Ta drygt 200 kronor, något som anses som ett bättre år och välj en bonnig producent. Lägg flaskorna i källaren och håll tummarna. Känns det som en idé värd att testas?
För min del har det varit en rätt lyckad kombination genom åren och ibland får man verkligen lön för mödan. Som nästan alltid landar man då i samma läge. Flaskorna gick åt för fort och den sista var bäst. Varför lär man sig aldrig att hålla fingrarna borta eller köpa tillräckligt många?
Dags igen för en "sista flaska" och bonnen är denna gång Prieur-Brunet och det bättre året är 2002. På etiketten står således 2002 Beaune 1er Cru "Clos Du Roy", Domaine Prieur-Brunet.
Ska jag säga att jag nästan visste det? Dag två med ett dygn i kylskåp hade vinet landat i något som nog nästan innebar en peak för detta vin. Undrar om nåt år ytterligare i ryggläge ändå inte gett lite till. Nu fanns det fortfarande kvar en bra frukt, en bra syra, en tanninmatta som hittat vägen mot lakrisal silkighet, men inte riktigt nått fram.
Jaja, jag får aldrig veta det och jag lär mig visst aldrig, men vad gör väl det egentligen. Gott var det...och visst skulle jag väntat eller haft fler flaskor....egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar