2008 Chassagne-Montrachet 1er Cru "Morgeot", Fernand & Laurent Pillot

Jag har tidigare konstaterat att de röda vinerna från Fernand & Laurent Pillot inte funkar för mig när de är unga, därtill är ekbehandlingen lite väl generös. Under ett par dagar har jag provat ett vitt exemplar från det härliga året 2008, och nedan kan du läsa vad jag tycker om det. Vinet som föll offer för korkskruven var en 2008 Chassagne-Montrachet 1er Cru "Morgeot", Fernand & Laurent Pillot.

En klart kraftig doft av kryddor, arrak, mineral och rök. Här finns också citron, honung och en lätt ton av fudge. Det går att peta och plocka bland dofterna, men det intressanta och mest påtagliga är att doften är allt annat än blyg, snarare lite av en kryddig käftsmäll.

Smakmässigt går doften igen i smaken. Det är kraftigt av kryddor, stenflinta, rök och beska. Det lindras något av en smörig och honungsaktig fetma, och kontrasteras en del av en rejält citrondriven syra.

Och hur funkar det då? I min smak ger eken för närvarande för stort avtryck och det känns inte direkt harmoniskt, snarare spretigt, bångstyrigt och fortsatt ungt. Det kommer säkert att sätta sig, men jag anar att det för egen del inte kommer att bli en favorit. Smörfettet kommer nog att få för stor plats när eken i övrigt lugnat sig.....näää, det här är inte min grej, så är det bara.

2010 Savigny-Les-Beaune 1er Cru "Les Peuillets", Maison Camille Giroud

I Savigny-Les-Beaune eller helt enkelt Savigny produceras en hyfsad mängd vin. Ett normalår pratar vi om i runda slängar 1,7 - 1,8 miljoner buteljer. Av dessa är ca 85% rött vin. Det finns inga Grand Cruer i byn, men väl några handfulla mängder 1er Cruer, närmare bestämt 22 stycken. Av dessa har jag för den här dagen valt att bekanta mig med "Les Peuillets", en vingård (16,17 ha) som ligger åt Beaune-hållet och som består av både 1er Cru- och Village-mark.

Enligt Jasper Morris ska namnet syfta på ungt trä och i likhet med "Les Jarrons" som ligger i samma sluttning så indikerar namnen att det tidigare har växt träd på platsen. Nåväl, nu handlar det om vinstockar som breder ut sig och som i huvudsak bär Pinot-druvor. Det finns några få producenter som gör Chardonnay, men det tillhör undantagen och jag hittar bara Carré-Courbin, Bruno Colin och Dublère på den vita sidan.

När det gäller rött kan nämnas att Pavelot, Guyon och Vincernt Girardin gör vin härifrån, likväl som producenten till dagens flaska, Camille Giroud. Bara att ploppa....och testa 2010 Savigny-Les-Beaune 1er Cru "Les Peuillets", Maison Camille Giroud.

För snart tre år sedan närmade jag mig senast det här vinet och rätt mycket är sig likt, även om den slanka, men ändå söta frukten inte är lika tydlig. Doften är kanske mindre insmickrande och delarna sticker inte ut på samma sätt längre, i alla fall inte i ungdomlig bångstyrighet. Men visst finns här en fin frukt av hallon och bigarråer, ackompanjerad av allsköns kryddor, lakrits, lite baconfett och tydliga spår av kafferost och mörk choklad.

En svag touch av rotselleri, lite torkade fruktdrag och en liten sniff av konstnärslya....och vips är det lite klart med skillnaden mot senast.

Smakmässigt rinner det inte lika fort längre, utan åldern har satt sin prägel och vinet stannar till mer i munnen. Det börjar med en slank känsla uppbyggd av en bra syra, men snart tätnar det, frukten är inte lika lätt, det lakrisala inslaget blir påtagligt och tillsammans med de pyttesmå tanninerna som biter emot lite lätt så blir karaktären lite mer mogen med en lite mer komplex profil. Vinet är på väg mot en annan anhalt och känslan är att det här kan bli riktigt kul för ett vin från Savigny-Les-Beaune.

Nån flaska kvar. Ska bli kul att följa.....men det är gott redan nu, i alla fall när det fått sin dos av luft.

Lättgillat från Hubert Chavy

Det är lite glest mellan inläggen just nu. Störst anledning till det är att jag helt enkelt har druckit en hel drös med annat än Bourgogne. Det gör jag såklart löpande, men just nu har jag avsiktligen tagit tempen på mig själv och kollat hur paletten upplever en mer varierad kost. Visst finns det en hel del gott utanför Bourgogne, men favoritdistriktet står pall vid alla jämförelser för min del.

Mitt i utsvävningarna tar jag ett steg tillbaka och gör rättning mittåt. Det sker tillsammans med en flaska 2009 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Folatières", Domaine Hubert Chavy.

Mums, en honungsoljig doft späckad med kryddor....här finns nejlika, lagerblad, kanel och lite peppar, både svart och krydd.....och är det inte lite muskot....hur som helst.....det är en härlig kryddbukett att sniffa loss på. Frukten får den här gången finna sig vara i bakgrunden i form av gråpäron och citron. Här finns också en svagt karamellig fudgeton och lite flintsten.

Jaja, men smaken då? Jodu, en balanserad smakupplevelse med årgångstypisk frukt och fetma, en bra syra som ger viss ryggrad och en härlig kryddighet kombinerat med lite stendammig mineral. Jag kommer inte ifrån att jag dras åt en lag av kryddkokta gråpäron.....på ett positivt sätt.

Ett vin som är väldigt lätt att gilla och som definitivt är bra. Mer av den varan tack!

En röd Chassagne-Montrachet med dubbla ansikten

I helgen har jag smuttat lite på en flaska från "dricka upp"-lagret i klädkammaren. Den här gången en lite kul sak från Domaine Ramonet, nämligen en röd Premier Cru från Chassagne. Vinet var en 2010 Chassagne-Montrachet 1er Cru "Boudriotte", Domaine Ramonet. Jag har tidigare bloggat om 2006an av samma vin och då skrev jag också en del om hur det hänger ihop med vingården.

Vinet då?

Jodå, det bjöd initialt på en rätt knuten doft som förde tankarna till de jordiga och animaliska viner som Bruno Clair producerar från Marsannay. Ingen elegans alls och egentligen inget som direkt lockade mig. I munnen var det lite bättre, även om det kändes väldigt oförlöst och lite kantigt. Det andra glaset visade på lite bättring, i synnerhet de sista sipparna.

Dag två pratar vi om ett helt annat vin med en rätt tät och koncentrerad fruktdoft som blandas med målarlåda. Mer nyanserat är känslan liksom hallon och körsbär, som via körsbärskärnor och marsipan, övergår i mer björnklister och målarlåda....allt i en djup och sammanhållen doftpelare. Här finns också tydliga fatspår av kaffe och kryddor, samt en tydlig flirt med höst och animalier. typ lite rått kött, multna löv och kompost. Sammantaget ett rätt trevligt sniffarvin,och ett avgrundsdjup från dag ett.

I smaken känns doftintrycken igen med tillägget att syran är hyfsat hög, tanninerna är snälla och att frukten så smått har börjat vika ner sig. Det är dock balanserat, lättdrucket och riktigt gott. Mest minnesvärt är ett väldigt långt, lakrisalt och fruktsött avslut som madrasserar gommen läääänge. Det blir bara bättre ju mer tid och luft som vinet får.

Ett vin med två helt olika ansikten och helt klart potential när det öppnar upp om några år.