Döttrarna och eken

Ibland saknar man viss information om en producent, men kan ändå liksom ana hur saker förhåller sig genom att vinerna förändras från ett år till ett annat. Så har det varit med vinerna från Domaine Gerard Thomas i Saint-Aubin. Här har Gerard själv skapat dugliga viner som min palett med tiden har vuxit ifrån då de har ekats rätt rejält.

Som hos många andra producenter har dock nästa generation sakta tagit över och i det här fallet är det döttrarna Anne-Sophie och Isabelle. Jag vet inte riktigt när och hur övertagandet skedde, men jag vet så mycket i alla fall, att vinerna från 2007 och framåt uppvisar en bättre balans och fräschör och att eken mer får hålla sig i bakgrunden.

Ikväll öppnas en flaska 2008 Saint-Aubin 1er Cru "Les Murgers des Dents de Chien" för att kolla att tesen stämmer, att vinerna faktiskt är bättre numer.....och då tror jag det beror på döttrarna.

Det är en rätt slående näsa med en blandning av sprittande citrus och rökig mineralitet. Här finns också lite gula äpplen, honung, en dos ek och lite kryddor. Trevligt!

Smaken är tydligt citrusdriven med en härlig friskhet, en touch av smör, nötter, honung och kryddor, samt en skön mineralitet. Riktigt gott helt enkelt med ett långt härligt avslut där citrus och mineraler ligger kvar hur länge som helst.

......och ja, vinet är bättre än 2006 och tidigare. Betydligt bättre. Döttrarna kanske?

Stort namn, litet vin

Jag känner efter på tungan.....Leroy.....mmmm det klingar gott. Sen måste man dock inse att Maison och Domaine är två helt olika djur när det gäller det namnet. Domänens viner kan man lita på....där levereras alltid kvalitet, men så kostar det också såklart.

Négociant-verksamheten som går under namnet Maison är däremot en hel del gambling. Man vet aldrig vad det är för juice de har stoppat sin etikett på egentligen. I värsta fall är det inte speciellt bra. Låt oss se vad en 2000 Volnay, Maison Leroy bjuder på. Det vita basvinet från samma årgång har levererat riktigt bra, medan det röda syskonet varit mer sisådär. Kul att se vad ett snäpp uppåt innebär.

Både till färgen och till näsan skvallras det om mognad. Doften är fylld av mogen, lätt trött frukt, en första touch av målarlåda och nästan så att det redan har spår av buljong. Som bonus tillkommer en viss kryddighet och något stänk av apelsin, men totalt sett är det inget märkvärdigt alls.

I munnen bjuds en hyfsad syra, nästan fullt nerslipade tanniner och samma nästan uttorkade frukt som i näsan. En svagt syrlig bärighet ger lite poäng, så också avslutets uttorkande mineraler, annars är det rätt tunt och slätstruket. Nääää, taskig leverans.

Jag undrar vad det är för juice de har stoppat sin etikett på den här gången? Inget att skriva hem om i alla fall.

Julrim - eller kanske Joyeux Noël från Noel

Granen klädd

Med klappar under

Stress och jäkt?

Nej lugna stunder

Skinkan smakad

Därtill must

Sältan lockar 

Vinets lust

Källaren bjuder

Ett, två, tre

Valet föll

På Ramonet

Doften härlig

Färgen lyster

Smaken skenar

Jag blir yster

Tänk om tomten 

I sin vagn

Haver klappar

Från Chassagne

Det blir lycka 

Ja riktigt kul

Önskar alla

Goder Jul

I kväll njuts 2006 Chassagne-Montrachet 1er Cru "Morgeot", Domaine Ramonet utan några som helst anteckningar. På ren svenska är det skitgott med en härlig elegans och i ett perfekt drickläge vad gäller mina smaklökar.

God jul på er

Kupevärmare

Det finns absolut mest viner från Bourgogne i min källare, men självklart har det smugit sig in lite annat smått och gott som då och då pockar på uppmärksamheten. I ett hörn finns det ett gäng flaskor som man lätt känner igen på det stora E som finns på folien över korken. Det är en samling viner signerade Larry McKenna på Escarpment, lite Kiwi-vin alltså.

Igår ville jag ha något värmande, utan att ge mig på riktig alkoholvärme och då kan ett vin från Escarpment vara en bra kompromiss. Vinet som valdes var en 2006 Kupe, Escarpment.

Varmare bär än vad jag är van med som sig bör, med körsbär som fanbärare och en släng blåbär och plommon vid sidan av. Bären kompletteras med ett stänk skog i form av tallbarr och rätt tydliga drag av begynnande undervegetation. Till detta finns en diffus kryddighet och några stänk målarlåda.

En rejäl kryddighet som backar upp den kirschiga och lät varma frukten ger en väldigt trevlig smakbild. Lägg därtill lite apelsin och en fin och lätt beska och munnen börjar smacka. Att sedan syran fortfarande är rätt ung och tanninerna finns där, även om de slipats ner rejält, gör att drickglädjen är på topp. Svårt att tro att vinet blir mycket bättre än så här. Jag har någon flaska till så jag följer väl med under något år och ser vad som händer. Oavsett så är det ett riktigt mumsigt vin.

Ungt från gamla rankor

Det är lite speciellt med rankor som helt enkelt är skitgamla. I Auxey-Duresses finns det rankor som är över hundra år gamla och som hanteras av Saint-Romains store son, nämligen Alain Gras. Från dessa gamla rankor görs det årligen runt 6.000 flaskor av ett vin som då och då landar ner i min källare.

Det vinet är den här gången 2009 Auxey-Duresses, Alain Gras. Låt oss se vad status är i dagsläget.

Doften är fruktigt varm med en svag antydan till alkoholvärme. Frukten är mestadels kirschiga körsbär, men också solvarma hallon. Det känns som om sommaren har fångats i bären och att den har följt med ner i flaskan. Kanske ett första tecken på att vi snart närmar oss ljusare tider?

Ovanpå frukten vilar slöjor av fina kryddor och det är finmalt kaffe, lyxig choklad och allsköns finmalda julkryddor. Väldigt sniffvänligt och passande inför högtiden.

I munnen är det i huvudsak läskande med en lätt syrlig och somrig frukt. Kryddorna bygger på smakbilden och gör den till en njutning. Strukturmässigt är syran levande, tanninerna finkorniga och uttorkande tillsammans med en avslutande mineraldusch.

Det här är skitgott och dricks väldigt bra just nu. Det finns en oro att eken kommer att ta över snart så antingen dricker man nu eller så är det viloläge.

Ny vinbar och nytt sätt att handla vin

Lagom till julen kommer en kul nyhet från Frantzén & Lindeberg. Ett nytt sätt att köpa vin som passar mig och säkert många av er som följer med i bloggosfären.

Kolla här och här för mer info.

Julbestyren fortsätter, nu med Girardin

Skinka, julkorv, prinskorv, ugnsbakad pastej.....listan börjar sakta att likna nåt. Efter ett besök hos vår lokala nasare av animalier fylldes kylen upp ett snäpp till. Jag börjar tro att midjemåttet kan få sig en törn i år igen. I synnerhet som ett besök hos köttmannen gjorde att middagen blev en fest i kött.

Gårdagens vita från Sauzet fick ackompanjera matlagningen och väl framdukat hälldes det upp lite rött enligt devisen pop and pour. Dagen till ära ett enklare vin från Girardin, nämligen 2007 Santenay 1er Cru "La Maladière", Domaine Vincent Girardin.

En rätt tät rödfrukt med körsbär som drar åt körsbärskärnor eller marsipan. Kryddmässigt pratar vi jul och kaffe som samsas med kanel och till det ett drag av pomerans. I bakgrunden finns en svagt fet och animalisk ton, samt även ett första drag av målarlåda eller lösningmedel. På det hela taget en enkel men trevlig sniff.

Körsbär och hallon med stänk av viol är vad som bjuds i munnen. Frukten är rätt kraftfull och med en bra syra och en matta av finmaskiga tanniner är intrycket helt klart trevligt. Lägg därtill lite mjuka kryddor, en liten apelsintouch och ett lätt mineraltorkande avslut och vardagen blir så mycket trevligare.

En enkelt och välgjort vin som inte skäms för sig nu och som kommer att bjussa på ännu mer om något år.