Borta bra, men hemma bäst

Jetlaggad efter 9 dygn i Florida med tonårsdöttrar. Jag tycker jag körde mest hela tiden, så det blev nästintill en helt vit vistelse. Väl hemma är det då högst naturligt att vinlagringsskåpen får bjuda till. Bara att blunda och sträcka in handen och greppa en flaska.

När 2009 Gevrey-Chambertin, Robert Groffier Père & Fils testades ett par gånger när det släpptes tyckte jag det var kalasbra för sin nivå och nu känns det som det är dags för återbesök.

Direkt ur skåpet och ner i glaset är det en tolvgradig, snipig skapelse som direkt ställs åt sidan. Det bättrar sig såklart rätt fort i glaset och ger njutning redan dag ett. Dag två är det dock riktigt, riktigt bra. Tät frukt har fått gemensamma intressen med vissa stråk av mognad, här i form av både lösningsmedel och undervegetation. Lägg till sköna kryddor, rejäl lakrits och mineraler och vi är hemma.

Sniffen är mer än OK, men det är i munnen leendet sprids. Bra frukt, sköna syror och nedslipade, men greppiga tanniner. Balanserat, kryddigt och lakrisalt. Det är skönt under Floridas sol, men under min korkek (vinlagringsskåp) trivs jag nog nästan bättre.

Gott! Fast det hade nog det mesta varit just nu.