Jag känner efter på tungan.....Leroy.....mmmm det klingar gott. Sen måste man dock inse att Maison och Domaine är två helt olika djur när det gäller det namnet. Domänens viner kan man lita på....där levereras alltid kvalitet, men så kostar det också såklart.
Négociant-verksamheten som går under namnet Maison är däremot en hel del gambling. Man vet aldrig vad det är för juice de har stoppat sin etikett på egentligen. I värsta fall är det inte speciellt bra. Låt oss se vad en 2000 Volnay, Maison Leroy bjuder på. Det vita basvinet från samma årgång har levererat riktigt bra, medan det röda syskonet varit mer sisådär. Kul att se vad ett snäpp uppåt innebär.
Både till färgen och till näsan skvallras det om mognad. Doften är fylld av mogen, lätt trött frukt, en första touch av målarlåda och nästan så att det redan har spår av buljong. Som bonus tillkommer en viss kryddighet och något stänk av apelsin, men totalt sett är det inget märkvärdigt alls.
I munnen bjuds en hyfsad syra, nästan fullt nerslipade tanniner och samma nästan uttorkade frukt som i näsan. En svagt syrlig bärighet ger lite poäng, så också avslutets uttorkande mineraler, annars är det rätt tunt och slätstruket. Nääää, taskig leverans.
Jag undrar vad det är för juice de har stoppat sin etikett på den här gången? Inget att skriva hem om i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar