Totalt pratar vi fem flaskor, fyra upphällda i karaff och en dubbeldekanterad tillbaka i en annan "lätt förvillande" flaska. Jag ville inte utsätta den äldsta för luft i allt för hög grad innan gästerna kom, därav flaskan.
De fyra äldsta vinerna serverades först för att förvilla lite med mognadens tecken. Därefter kom den yngre flaskan som referens, med tanken att senast då skulle temat avslöjas av gästerna.
De viner som provades var följande:
2000 Moulin-à-Vent "Clos du Grand Carquelin - Château des Jacques", Louis Jadot
1997 Moulin-à-Vent "Clos du Grand Carquelin - Château des Jacques", Louis Jadot
1989 Moulin-à-Vent, Louis Jadot
1959 Moulin-à-Vent, J. Calvet & Co
2010 Moulin-à-Vent "Château des Jacques", Louis Jadot
De tre första vinerna visade upp rätt tydligt gemensamma drag. Det var mogen och torkad frukt parad med tydligt lakrisala drag och olika former av nivåer på sous bois och animaliska drag. Genomgående bra syra och trevliga viner, där det första hade kvar lite spår av yngre frukt, men i gengäld bjöd på en del lösningsmedel. Vin två hade bäst struktur av trion, med en tydlig, men bakåtlutad, tanninmatta. Det tredje hade börjat svikta svagt och bjöd på tydligast buljongtoner, kryddat med aromat. Riktigt trevliga viner alla tre, utan att sticka ut.
Vinet som buteljerats under etiketten J. Calvet & Co var en helt annan historia. Här hade mognaden fört in julen i såväl doft som smak, både i form av kryddor och drag av Madeira. I övrigt var släktskapet med den inledande trion tydligt. Trevligt var också att vinet hade behållit sin struktur med bra syra och fina tanniner. En riktig njutning att dricka.
Fram till nu hade det resonerats runt i olika banor och Beaujolais hade nämnts, men inte mer än så. Dags att ta fram den yngre referensen för att spika temat tänkte jag.
Här pratar vi ett betydligt yngre vin. Färgen har blåtoner och doften skvallrar om ungfrukt med jordgubb, hallon och lite viol. Faten lyser igenom och det lakrisala draget känns igen.
I munnen är det lite sisådär tycker jag, i alla fall efter de andra vinerna. Visst, bra frukt, bra syra, bra tanninbett, men också drag av ek och körsbär/marsipan.....som gör att det haltar lite just nu.
Och vet ni.....de gick bet även på referensflaskan. Det dricks alldeles för lite Beaujolais Cru bland mina kamrater inser jag. Kanske har jag fått upp deras ögon lite.
Summa summarum är annars att Beaujolais Cru definitivt håller att lagras. Har känt det förr och upplever det igen. Gott är det också.
Synd bara att Jadots Moulin-à-Vent initialt är så ekiga... men det verkar ju ordna upp sig med tiden (minns den nollnolla Jacques Lardière valde visa upp på sin avskedsturné). Tålamod är dock ett måste.
SvaraRaderaFörresten, är de här gamlingarna något som Vinunic har att sälja?
Håller med, de behöver tid. Den nollnollan var i bättre spänst än de vi drack....beror nog på lagringen antar jag.
RaderaDe har ju en del i källaren och jag plockade på mig en blandlåda som privatimport. Hör av dig till dem bara så släpper de säkert ner dig.
De få gånger jag provat (bra) Beajolais cru med mognad är de förvånansvärt lika mogen Pinot Noir av "mellanklass". Lätt att ta fel, förmodligen lättare om man inte har en mogen Pinot bredvid som referens. Sedan har det ibland gått att ta fel på unga viner också...
SvaraRaderaMmmm, klurigt är det och håller med om mellannivå av Pinot.
RaderaAlltid kul att bli påmind om att det här med vin inte är så lätt, men förbaskat kul och gott :)