Attans så gott på vinets dag

Lika bra att plocka fram nåt med lite kvalitet nu när det är vinets dag. Varför inte klippa till med en udda grand Cru i form av 2004 Echezeaux Grand Cru, Alex Gambal? Kan det verkligen vara nåt?

En väldigt intagande doft med mognad i form av vilttoner, lätta stråk av lösningsmedel och en höstlig "murrighet". Frukten är fylld av kirschiga körsbär som ramas in av en härlig lakrits....kryddorna i övrigt är lätt diffusa,men kaffe och mörk choklad är rätt tydliga.

Smakmässigt har vi att göra med ett vin som liksom träffar mitt i prick....det blir nog inte bättre än så här med en skön balans där syra, tanniner och frukt vandrar hand i hand, och en första mognad visar upp sköna drag där lakrits, silkiget och tonvis med mineral lyfter vinet ett par snäpp. Eftersmaken är en sån där som har en svans som fortsätter att bara ligga kvar och det vill liksom aldrig ta slut.

Alex Gambal är en producent jag normalt sett haft lite svårt för, men som idag verkligen visar upp ett vin av yppersta kvalitet. Det är kanske inte stort, men det är inte så himla långt därifrån och det är attans så gott.

Basflaska som presterar på topp

I klädkammarens lager ligger en del viner som är redo att dricka eller är av enklare karaktär. Från den högen plockade jag fram en 2010 Bourgogne Chardonnay, Etienne Sauzet, för att ackompanjera lite blandade grillade grönsaker och lite annat, samt därefter som kontemplationsvin under ett par kvällar.

Jag följer således vinet under tre kvällar och antecknar känslan dag tre, precis när vinet når sin "prime". Här bjussas på en sammetslen doft av äpplen (lätt, lätt bokna), gurka och citrus på fruktkontot. Lägg till en smörig, lätt vaxig honungsfetma och en dos kyddor och stenig mineral.....vem är inte nyfiken att smaka då?

I munnen är det som en smekning. Inget som sticker ut eller stör, utan en riktigt skön balans av alla delar som doften skvallrar om. Bara eftersmaken som bäddar in en len fetma med kryddor och sten i munnen gör mig kalasnöjd. Ett basvin som uppvisar allt jag söker efter i en lite enklare vit Bourgogne, och det presterar verkligen på topp för sin nivå. Det blir inte så mycket bättre helt enkelt.

En Saint-Romain på rätt spår

Det var några år sedan jag senast läppjade på en 2009 Saint-Romain, Alain Gras. Då var jag inte helnöjd och den största anledningen var nog att eken störde för mycket för min smak.

Nu hoppas jag att tiden har gjort sitt till och att upplevelsen blir något helt annat.

Med lite trolleri och trollera har eken utvecklats till en skön påse med härliga fatkryddor. Här finns inget störande, utan orientkryddor samsas med lite choklad, både ljus och mörk sådan. Lägg därtill en fin doft av skogshallon, violpastill och små tecken på en första mognad....den liksom lurar lite runt hörnet.

Det största intrycket av doften är dock upplevelsen av renhet. Doften är helt enkelt ren och fin utan störande moment. Detaljintrycken gör inga större väsen av sig, utan är lätta och bygger en fin sirlig helhet.

Renheten i doften går igen i smakintrycket. Hela bygget andas balans och fina detaljer. Syran är rätt tydlig, tanninerna ger en bra ryggrad (och känns på nåt sätt mer idag än för 3,5 år sedan), frukten är slank men allt annat än tunn....  och lägg sedan till den fina kryddigheten, lite apelsin, choklad, mineral och lakrits och vinet får mer än väl godkänt.

En riktigt bra utveckling som vänt en OK vin till något riktigt gott. Mer sånt!

Jodå, det slinker ner lite Bourgogner

Så var då helgerna över, jobbet igång och rutinerna ska på plats.........så även lite bloggande

Det har druckits en hel del annat än Bourgogne under ledigheterna, men visst har det slunkit ner några rara droppar också. Som vanligt visar 2007 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Corbeaux", Domaine Heresztyn sig från en riktigt bra sida. Vinet har blivit ännu silkigare än tidigare och är en njutning att dricka just nu och några år till.

Ett annat vin jag gillar, även om smakpreferensen har gjort att det rent ekmässigt börjar balansera på gränsen för min palett är 2010 Meursault "Genevrières", Domaine Louis Jadot. Flaskan delades med M, som gjorde dubbla tummar upp och jag är benägen att hålla med. Ge det nåt år till bara och så har fett, kostym och skräddare nog fått till det.

Slutligen en No No. Tänk att Prieur-Brunets Beaune-viner från 2005 uppvisar en sån trist grönkartighet. Jag tror att detta var sista flaskan av 2005 Beaune 1er Cru "Clos du Roy", Domaine Prieur-Brunet och det är lika bra det. Några flaskor från Santenay finns kvar och de har historiskt varit bättre. Jag håller tummarna för det för den här flaskan gjorde ingen glad.

......om än lite sent......God fortsättning på dig