Men....ja detta så ofta närvarande men

Det är lite kul att då och då plocka fram ett vin från 2005 och liksom ta tempen på bulken som ligger och vilar sig i form i skåpen. Just idag har turen kommit till en by som inte ligger mig varmast om hjärtat och en producent som jag velat kring under några år.

Dags att korka upp en flaska 2005 Nuits-St-Georges, Domaine Henri et Gilles Remoriquet.

Doften erbjuder en frukt som har mattats och som liksom kan definieras som hallon och körsbär i någon slags uttorkningsfas. I samband med detta blir det som så ofta andra aromer som får träda fram. Idag vinkar lakrits och buljong med varsin vimpel, men ännu starkare intryck gör ett lite mer "spritigt" spektrum av målarlåda och kirsch.

I munnen är det mesta på rätt plats och i rätt omfattning. Syra och tanniner checkas av per omgående. Tanninerna i samspel med lakrisala drag som nästan utlovar sammet är härliga, men....ja, detta så ofta närvarande men, det är lite glest i frukten. Det fyller helt enkelt inte riktigt ut hela kostymen och det gör även att ett annars rätt trevligt, mineraliskt och lakrisalbeskt avslut blir lite avsnörpt och beskan få härja lite för fritt

Hyfsat nära, men ändå inte riktigt "där". Mest förvånad är jag över att frukten kändes så tunn...hmmm.

Det här håller inte Prieur-Brunet

En flaska Bourgogne i förbifarten, mellan lite annan blandad dryckjom så här i midsommartider. Lite grand "grab and go" bland flaskorna som ligger för konsumtion.

Just idag landar vi i en 2005 Santenay 1er Cru "Maladière", Domaine Prieur-Brunet.

En lite annorlunda näsa med fina, kryddiga fatkomponenter, frukt i form av hallon och körsbär, och ta mej tusan om det inte andas lite sherry....spooky! Vandrar man körsbärsspåret fullt ut hamnar vi i kirsch, marsipan och lite lösningsmedel. Går man åt andra hållet pratar vi sous bois och köttbuljong. En rätt kul doftbild totalt sett.

Smaken hänger dock inte med utan här spretar det åt olika håll, med hög syra och stjälkighet/kartighet som helt klart stör. Inte så stor ide att orda om nåt annat, näää, det håller inte. Producenten fixar varma år som 2003 och 2009, men annars är det faktiskt värre....i alla fall av det jag druckit på den röda sidan.

En Bourgogne Rouge förklädd till Grand Cru

I en av de lådor som på senare tid landat i hemmet så följde det med en liten kompensation för att leverantören gjort en miss. Vad känns bättre än att dricka gott och gratis i hemmets lugna vrå?

Det roliga med dagens flaska är att det är en Bourgogne Rouge förklädd till en Grand Cru....i alla fall på lite håll. Det är firma Lucien Le Moine som buteljerar sina viner i rejäla dängare till flaskor. Du vet sådana där tunga och stora pjäser som gör att utrymmet i vinlagringsskåpen minskar blixtafort.

Jaja, nog om det. Innehållet i flaskan är 2010 Bourgogne Rouge, Lucien Le Moine.

Det här andas direkt kvalitet med en kraftig och koncentrerad doft av hallon och körsbär som ramas in av exklusiva fat. Faten bjussar på rätt rostade ekfatstoner, med främst en rejäl dos kaffe, men även en del kryddor. Här finns också ett uns undervegetation och rotsaker, men bara ett första litet stråk, samt även en vift av målarlådan.

När det kommer till smaken är det här helt klart en vågdelare, i alla fall nu i ungdomen. Antingen uppskattar man en viss eldighet och kraftigt brända kryddor med förtoner av ek, eller så tycker man det går överstyr och så blir det lite som att slicka på ekplanka.

För min del landar det lite mer åt ekplankehållet, men det är ju en fråga om smakpreferens och tid i flaskan. Den inneboende frukten, syran och tanninerna kommer med säkerhet att orka vänta ut att eken ska integreras och mildra beskan, samt öka kryddigheten. Fast det är ju i framtiden, och ja, då kan det här bli riktigt trevligt.

Nästa 2009a - En lysande metamorfos från Jadot

Med rätt så höga förväntningar så öppnades 2009 Meursault 1er Cru "Genevrières", Domaine Louis Jadot i lördags och då kändes det som att beskan gjorde att det balanserade på gränsen till att underprestera. Det räddades då av en lysande matchning till en rätt med bl.a. rimmade pilgrimsmusslor. Två dagar senare med en tallrik färska vaxbönor och lite god skinka höll jag tummarna.......och satan i gatan så bra det är.....här och nu.

Ibland kan doften nästan bara beskrivas med balanserad elegans, och så är det den här gången. Det är en len, svagt fettunderstödd doft med kryddiga, rökiga och fruktiga inslag. Inget sticker ut, utan allt är lent och sammanvävt. Exakt så här älskar jag när vita viner doftar.

Det är samma visa i munnen. Beskan är nästan helt bortblåst och nu hänger alla delar fullständigt ihop till en len och elegant smakbild. Det här är lysande efter ett par dagar i kylskåpet och samspelet mellan citrusen och syran å ena sidan och den feta, kryddiga och mineraliska motpolen är klockren.

Klunkbart? Skojar du?

Ibland är det kul att plocka saker från klädkammaren. Där finns lite viner som liksom fått stämpeln att de ska drickas den närmaste tiden och de ligger där lite okatalogiserade och väntar på att plockas. Igår rycktes det fram ett vin som för 2 år sedan definierade begreppet klunkbart, nämligen 2009 Bourgogne Passetoutgrain "L'Exception", Domaine Michel Lafarge. 

Visst har vi en trevlig nos här....men skit i den. Det är inte doften som är grejen.

Rätt välkylt så slinker det här ner utan att passera gå. Jaja, lite tanninmotstånd, lite svag beska av eken, och lite annat.........att kanske tänka på, och kanske analysera, men för sjutton, släpp tyglarna, drick i klunkar och bara le.

Livet är gott upptäcker jag när alldeles för mycket av flaskan försvinner i ett nafs.

Årets La Chablisienne - Egna barn och andras ungar

Den 21:a maj bjöd Vinunic och Hervé Tucki från La Chablisienne in till årets presentation av viner från kooperativet. Som vanligt ett trevligt och intressant arrangemang där Hervé med inlevelse berättade om sina viner.

Det som slog mig väldigt tydligt denna gång är vilka likheter årgångar har med barn eller ungar. För Hervé som är med och lägger in sin själ i varje årgång går det liksom inte att favorisera den ena årgången före den andra, utan istället lyfter han fram de egenskaper som präglar årgången och som gör att han älskar den för det den är........eller det är vad han säger.....han säljer ju också :-)

Känns det igen när det gäller barn? Det går inte att favorisera något av sina egna barn för de älskar man för att de är just ens egna och för deras egenheter.....andras ungar däremot, oj, oj, oj. Samma sak blir det med Hervés årgångar. Vissa ligger väldigt bra i min gom och andra lite sämre. Det känslomässiga engagemanget är inte lika stort helt enkelt, så det blir enklare att plocka ut favoriter.

Nåväl, hur smakade vinerna då? Årets uppställning var följande till att börja med:

2012 Petit Chablis
2010 La Séreine
2009 Chablis Vieilles Vignes "Les Vénérables"
2011 Chablis 1er Cru "La Singulière"
2011 Chablis 1er Cru "Mont de Milieu"
2010 Chablis Grand Cru "Les Preuses"
2010 Château Grenouille
2007 Chablis 1er Cru "Mont de Milieu" (Magnum)
1996 Château Grenouille (Magnum)

Genomgående är det såklart bra viner och bra hantverk. De två sista referensvinerna på magnum visade på extremt olika årgångsuttryck. 2007an uppvisade rätt så mogna drag med skön fetma, lite bokna äpplen och annat som kunde lura en till helt andra, och tidigare år. 1996an å andra sidan var syrastram, rätt ungdomlig och kostymen kändes som om den kommer att vara ungefär likadan om tio år till. Intressant uppställning.

Av övriga viner brukar jag ibland köpa "La Singulière" om jag ska ha en direkt drickbar flaska och som även funkar att "glömma bort", och 2011an gör en inte besviken. Den bjuder på lite ung frukt i form av gröna och gula äpplen, några skvättar citron och lime, samt några blommor som svävar ovanpå. Mineralerna och eken visar sig i tydligt rökiga mineraler, fetma á la modellera och lätta kryddor. I munnen är det balanserat med fin syra, skön fetma och tydliga mineraler. Avslutet är långt och lämnar kvar  citrus, kryddor och mineraler som torkar ut munnen lite fint. Lätt att tycka om, utan att sticka ut.

Bland övriga viner var det liksom inget snack om vilket som regerade i min mun. 2010 "Les Preuses" hade liksom lite mer av allt, och med det såklart en helt annan nivå av komplexitet. Doften är en sniffarnäsa där man finner en skön rökighet, fina kryddor och fetma.....och en drös annat, men det är munkänslan som är bäst ändå.

Vinet har en skön balans med i grunden en bra syra, en ek som redan landat rätt in i vinet och som numer ger en skön kryddighet, och till det en fetma, mineraler och annat gottigt. I anteckningarna beskrivs avslutet som "Underbart avslut. Kryddigt, sött, beskt, citrusaktigt, mineralpackat = super!"

......och ja, jag beställde ett gäng "Les Preuses" som numer ligger och vilar här hemma. Jag ger dem nog något år till att gå ihop sig. Skulle jag åka förbi bolaget kanhända att "La Singulière" får följa med hem.

......och just ja. Det severades en tartar på hälleflundra och ostron, smaksatt med några japanska skott.....galet gott, både med och utan vin.

Ärligt från Maillard

En av de producenter som jag drack mycket av när jag invigdes i Bourgogne som område är Domaine Maillard Père & Fils. Det var också där jag gjorde mitt första vingårdsbesök, så visst är jag lite partisk till producenten, men samtidigt är det en producent som har stövlarna i myllan och producerar ärliga viner, utan att sikta mot stjärnorna. Ärliga viner kan vi väl kalla det.

En av de viner som oftast funkar från producenten är Beaune-vinet "Les Grèves" och den här gången kollar jag status på årgång 2008. Vinet för dagen är alltså 2008 Beaune 1er Cru "Les Grèves",  Domaine Maillard Père & Fils.

Nosen bjuds på hallon och körsbär, men den sköna rostningen och kryddorna från faten lyser starkare. Det är en skön doft av finmalet kaffe av bättre sort, mörk choklad och en blandning av marsipan eller malda körsbärskärnor. En skön sniff i vardande.

Munkänslan är slank med en bra bibehållen frukt, en härlig syra och lugna, avmättade tanniner. Eken har i dagsläget trängt sig fram och visar sig rätt tydligt, och är lite på gränsen, men klarar sig med nöd och näppe. Känslan är att när eken integreras om nåt år och kryddorna får fritt spelrum så kommer det här visa sig vara ett förbaskat bra köp. Det snuddar redan där vid det sista glaset

Var det ärligt jag skrev?  :-)