2010 Gevrey-Chambertin "Poissenots", Louis Jadot

Över tre dagar följer jag en flaska 2010 Gevrey-Chambertin "Poissenots", Domaine Louis Jadot. Dag ett var den tillknäppt och gav egentligen inget annat utslag än trevliga kryddor i doften.

Dag två hade viss utveckling skett, men då kändes helt plötsligt eken alldeles för tydligt och jag sparade en del till dag tre....och här befinner vi oss nu med den totalt sett bästa känslan, där egentligen endast eken är lite för uttalad för min del. I övrigt upplever jag detta just nu:

Lite syrliga bär i form av körsbär och lingon som ligger främst och i fonden en djupare doft av mogna körsbär, något som totalt ger en fin fruktdoft. Lägg därtill ett varmt stick som drar åt bittermandel, björnklister och lösningsmedel. Det som dock verkligen är värt att skriva om i doften är faten som upplevs som riktigt lyxiga med kaffe, choklad och allsköns finmalda kryddor. Ovanpå detta en fin mineralitet. Trevlig sniff i vardande....

I munnen talar eken sitt tydliga språk:

-Låt mig integreras.

Här finns annars bra beståndsdelar med fin frukt, tydlig syra, polerade och lätt snörpiga tanniner, samt en fin mineralsvans. Och sen är det eken som skriker lite för högt, men den lovar ändå en hel del med sin kryddighet. Bara att glömma bort resten av flaskorna ett antal år, för då tror jag att det här blir kalas.

En monopol strax nedanför berget med de tre korsen

Ovanför Santenay ligger berget med de tre korsen "Montagne des Trois Croix". Ett trevligt utflyktsmål är det och så ska det ha en hänförande utsikt sägs det. De gånger jag har varit där har det var moln eller dis så jag har inte sett så långt och kan inte riktigt verifiera att det stämmer. Det hävdas t.o.m. att en perfekt dag ska man kunna se Mont Blanc....jag tror det när jag ser det.

Nedanför berget breder vingårdarna i Santenay ut sig och bland dessa finns en monopolvingård som tillhör Louis Jadot. Vingården är en del av den större "Sous la Fée" och heter "Clos de Malte". Här odlas i huvudak Pinot Noir på de sju hektaren, men en hektar eller nåt är vikt för Chardonnay.

Under ett besök hos Vinunic, närmare bestämt i källaren, lyckades jag plocka åt mig bland annat ett par flaskor från nämnda vingård och det är vad som sippades på för någon dag sedan. Flaskan var en 2002 Santenay "Clos de Malte", Domaine Louis Jadot, ja den röda alltså.

Redan vid första sniff känns att vinet fått en tydlig mognad. Det bjuder i och för sig på en svävande floralitet, men därunder känns att frukten i form av hallon och körsbär börjat torka ut. Mognaden visar sig även i form av målarlåda, köttbuljong, höstlik jordighet och sous bois. Ibland tycker jag även att mogen Bourgogne kan dofta övermogen purjo, och det är fallet den här gången.

Ett helt annat knippe komponenter för tankarna till lakrits, mineraler, och asfalt....mmm...sommarvarm asfalt. Hur smakar då något med den doftbilden?

En bra bibehållen syra, en matta tanniner som lämnar ett svagt, men fint avtryck. Till det pratar vi tydligt syrliga bär, en touch av buljong, lakrits och mineral. Helt klart ett vin som kämpar att hålla ihop, med en beståndsdel syrlig frukt och en del mer torrtuggad dito. Riktigt bra att sniffa på och helt OK att dricka. Inget att spara...utan drick upp.

Tre dagar med Denis Bachelet lovar gott

För ett drygt år sedan satt jag på Rolfs kök och njöt av en flaska 2009 Gevrey-Chambertin "Vieilles Vignes", Domaine Bachelet. Efter det köpte jag på mig en låda lite blandat från producenten och tänkte att det nu är dags att ta tempen på vad statusen är.

Jag följer en flaska 2009 Gevrey-Chambertin "Vieilles Vignes", Domaine Bachelet över tre dagar och det är intrycken dag tre jag noterar. Vinet är överlägset bäst den dan, något som antyder att det har en trevlig framtid.

I näsan får vi mosade hallon och kirschiga körsbär. Det är till och med så att det dag tre börjar slå över lite i marsipan och kärsbärslikör. Man kan också känna av tydliga drag av lösningsmedel eller skokräm. Eken bjussar generöst på lite småblandade kryddor och kaffe, men mest är det fin choklad jag noterar i sniff efter sniff. Dag ett och dag två finns det tydligt jordiga och animaliska drag som tonats ner dag tre. Det gäller även ekrostningens antydan till rökt fläsk som slog till rätt uppkäftigt från början.

Väldigt levande frukt med en rejäl fond av lakrits och mineraler. Syran är livlig och riktigt bra för en 2009a, samtidigt som tanninerna är rätt avrundade, men ändå madrasserar gommen på ett trevligt sätt. Här råder balans och begynnande elegans, men vinet skriker att det vill vila flera år innan jag petar på något av syskonen. Kan bli svårt att hålla sig, men det känns onekligen som att det här har en riktigt trevlig framtid om man orkar vänta.

En mytisk vingård

När man pratar Bourgogne på "skolnivå" nämns väldigt ofta Clos de Vougeot för sin mängd olika ägare och lotter. Det som mer sällan nämns är att i anslutning till Clos de Vougeot finns en vingård där Citeaux-munkarna redan från starten 1110 planterade vita druvor. Vingården fick då namnet "Den lilla vita vingården" eller "Le Petit Clos Blanc".

Så mitt ibland alla vingårdar som ger röda viner finns en pärla som enligt Domaine de la Vougeraie kan beskrivas så här.....Such precious drops of gold, blinding and rare, are like an island of Chardonnay in an ocean of Pinot Noir... A single violin at the heart of an orchestra.

Sanningen att säga är att det inte bara är Chardonnay planterat i vingården, utan druvmixen är 95 % Chardonnay,  4 % Pinot Gris och 1 % Pinot Blanc.

Vingården har sedan 1110 hållits intakt och är fortfarande en av relativt få monopol-vingårdar. Arealen är 2,28 hektar och är uppdelad i "Le Grand Carré de la Vigne Blanche" och "Le Haut de la Vigne Blanche". Vingården är planterad med en densitet på 10.000 rankor per hektar och hanteras helt biodynamiskt och har du tur ser du när plogningen sker med hjälp av häst.

Vad lyckas Domaine de la Vougeraie göra med druvmaterialet nu för tiden då? En flaska 2005 Vougeot Premier Cru "Le Clos Blanc de Vougeot", Domaine de la Vougeraie får blotta nacken och knäckas för att ge lite svar på det.

En fet, smörig och svagt nötig doft med tydliga mognadsmarkörer i form av svagt bokna äpplen och en liten aning arrak, toppad av lemoncurd spetsad med några nypressade droppar citron. Här finns också kryddighet, en antydan till lösningsmedel, samt en stenig och lätt rökig mineralitet.

Munkänslan i sin helhet är i grund och botten elegant och balanserad, men....ja det finns ett men, i form av en beska som river upp ett litet sår i helhetsbilden. Synd, när det är så nära. Beståndsdelarna är en skön fetma som håller ihop de mogna äpplena, en bra skvätt citrus och syra som spjälkar och en svans med kryddor och mineral som ger ett fint avslut. Sen är det i mitt tycke en aning för mycket grapebeska som stör avslutet, men i övrigt är det förbaskat gott.