Etienne Sauzet - Så var man där igen

En gammal trotjänare här hemma är den vita basflaskan från Etienne Sauzet. Den levererar och levererar varje gång, för sin nivå alltså, men den senaste flaskan från 2011 var lite av en besvikelse. Dags att kolla lite i lagret och plocka fram något från en annan årgång.

Valet den här gången faller på årgång 2008, så i glaset pratar vi 2008 Bourgogne Chardonnay, Etienne Sauzet.

God sniff? Jodu! Ett stråk av rökig mineralitet som har flätat ihop sig med en touch av lakrits ramar in den gula frukten. Som grädde på det moset har de gula äpplena fått delvis bokna drag. Här är man ju liksom nöjd, men så tillkommer lite fetma, något som påminner om nyslipat trä och lätta drag av en färdigköpt pepparblandning. Nu vill jag smaka.

Vad händer när vinet passerar läpparna och tillåts fara runt i munnen då? Å ena sidan pratar vi citrus med en rätt distinkt syra och å andra sidan lätta drag av de bokna äpplen som fanns i nosen. Sen finns det en brygga i form av ett oljigt eller fett anslag som bygger ihop delarna, innan det far ut i ett skön leverans av mineraler.

Så var vi där igen. En härlig leverans för sin nivå med en skön början av mognad. Ska bli intressant att återkomma till 2011an om ett par år och se om även det kan ordna upp sig.

Från tjut till njut....eller nåt

Sådär, då har semesterslappandet övergått till mer normala hjulspår och det känns som om det är dags att klämma ur sig några anteckningar som ligger och skräpar. Först ut en gammal trotjänare från Domaine Maillard Père et Fils. Det är en domän som inte gör några stora viner, men delar av produktionen kan i rätt årgångar vara riktigt lyckade. I mitt tycke har deras "Les Grandes Lollières" varit det vin som levererat bäst kittlingar åt smaklökar och gom genom åren och nu är det dags att ge sig hän åt årgång 2008. Klämmer vi ihop beståndsdelarna defineras vinet till 2008 Aloxe-Corton 1er Cru "Les Grandes Lollières", Domaine Maillard Père et Fils.

Vinet hälls upp två dagar i rad och däremellan uppfostras det i korkad flaska i kylskåpet. Vid öppnandet tittar en rätt syrlig doft fram, men när jag kletar ner anteckningarna dag två så har detta gett vika och det sista glaset andra dagen bjussar på en rätt tung doft av hallon och körsbär med stick av körsbärskärnor, marsipan och lösningsmedel. Det finns även en murrighet eller jordighet parad med ett stänk animalier eller en touch av buljong. Slutligen finns det ett rejält lakrisalt inslag som ger mig föraningar och ett litet leende...så in i munnen med vinet.

Smaken är tung i frukten med ett sjuhelsikes lakritsdriv. Syran dansar åttor runt frukten och tanninerna har fövandlats till en avslipad slowfox. Avslutet är så långt, lakrisalt och mineralmättat att leendet sitter som en schmäck i ansiktet. Sen finns där alla spår som troligen kommer att leda till en sammetsskrud för vinet.

Det här är den bästa utveckling av en öppnad flaska mellan två dagar som jag nog har upplevt i år. Syrligt, tillknäppt och lite av en besvikelse dag ett, ger efter en metamorfos ett helt nytt vin dag två. Från tjut till njut....eller nåt.

Det här vinet och Les Grèves från samma producent lyckas nästan alltid leverera, oavsett år. Aldrig stort, men alltid bra och riktigt prisvärt. Skitnöjd!

Nysläppt för dagen - Pierre Labet

I eftermiddags var det dags att fylla på med bröd från det lokala bageriet och lite alkoholfri Sanbitter från den lokala alkohol-pushern. Jag tog en snabb lov runt augustinyheterna och plockade även åt mig en flaska 2011 Bourgogne Vieilles Vignes, Domaine Pierre Labet. Länge sedan en spontan flaska slank med hem, men varför inte?

Doften har såklart sina citrusdrag, men bjuder också på lite florala toner och en blandning av gråpäron och en fin, fin kryddighet, typ en sån där nymald ton. Här finns också en ganska påtaglig mineralet och även en lite oljig och söt ton. Alla bitar på plats, även om de kanske inte ligger på exakt rätt ställen.

Munkänslan är syradriven, fylld av citrus, både frukten och det beska. I min smak är eftersmakens beska alldeles för påtaglig och motar bort de övriga små trevligheter som finns här. Synd på beskan som förtar helheten och gör att det inte riktigt funkar för mig.