Men....ja detta så ofta närvarande men

Det är lite kul att då och då plocka fram ett vin från 2005 och liksom ta tempen på bulken som ligger och vilar sig i form i skåpen. Just idag har turen kommit till en by som inte ligger mig varmast om hjärtat och en producent som jag velat kring under några år.

Dags att korka upp en flaska 2005 Nuits-St-Georges, Domaine Henri et Gilles Remoriquet.

Doften erbjuder en frukt som har mattats och som liksom kan definieras som hallon och körsbär i någon slags uttorkningsfas. I samband med detta blir det som så ofta andra aromer som får träda fram. Idag vinkar lakrits och buljong med varsin vimpel, men ännu starkare intryck gör ett lite mer "spritigt" spektrum av målarlåda och kirsch.

I munnen är det mesta på rätt plats och i rätt omfattning. Syra och tanniner checkas av per omgående. Tanninerna i samspel med lakrisala drag som nästan utlovar sammet är härliga, men....ja, detta så ofta närvarande men, det är lite glest i frukten. Det fyller helt enkelt inte riktigt ut hela kostymen och det gör även att ett annars rätt trevligt, mineraliskt och lakrisalbeskt avslut blir lite avsnörpt och beskan få härja lite för fritt

Hyfsat nära, men ändå inte riktigt "där". Mest förvånad är jag över att frukten kändes så tunn...hmmm.