Nu kommer avkastningen......

För 2,5 år sedan korkade jag upp min senaste flaska 2005 Chassagne-Montrachet "Vieilles Vignes", Domaine Bernard Moreau och det är väl dags att göra en lite utvecklingskontroll. Nån gång ska väl 2005orna på lägre nivå börja drickas.

Satan i gatan vilken kraft. En tät doft av körsbär och hallon, faktiskt riktigt förvånansvärt ungt. Här finns också stråk av bl.a. marsipan, kaffe och choklad, både mörk och ljus. Efter ett tag kommer lite alkoholvärmande tryck och lösningsmedel....som liksom med eftertryck visar på kraften idag. Dag två adderas lite sous bois och kompost.....trevligt. Just ja,en mängd kryddor och örter, samt en lite stickig mineralitet fick man visst på köpet.

I munnen är det fortsatt en tät och sammanhållen frukt, bra syra och skönt snörpiga tanniner. En riktigt bra balans och ännu ett barnarov (nästan) med en rejäl utvecklingspotential. Det här vinet tar sig helt klart rätt väg....och om en handfull år är det nog på topp.

Efter tre dagar i kylen känner man att det blir ännu bättre, mer lakrisalt och lite silkigt och fortfarande med en skön balans.

Leroy - som känslan av en våris

Att dricka vissa negociant-viner från Leroy är lite som en våris, man vet inte om det kommer att bära eller brista. Sista flaskan av ett sexpack Bourgogne Rouge får idag blotta nacken och med facit från tidigare flaskor kan det vara lite vad som helst.

När korken blottas är det som vanligt en småmöglig, fuktig och oroande bild som väntar, ja så har det varit för alla dessa flaskor. När korken är dragen, flaskan rengjord och näsan gjort sitt inser jag att det verkar vara vinst den här gången.

Dags att njuta av 2000 Bourgogne Rouge, Maison Leroy.

Dagens betyg skrivs till fina mognadsdofter med lite uttorkad frukt och en klase körsbär, en sväng lösningsmedel och en jordig, animalisk ton. Det är liksom lite torkat över hela alltet när man tänker efter och tanken drar åt något pulvriserat med jord, bär, lakrits och en drös kryddor.

Smaken skiljer sig däremot en del från doften. Frukten är betydligt yngre initialt med en syra som bär fram lite syrliga bär. Från mittpartiet känns dock stilen från doften igen och uttorkningen byggs upp och formar sedan ett avslut med torkad frukt, lakritspulver och mineraler. Lägg till lite finmaskiga tanniner och bilden är hyfsat bra målad.

Gott och rätt trevligt, men egentligen inte värt pengarna.

Att charma en förkylning

Jaha....precis när man kommit igång på hemmaplan så drar en fet förkylning ner stämning och humör. Jag har försökt dämpa vinsuget genom lite tyngre artilleri från södra Rhône-dalen, men det ville sig inte riktigt.

Bara att med lite affirmation lura sig själv och ploppa en Bourgogne. Hur svårt kan det vara?

Dagens flaska är en 2009 Meursault 1er Cru "Les Charmes", Domaine Hubert Chavy. 

Det är inte svårt att förstå varför just denna falang av Chavy-släkten på senare år har hamnat på vinlistan på mängder av bra krogar. De gör bra viner helt enkelt. Inte stora, men riktigt bra. Det här skapelsen lyckas balansera alla Meursault-attribut till en riktigt skön helhet. 

Mixa en del smörig fetma, en del citrus i form av citron och lite grape, och en del mineral, den rökiga varianten. Bocka av bra syra och balans......vad mer ska man begära. Måhända är beskan ett snäpp för framträdande dag ett och komplexiteten kanske inte är nåt att skriva hem om, men vadå? Gott är det!

Borta bra, men hemma bäst

Jetlaggad efter 9 dygn i Florida med tonårsdöttrar. Jag tycker jag körde mest hela tiden, så det blev nästintill en helt vit vistelse. Väl hemma är det då högst naturligt att vinlagringsskåpen får bjuda till. Bara att blunda och sträcka in handen och greppa en flaska.

När 2009 Gevrey-Chambertin, Robert Groffier Père & Fils testades ett par gånger när det släpptes tyckte jag det var kalasbra för sin nivå och nu känns det som det är dags för återbesök.

Direkt ur skåpet och ner i glaset är det en tolvgradig, snipig skapelse som direkt ställs åt sidan. Det bättrar sig såklart rätt fort i glaset och ger njutning redan dag ett. Dag två är det dock riktigt, riktigt bra. Tät frukt har fått gemensamma intressen med vissa stråk av mognad, här i form av både lösningsmedel och undervegetation. Lägg till sköna kryddor, rejäl lakrits och mineraler och vi är hemma.

Sniffen är mer än OK, men det är i munnen leendet sprids. Bra frukt, sköna syror och nedslipade, men greppiga tanniner. Balanserat, kryddigt och lakrisalt. Det är skönt under Floridas sol, men under min korkek (vinlagringsskåp) trivs jag nog nästan bättre.

Gott! Fast det hade nog det mesta varit just nu.