Från fjällbäck i ekgömma till vardagsgott på tre dygn

Våren 2011 provade jag ett vin som hade en så lysande frukt att jag fick tankar på fjällbäck eller ett skinande ljus. Det var anmärkningsvärt på sitt sätt. Problemet var att frukten doldes rätt rejält av den behandling den fått av ek.

Vinet, då som nu, var 2008 Savigny-Les-Beaune 1er Cru "Les Narbantons", Domaine Mongeard-Mugneret. Ett vin som på plats kostade 19 Euro och självklart fick några flaskor följa med hem. Frågan nu är om det har hänt något.

Dag ett så återupprepades den första upplevelsen till viss del, även om frukten inte var lika knivskarp. Jag ondgjorde mig en del över eken och stoppade in flaskan i kylen.

Dag två har frukten mattats och eken är inte riktigt lika tydlig. Upplevelsen denna dag kan nog sammanfattas som rätt trist och förväntningarna är inte så stora.

Dag tre har eken rundats av och det är mer en blandning av kaffe, kakao och kryddor som dansar upp från kupan. Samtidigt har ett drag av lösningsmedel eller målarlåda krupit fram och gett ett litet stick. Slutligen finns ett jordigt och animaliskt drag som gör att sniffen numer känns rätt spännande.

Munkänslan är en tydligt syrlig frukt och så finns det tryck i syran. Tanninerna är små och svagt greppiga och snörper väldigt trevligt. Till detta finns lite lakrisala och mineraliska drag som gör det till en trevlig upplevelse så här i sista glaset. Möjligen är det så att den fint, syrliga frukten är lite i det slankaste slaget och avslutet lite kort för att det ska bli något mer av det här, men som det är just nu är det definitivt värt pengen.

En eftermiddag hos vingruppen

Den 18:e september hade Vingruppen sin årliga sortimentsprovning. Det innebar möjligheter att prova en rackarns massa viner och för min halvt amatörmässiga palett gäller det att sålla en hel del om jag inte ska gå in i adaptionsväggen.

Självklart så var jag på alla Bourgogner....eller allt, utom bubblorna. Sen var det både en djupare dykning i amerikansk Pinot och även klassisk Nebbiolo. Ja, och så lite ströprover här och där. Tillsammans blev det väl i runda slängar 70 viner som provades på egen hand och med olika provningskamrater. Det trevliga är väl att göra såna här tillställningar till något trevligt ur både den smakmässiga och den sociala aspekten. Båda delarna fick med beröm godkänt.

Och hur smakade det då?

Jag får väl krypa fram skrapsår på knäna, men av det jag testade så är jag förbaskat svag för Ridge Monte Bello, den här gången av årgång 2010. I övrigt var det mest Pinot-viner av det jag testade från USA och i genomsnitt fick jag en överdos av ek i den uppställningen.

Av mina gamla kamrater från Bourgogne kändes det som att kampanjen på 2008 Pommard 1er Cru Epenots, Maison Louis Jadot är något att fundera på. Ummppff, struktur och syra till ett pris som gör att det känns som att det är lätt att köpa en låda och tillåta sig att glömma bort den några år och sedan börja njuta.

Jag ska också ta och köpa hem en 2011 Pouilly Fuissé Les Clos, Domaine JA Ferret för att i lugn och ro bekanta mig med den på hemmaplan. Den gav liksom lite mersmak.

Sen fanns det såklart en massa annat bra, men den här gången var anteckningarna lite väl knapphändiga då fokus låg på att njuta och ha det trevligt.

Några viner komer däremot att dyka upp här på bloggen längre fram när flaskor öppnas på hemmaplan.

Flyttade flaskor från 2010 - Henri Boillot

Det går ju inte riktigt att hålla koll på alla viner på Systembolaget så ibland får man göra små sökningar för att se om man missat något eller om någon flaska inte har hämtats ut. Det senare hände mig för någon vecka sedan då jag hittade fyra flaskor på Drottninggatan, flaskor det bara var att flytta och hämta ut.

Idag var det så dags att se om jag gjort rätt, något jag egentligen var säker på, men man måste ju kolla. Dagens vin är 2010 Puligny-Montrachet, Domaine Henri Boillot.                           .

En rökig och i min näsa även metallisk mineralitet, ett tecken som tar mig till Puligny. Till det ett utsökt smörfett och honungsmättat drag, samt blommor och en del finmalda kryddor såsom kryddpeppar. En riktigt tilltalande doft.

En rejäl syra där det dansar citron och lime som ganska skarpt skär igenom vinets fetma. Eken gör sig påmind, så gör också lite grapebeska innan vi landar i ett långt. mineraliskt avslut med citrus som följeslagare. Riktigt gott redan idag, men här känns det som om en viss väntan kan ge en lysande utdelning.

Så här ska en ung village bete sig om man vill bli riktigt glad.

En vit månad tog slut tillsammans med Buisson-Charles

När jag läser om olika producenter i Bourgogne så slås jag av hur många som får epitet som "coming star", "top of the village" och andra hyllningsord. Samma sak skrivs om domänen Buisson-Charles och det unga paret Catherine Essa Buisson och Patrick Essa. De är fjärde generationen på domänen och har tagit över efter Michel Buisson som fortfarande stryker omkring på gården och pillar lite med det mesta.

Ser vi till ägorna och produktionen har vi att göra med en vitvinsdomän. Fokus ligger i hembyn Meursault, men det finns även lite smått och gott från Chassagne-Montrachet, Pommard, Corton och Volnay. Ovanpå allt ett udda inslag av Chablis från Vaudésir.

Den totala produktionen landar på 35-40.000 flaskor varav 1/4 är rött och resten är vitt...på ett ungefär. Vinifikationen sker enligt gammalt traditonellt snitt och nya "fancy" maskiner har inte hittat hem hit. Minsta möjliga påverkan är väl honnörsordet och det enda som ger en extra dimension är 25% ny ek.

Dagens vin är från hembyn och det goda året 2010. Vi leker med 2010 Meursault Vieilles Vignes, Domaine Buisson-Charles.

Här pratar vi gula äpplen, till viss del lite bokna med drag åt arrak. För att liva upp flyger det omkring lite blommor ovanpå. Mer seriös är fetman med tydliga nötter och smöret med sina inlindade kryddor. Som sista inslag lite kryddor och lite rökig mineral. Fasen, lite mer mineral bara och jag hade klappat händerna redan nu.

I munnen finns en bra, men inte markant syra, en fetma som lindar in svagt bokna äpplen och citron så vi landar nära lemon curd. Sen bryter en ganska tydlig zestbeska igenom som slutligen går över i en lång och kalkig mineralitet.

Om man inte har druckit vin på en månad är det här förbaskat gott och dag två när jag är lite mer neutral är det fortfarande gott och jag dricker det gärna igen, men hurra-ropet har svalnat lite.

Sortimentsprovning hos PrimeWine

Medan sommaren fortfarande slösade med värme och sol, passade PrimeWine Group på att ställa upp delar av sitt bättre sortiment på Moderna Muséet. Över 100 flaskor över 100 kronor var devisen och undertiteln skvallrade om fest.

Oavsett vad man kallar det så fanns det en räcka viner och något för alla. Själv smuttade jag bl.a. på diverse Champagner, lite Chablis och Riesling från Alsace, men sen var jag lite mer noggrann när det kom till Bourgognerna.

Det var väl ungefärligen samma uppställning som det brukar, med viss variation av årgångar och viner, men producenterna är såklart desamma. Jag började med lite vitt och följande viner slank ner:

2010 (?) Bourgogne Chardonnay, Domaine Francois Mikuski

2009 Meursault 1er Cru "Poruzots", Domaine Francois Mikuski

2011 (?) Bourgogne Chardonnay "Cuvée Saint Vincent", Vincent Girardin

2010 Puligny-Montrachet Vieilles Vignes, Vincent Girardin

Jag är lite tvekande (?) till årgångarna då årgångsinformationen i vinlistan jag fick inte stämde med så många flaskor och jag inte riktigt noterade skillnaderna mellan dem, eller har foton som kan säkra att allt stämmer. Lite synd att en så pass ambitiös provning tappar lite "edge" av korrekturslarv.

Av de viner jag har full koll på var "Poruzots" från Mikulski helt klart klädd i Meursault-kostym med nötig smörighet och en mineral som skvallrar om skaldjur och rök. Och såklart lite gul frukt från citrus till äpple. I munnen är det en rätt slank Meursault med svag fetma, en dusch beska och hyfsad tyngt i mineralerna. Just ja, en bra syra bjuds det också på. Hur jag än vrider och vänder på det så blir jag inte riktigt kompis med Mikulski och så är det även här. Visst är det ett schysst vin, men jag lägger hellre pengarna på.......

......Puligny-Montrachet från Vincent Girardin. Här pratar vi rök, flinta och ett visst mått av ek som pushar på. Sen finns det där klara, nästan metalliska draget som ibland finner sin plats i viner från Puligny. Blommor och frukt får liksom dansa i bakgrunden. Smaken är driven av en bra syra och en bra struktur. Mineraler finns i drivor och ger jag det några år för integration kommer det nog definitivt att passa min gom. Kan bli seriöst gott om planeterna står rätt. 

Över till de röda:

2012 Bourgogne Hautes Côtes de Nuits, Domaine Dominique Guyon

2008 Gevrey-Chambertin "La Justice", Domaine Antonin Guyon

2010 Bourgogne Pinot Noir "Cuvée Saint Vincent", Vincent Girardin

Ett par enklare flaskor som inte ger några större avtryck och som jag inte kommer att köpa på mig, men däremot ger "La Justice" lite andra vibbar. Här pratar vi lite funk och skit, ja, delar av den mer jordiga polen av Gevrey. Sen kommer den andra polen med en fin och lite dov frukt och som toppas av kryddor, viol och lakrits. Intressant doft.

Bra syra, bra struktur med visst grepp, en bra munkänsla helt enkelt. Bra frukt, om än rätt söt och rätt fina kryddor. Om frukten orkar hålla ut kanske det här kan mogna till nåt riktigt fint. Lite av 2008-känslan jag får oftare och oftare.

Tack till PrimeWine Group för provningen och en känga till Torsten som fick mig att prova Riesling Grand Cru "Schlossberg" från Weinbach. Nu sticker ju en del av budgeten dit :-)

The Road to Burgundy

En ung Ray Walker gillar inte vin. Han dricker lite öl och annat, men vin funkar liksom inte alls. Under en resa till Italien tillsammans med sin fru händer det dock något, han dricker ett billigt italienskt vin på en restaurang, ett vin som får honom att häpna.

Väl tillbaka i USA nördar han såklart in sig på vin och läser om och provar viner från Bordeaux. Det klickar dock inte, men för att ge det en verklig chans bokar han och hans fru in sig på en Bordeaux-provning av det bättre slaget. Det måste ju vara gott....det tycker ju de som vet.

Väl framme vid provningen i vinbutiken visar det sig att de har tagit fel på vecka och provningen har redan varit. Provningsledaren säljer då på dem att testa dagens provning som är Bourgogne. Låt oss säga som så att i det första glaset hälldes det upp 2002 Meursault "Clos de la Barre", Domaine Comtes Lafon.....och resten är lite av historia.

Härifrån tar en fullkomligt osannolik historia vid eller som bokens undertitel säger "The unlikely story of an american making wine and a new life in France".

Tänk dig en nästintill helt oskolad och oerfaren ung man som redan sitt första år får möjlighet att vinifiera två tunnor från "Le Chambertin".

Jag är ju lite nördig såklart och boken är väldigt amerikansk i upplägget, men vad sjutton....jag läste den pärm till pärm. Det går liksom inte att hejda sig.

En väldigt trevlig bok med ett annorlunda upplägg än alla mina andra vinböcker. Kan bara rekommendera dig att läsa den.

Är du intresserad av hans viner finns de för första gången tillgängliga att beställa i Europa via N+M Weine. Visst kostar de en del, men jag är i alla fall tvungen att prova och har bokat upp ett gäng.

Bra Meursault-valuta för pengarna

Jag är inne i årets vita och nyttiga månad, vilket innebär att bloggposterna just nu är några gamla pappersark som ligger och skräpar. Ge det nio dagar och paletten får sitt lystmäte igen och noteringarna blir lite mer live.

För sisådär en och en halv månad sedan var det läge att korka upp en lätt smörig Chardonnay och då var en återtitt på 2010 Meursault "Les Tillets", Domaine Alain Gras på plats.

För att göra det enkelt för mig kan doften beskrivas som en klassisk Meursault-näsa med dragning åt det eleganta hållet. Här vill man dyka ner i glaset och och se om elegansen är på riktigt. Vi pratar liksom 25 Euro för flaskan. OK, inköpt på plats, men ändå.

Vad gör man om man bara vill prova? Jo, har man inte vit månad, då provar man......

Oj, här satt visst alla delar fastskruvade på rätt plats. För priset är det svårt att hitta mer Meursault-valuta. Det enda som stör är en beska som ligger och slirar lite. Låt oss hoppas att den integreras ett snäpp, för då har vi att göra med ett lysande prisvärde från den gamle på berget.

Leroy, Romanée-St-Vivant och etiketten

Bredvid bordet där vi intar välkomstbubblet står ett stort stekfat med en Paella som sakta men säkert börjar ta form. Självklart är maten ett försök att lura oss gäster att vinerna för kvällen ska gå i Spaniens tecken. I synnerhet som bubblet är en bättre Cava.

Vi flyttar oss in i huset där A+D förberett med ett gäng blinda karaffer och snart är vinerna upphällda i glasen och näsorna låter som dåliga ventilationsanläggningar. Att temat är variationer på Pinot Noir är ganska klart, men att placera dem är svårare. S sätter snart allt på plats och vi kan njuta av vinerna, eller egentligen njuter jag bara av ett av dem. Det tar liksom totalt över föreställningen och gör piruetter och annat runt övriga viner.

När flaskorna förevisas så visar det sig att vi smuttar på en mogen flaska från Leroy och diskussionen går kring om det är ett domän- eller maison-vin. Låt oss alltså reda ut hur man bestämmer det.

Så långt tillbaka som 1868 grundade François Leroy det som idag är Maison Leroy. Maison Leroy är den del av det imperium som leds av Lalou Bize-Leroy där man hanterar négociant-rörelsen. Över tiden blev det svårare och svårare att hitta tillräckligt med bra druvmaterial till verksamheten, så 1988 beslutade sig Lalou Bize-Leroy att expandera verksamheten med egna vingårdar. Med hjälp av medel från en japansk investerare köptes ägorna av Charles Noellat i Vosne-Romanée och Philippe-Rémy i Gevrey-Chambertin. På så sätt grundades Domaine Leroy, och 1989 kom de första flaskorna från den grenen.


Det finns en massa åsikter om kvalitetsskillanderna mellan de egna domän-vinerna och négociant-dito. Man kan väl konstatera att domänvinerna ÄR bra, medan négociant-vinerna lite mer är en gambling. Så är väl också den egna erfarenheten, i synnerhet avseende négociant-vinerna som jag testat en hel del av.
 
Men hur ser man då vad det är för flaska?

Fram till 1989 fanns bara Maison Leroy så flaskor innan dess är självklara. Därefter får man dock kolla på etikett och/eller kapsyl för att bestämma sig och bestämningen gör enligt följande:

Om det står "Proprietaire a Vosne Romanee" och "Mis en boutielle au Domaine" på etiketten är det ett domänvin. På senare år har dessa även vaxad kapsyl.
 
Står det däremot "Negociants a Auxey Meursault" och "Mis en boutielle par Negociants" på etiketten är det ett maison-vin. Kapsylen är alltid normal.

Det finns små variationer på temat avseende texterna, men i huvudsak ska det stå något som liknar ovan.

Vårt vin då?

Det vi drack var efter granskning ett Domaine-vin, närmare bestämt en 1993 Romanée-St-Vivant, Domaine Leroy.

Doften är en uppvisning i motsatser. Å ena sidan är det väldigt mycket syrliga bär med lingon och rönnbär i fokus och å andra sidan är det höstens skogsdofter, champinjoner och ett par rejäla stänk med buljong.

Samma känsla upplevs i munnen, men här sker en fin utveckling över tiden och till vinets fortfarande livliga syra och greppiga tanninerkan läggas lakrisala stråk, fina kryddor och en mineraldusch.

Det bygger dock liksom aldrig ihop sig fullt ut och även om det är riktigt gott så finns det en viss spretighet som lämnar lite extra att önska. Man vill ju maximera liksom ;-)

Stort tack till A+D för den upplevelsen.