265:-
Beaune 1er Cru "Clos des Couchereaux", Domaine des Héritiers Louis Jadot  - 265:-
Corton-Pougets Grand Cru, Domaine des Héritiers Louis Jadot  - 525:-

Ankbröst till de röda

Flight 5

Gevrey-Chambertin 1er Cru "Poissenots", Domaine Louis Jadot - 495:-

Lite bytypiskt murrig och jordig, kombinerat med tät frukt och en touch av målarlåda. Här finns helt enkelt en kombination av byns klassiska kraft och en potential till silkighet. Idag är det dock mest frukt som slåss mot ek...vi pratar både vanilj och beska....men i botten är det bra balans och struktur och redan nu ett skönt avslut. Gott, men det blir inga hyllningar.


Echezeaux Grand Cru, Domaine Gagey - 945:-

Av denna Grand Cru görs endast tre fat och från denna vingård finns ju som bekant både fågel och fisk då vingården är så stor. Idag hittar vi dagens härligaste och mest tillgänliga vin i detta glas enligt min mening. Här finns lätta och friska, röda bär och en rent lysande Pinot-krydda. Ändå är vinet koncentrerat och trots ungdomen börjar små stråk av animala toner skönjas. Ett riktigt sniffarvin. Det funkar såklart också i munnen, men där är eken än så länge lite väl framträdande i min smak. Den röda frukten, violerna, lakritsen och den lätta beskan, samt mineralerna överväger dock. Det är helt enkelt skitgott. Det röda vin jag nog helst skulle lägga pengar på.


Flight 6

Charmes-Chambertin Grand Cru, Louis Jadot - 995:-
Chapelle-Chambertin Grand Cru, Louis Jadot - 1185:-
Chambertin-Clos de Bèze Grand Cru, Domaine Louis Jadot - 1595:-

Och så landar vi i en majestätisk trio från Gevrey. Det liksom märks att vi har tagit oss upp en nivå och numer dansar bland de lite större drakarna. I det första glaset har vi charm, men faktiskt faller vinet lite platt mot sina grannar, även om det såklart är ett bra vin.

Chapelle är tillsammans Echezeaux det mest tillgängliga röda i min mun och här bjuds på en härlig indisk bazaar av Pinot-kryddor tillsammans med kaffe och choklad och ändå känns det så oförlöst och återhållet, även fruktmässigt. I munnen är det lätt ekigt och kryddat med ett långt mineralavslut. Förbaskat gott att dricka redan idag, men såklart ett barnarov.

Clos de Bèze är ett helt annat djur. Här pratar vi kraft, komplexitet, struktur, men ändå en balans mellan delarna. Här krävs långlagring helt klart, men den sötfruktiga, julkryddiga och mineralstinna känslan lovar bara så gott. Kan nog bli makalöst med många år i källaren.

De sista slattarna

Sammanfattningsvis är känslan av vinerna lite olika. Jag är helt såld på flera av de vita och kommer definitivt att fylla källaren med ett antal flaskor. Bland de röda vore det kul att känna vad Côte de Beaune-vinerna ger om säg 10 år och i övrigt skulle jag nog lägga mina röda pengar på Echezeaux. Den funkade liksom perfekt för mig, men såklart vore ett par flakor Clos de Bèze inte heller fel. Svårt läge när det finns så mycket gott och en plånbok på andra ändan. Slutklämmen är väl i alla fall att Louis Jadot definitivt funkar avseende årgång 2010.

Ett vin att bara älska

Det finns en viss förkärlek för Domaine Michel Lafarge här i hemmet, ja såklart även hos en hel del andra Bourgogne-älskare. Lite grand är det kanske så att den egna smakpreferensen hos många entusiaster vandrar från tätfruktiga Parker-bomber till mer lättsamma och kallområdestillverkade viner. För egen del har jag nog "alltid" haft en preferens för mer klasssika viner och min vandring går nog en kortare väg än från Parker-hållet, och landar mer och mer i rena, lätta viner, utan för mycket ekbehandling.

Dagens lilla vin är ett lysande exempel på något som numer passar mig perfekt. Ja, en 2007 Volnay "Vendanges Selectionnées", Domaine Michel Lafarge alltså.

Floralt och bärfruktigt dag ett och nu dag två har vi hamnat i målarlåda och rätt stora doser kött. I didn't see it coming.

Smakmässigt är frukten fortfarande lätt och syrlig med hallon och jordgubbar, framburen av en trevlig syra. Kryddor och örter slåss därefter om utrymmet och rundas av med lite lakrits, apelsin med kryddnejlika och en liten besk ton innan mineraliteten torkar ut munnen. Att det sedan finns ett litet, litet drag i tanninerna gör saken bara ännu bättre......härligt.

Det här är ett vin att bara älska.

Ett lyckat klick....

Jag undrar om jag inte förstår lite hur nätpokerspelarna känner sig just nu. Systembolaget körde en webblansering för några minuter sedan och man lägger upp sin strategi utifrån tanken att maximera eventuellt utfall, lite som en spelare.

Idag hade jag faktiskt endast bespetsat mig på två flaskor från Roulot och satt där och hysteriklickade när knapparna helt plötsligt blev gröna. För just Roulot blev det fullbokat typ omedelbums och då såg jag att jag faktiskt hade fått två av de tjugofyra flaskorna. Full pott!

Där sitter man och småhetsar upp sig och så landar allt rätt. Bra extrakrydda en mulen höstdag.

Tyskt instegsvin som bara försvinner

Jaha, så har det då hänt igen. Jag öppnar en flaska med vetskapen att jag borde lufta vinet för att det ska tonas ner, rundas av och fan och hans moster, men så helt plötsligt upptäcker jag det igen..........flaskan är tom...blixtafort liksom. Det är väl egentligen betyg nog, men här följer också ett par andra iakttagelser.

Vinet är förresten 2010 Spätburgunder, Friedrich Becker. Köpt från allas våran hovleverantör för 149 sekiner.

Första intryck är väldigt mycket fina ekkryddor som vilar mot en fond av rödfrukt, julapelsin och viol. Det som sticker ut lite är känslan av en spritsighet i doften.....mmm, man borde ha luftat.

Sedan kommer en syrlig, nästan lätt spritsig munkänsla med fin enkel rödfrukt med apelsintouch tillsammans med en fin kryddighet. Bra syra, frukt och viss tanninkänsla gör vinet så enkelt att bara klunka ner i stora klunkar. I sin enkelhet och stil ett lysande exempel på drickbarhet. Ett vin som "bara måste" finnas i källaren. Sa jag mineraler förresten :)

Väldigt skönt att det finns mååånga kvar i källaren.