Årets La Chablisienne - Egna barn och andras ungar

Den 21:a maj bjöd Vinunic och Hervé Tucki från La Chablisienne in till årets presentation av viner från kooperativet. Som vanligt ett trevligt och intressant arrangemang där Hervé med inlevelse berättade om sina viner.

Det som slog mig väldigt tydligt denna gång är vilka likheter årgångar har med barn eller ungar. För Hervé som är med och lägger in sin själ i varje årgång går det liksom inte att favorisera den ena årgången före den andra, utan istället lyfter han fram de egenskaper som präglar årgången och som gör att han älskar den för det den är........eller det är vad han säger.....han säljer ju också :-)

Känns det igen när det gäller barn? Det går inte att favorisera något av sina egna barn för de älskar man för att de är just ens egna och för deras egenheter.....andras ungar däremot, oj, oj, oj. Samma sak blir det med Hervés årgångar. Vissa ligger väldigt bra i min gom och andra lite sämre. Det känslomässiga engagemanget är inte lika stort helt enkelt, så det blir enklare att plocka ut favoriter.

Nåväl, hur smakade vinerna då? Årets uppställning var följande till att börja med:

2012 Petit Chablis
2010 La Séreine
2009 Chablis Vieilles Vignes "Les Vénérables"
2011 Chablis 1er Cru "La Singulière"
2011 Chablis 1er Cru "Mont de Milieu"
2010 Chablis Grand Cru "Les Preuses"
2010 Château Grenouille
2007 Chablis 1er Cru "Mont de Milieu" (Magnum)
1996 Château Grenouille (Magnum)

Genomgående är det såklart bra viner och bra hantverk. De två sista referensvinerna på magnum visade på extremt olika årgångsuttryck. 2007an uppvisade rätt så mogna drag med skön fetma, lite bokna äpplen och annat som kunde lura en till helt andra, och tidigare år. 1996an å andra sidan var syrastram, rätt ungdomlig och kostymen kändes som om den kommer att vara ungefär likadan om tio år till. Intressant uppställning.

Av övriga viner brukar jag ibland köpa "La Singulière" om jag ska ha en direkt drickbar flaska och som även funkar att "glömma bort", och 2011an gör en inte besviken. Den bjuder på lite ung frukt i form av gröna och gula äpplen, några skvättar citron och lime, samt några blommor som svävar ovanpå. Mineralerna och eken visar sig i tydligt rökiga mineraler, fetma á la modellera och lätta kryddor. I munnen är det balanserat med fin syra, skön fetma och tydliga mineraler. Avslutet är långt och lämnar kvar  citrus, kryddor och mineraler som torkar ut munnen lite fint. Lätt att tycka om, utan att sticka ut.

Bland övriga viner var det liksom inget snack om vilket som regerade i min mun. 2010 "Les Preuses" hade liksom lite mer av allt, och med det såklart en helt annan nivå av komplexitet. Doften är en sniffarnäsa där man finner en skön rökighet, fina kryddor och fetma.....och en drös annat, men det är munkänslan som är bäst ändå.

Vinet har en skön balans med i grunden en bra syra, en ek som redan landat rätt in i vinet och som numer ger en skön kryddighet, och till det en fetma, mineraler och annat gottigt. I anteckningarna beskrivs avslutet som "Underbart avslut. Kryddigt, sött, beskt, citrusaktigt, mineralpackat = super!"

......och ja, jag beställde ett gäng "Les Preuses" som numer ligger och vilar här hemma. Jag ger dem nog något år till att gå ihop sig. Skulle jag åka förbi bolaget kanhända att "La Singulière" får följa med hem.

......och just ja. Det severades en tartar på hälleflundra och ostron, smaksatt med några japanska skott.....galet gott, både med och utan vin.