En trevlig Aligoté från Michel Bouzereau

Den vita "lillasysterdruvan" i Bourgogne är självklart Aligoté. Kul att notera är att den likt storasyster har samma föräldrar, nämligen Pinot och Gouais Blanc. Dessa föräldrar har gett upphov till en hel del andra druvor där Gamay är ett kul exempel. Att det bara står Pinot och inte Pinot Noir är för att Pinot-familjen genetiskt är same, same......fast det är detaljer.

Vill du förresten gräva i det här med druvor finns numer den excellenta boken "Wine Grapes" av bl.a. Jancis Robinson ute i handeln. 1368 druvor behandlas på 1260 sidor och det är helt klart ett bra referensverk.

Åter till dagens druva. Nämner man Aligoté tänker i alla fall jag på Bourgogne och i första hand Côte d'Or och Côte Chalonnaise (Bouzeron), men det finns skvättar även i Chablis. Tittar man utanför Frankrike odlas en del i Schweiz och i Östeuropa, och visst finns det små "duttar" på andra håll, men det är nog mest att betrakta som en kuriositet.

I hjärtat av Bourgogne har Aligoté ryckts upp ur jorden under i runda slängar 200 år och ersatts av Pinot Noir och Chardonnay, något som har inneburit att druvan numer mestadels finns planterad i sämre lägen högt upp eller långt ner på sluttningarna. Resultatet är att det är svårt att tillgå viner på druvan som kan ge den riktig rättvisa. Det finns dock undantag som Ponsot, d'Auvenay och några andra. En av dessa andra är Michel Bouzereau och idag korkar vi upp en flaska signerad denna firma som funnits i Meursault under sju generationer.

Det bör kanske nämnas att viner på Aligoté är lätta, rätt syradrivna och att de normalt sett bör drickas unga. Nu över till dagens vin som är 2007 Bourgogne Aligoté, Domaine Michel Bouzereau.

En begynnande mognad med inslag av bokna äpplen är det som lyfter först, sen kommer en skopa citrus, lite äpplen, torkad aprikos och små stänk av mandel och lakrits. Som bakgrund finns det även en rejäl dos mineralitet som tar en i spannet från snäckskal till stenar.

Känslan i munnen är en rejält pigg syra, följt av de bokna äpplena och lite nypressad citron i en textur som i huvudsak känns syrlig, slank och ren, men som även har vissa små inslag av smörig fetma. Citrusen ligger kvar hur länge som helst och får efter ett tag samsas med en grymt skön mineralitet.

Det här är förvånansvärt bra och trevligt att dricka. Enligt min smak är vinet i ett bra drickläge mognadsmässigt och på sitt druvtypiska sätt riktigt gott!