Etienne Sauzet - basvin från 2010

Tisdag innebar inköp av gran och även julklapp i form av poliströja till systersonen. Ja, förutom målning av vägg, rensning av gamla sladdar och lackning av en egentillverkad tröskel. Sådana dagar kräver enkla viner som levererar i förbifarten och ett sådant borde man väl kunna tro att Etienne Sauzet skulle kunna erbjuda

Vi håller tummarna och ploppar den första flaskan av 2010 Bourgogne Blanc, Etienne Sauzet.

Här finns det citrus i långa banor, allt från citron till lemon curd. Fruktkompisar är både äpplen och päron och allt toppas sedan av en klick honung och fint rökig mineralitet. Ren, enkel och ytterst tilltalande doft.

Smaken är citrus med en rejäl dos syra, vissa nötiga och lätt oljigt feta inslag, samt en kryddighet och en stenig mineralitet som avslutning. En svag beska tar ibland nästan överhand, i synnerhet när glaset blir uppvärmt, men annars är det ett härligt vin på basnivå. Bara att dricka och njuta, utan att fundera så himla mycket.

Nöjd med vinet och med valet. Gott!

En ny producent för mig - Sylvain Loichet

Sylvain Loichet kommer från en familj med anor, där det gjorts vin sedan länge. De senaste generationerna har dock inte själva brukat jorden, utan låtit andra ta hand om det. Sedan Sylvain tog över 2005 har han dock plockat hem släktens ägor och kompletterat dessa med att bruka andras gårdar och även köpa in druvor.

Detta gör han numer i Chorey-Lès-Beaune, dit han flyttade från släktens gamla ägor i Comblanchien.

För egen del är det nog ta mig sjutton första gången jag dricker ett vin från firman och dagens vin är 2007 Ladoix "Bois de Gréchons", Maison Sylvain Loichet.

Näsan bjuder på gula äpplen, gråa päron och en citrus åt lemon curd-hållet. Sedan finns där absolut honung och nötter, typ mandlar. Fonden och det som tillika stannar kvar i näsan ganska länge är en stenig mineralitet. Lite svårt att hitta tydlighet med förkylningssnoken känner jag.

Smaken domineras av citrus som understöds av en bra syra. Här finns också gul frukt och en fetma som drar åt nötter och honung. Stoppningen är bra, avslutet ligger kvar länge med lite grus, men mest citrus. Samtidigt finns det en beska som stör lite och så är fetman lite för mycket för min smak. Sammantaget är det helt OK, men saknar den balans och finess som behövs för att motivera ett återbesök. Kostade runt 390 SEK på Theis Vine.

1999 Vosne-Romanée, Domaine Michel Gros

Det är lite kul att surfa runt på nätet och hitta mogna viner från bra producenter till vettiga priser. Enklast är såklart att ta ett glas vin framför wine-searcher.com och spinna loss. Då gäller självklart Pro Version om man vill åt de gottigaste erbjudandena.

Förra året köpte jag på mig en massa åldrad juice från olika tyska handlare och bland utbudet fanns och finns en del moget från Michel Gros. Idag rök korken på en sådan flaska, nämligen en 1999 Vosne-Romanée, Domaine Michel Gros......bara för att liksom.

Här får vi en rätt tät och lätt diffus rödfrukt med dragning åt körsbär. Till det en begynnande målarlåda och en hyfsat fin kryddblandning, men kanske mestadels kaffe och choklad. Innan förkylningsnäsan säger stopp inkasseras även lite stendamm.

I munnen är frukten fortfarande rätt koncentrerad och vital, syran lever kvar och tanninerna är rätt nedslipade, men har inte intagit något silkesläge. Förutom frukt är lakrits ett rätt tydligt drag och vissa nejlikor och apelsin dyker upp innan mineralerna sätter in.

Stoppningen är medel, smaken helt OK, avslutet OK.....det mesta är OK och rätt gott, men inget som gör att jag gör vågen. Ett finns som funkar, men som inte sätter några direkta avtryck.

Vinlagring på stan?

Jag har hamnat i sitsen att mina viner kommer att lämna min vinkällare om någon månad, och jag har ännu inte något bra ställe att förvara dem i. Ett alternativ är några vinkylar, ett annat är att bygga ett vinrum och ytterligare ett alternativ är att lagra dem på stan.

Jag undrar om det är någon som har nåt bra tips avseende lagring på stan. Jag är endast intresserad av lagringen, så att betala för kringtjänster känns onödigt. Jag har bl.a. kollat på Selstor och Vinpröjsaren.

Röd Chorey från Maillard

Domaine Maillard har funnits med som producent under hyfsat lång tid av mitt Bourgogne-drickande. Det jag har lärt mig över åren är att de vita vinerna kan jag typ hoppa över för de har en ekton som inte riktigt ligger i min smak längre. När det gäller de röda så finns det två lägen som hos många andra rödvinsproducenter i Bourgogne (och andra ställen såklart), antingen dricker man vinerna unga på frukten eller så väntar man. Värst är om man hamnar lite mitt i, då kan ekbeskan ha krypit fram från hörnen och tagit över med pukor och trumpeter.

Jag har under ett och ett halvt år druckit några flaskor av 2009 Chorey-Les-Beaune, Domaine Maillard Père et Fils, den röda alltså, och hittills har de levererat en sötfruktig, lättdrucken och smaskens upplevelse, men nu var det ett tag sedan jag testade vinet senast. Bara att korka upp och testa alltså och rentav blogga vinet för en gångs skull.

I doften finns samma fina, söta bärfrukt som tidigare och till det en fin kryddighet. Det som dock har hänt är att det stora ekmonstret har vaknat ur sin sömn. Beskhetsvarning utfärdas i doftintrycket och försiktigt låter jag vätskan landa i munnen.

Trevlig söt frukt, fina kryddor, pomerans och nejlika som minner om juletider. Bra syra, ett svagt grepp i tanninerna......så långt allting gott. Sen har vi eken där. Den har nått ett litet steg för långt nu, och det är bara att inse att inga fler flaskor bör öppnas än på några år.

Det är precis som det ska vara. Dricka gott på frukten och sedan invänta nästa fas i vinets liv.

Enkelt vin från 2005 ger mersmak

Årgång 2005 i Bourgogne är en av favoritårgångarna som ligger och puttrar i källaren. Flaskorna av lite bättre kaliber får definitivt fortsätta att ligga till sig, men det borde väl ändå vara så att det är dags för basvinerna att börja leverera?

Varför då inte testa ett område och en producent som inte tillhör mina favoriter. Funkar det så borde det väl vara ett gott tecken? Korkskruven tillåts borra sig ner i en flaska 2005 Bourgogne Hautes Côtes de Nuits, Henri et Gilles Remoriquet.

Nyfiket håller jag tummarna och möts av en rätt tät körsbärsfrukt som, såsom sig bör, grumlas en hel del av både jordiga och animaliska toner. På det har vi lätta drag av målarlåda och en rätt trevlig kryddpåse där även kaffe fortfarande får plats. Helt klart en trevlig sniff för att vara ett så enkelt vin.

I munnen får vi sedan ett ungdomligt uttryck med bra syra, ett hyfsat grepp av de kvarvarande och nedslipade tanninerna, samt en frukt som fortfarande levererar. Lägg därtill lakrits, mineraler, lite citrustoner och annat smått- och gottigt och jag måste bara böja mig för resultatet.

Häftigt hur ett vin för dryga hundringen från ett bra år kan ge ett riktigt bra resultat med några år på rygg....och jag som mest har låtit Remoriquet få ligga kvar och skrota. Nu ökade ju intresset direkt för de andra vinerna med lite högre nivå.

En alldeles ovanlig tisdag

För ett tag sedan dök det upp en inbjudan från Vinunic till en vertikalprovning av viner från Galardi, en liten rackarns producent från Kampanien. Det ligger normalt utanför min radar, men vad sjutton, bara att tacka ja och bredda sig lite. Det har väl varit lite av temat i höst och jag kämpar vidare.......

Nåväl tisdagen infann sig och arrangörer, gäster och viner var liksom på topp....nja ett par viner hade väl tagit stryk av kork eller lagring, men totalt sett ett härligt arrangemang i lite mindre skala.

Då Galardi ligger lite utanför min radar så jag hänvisar till följande noteringar för en genomgång av dessa viner. Jag kan dock komplettera dessa anteckningar med att jag njöt i fulla drag av två av glasen, nämligen årgång 2006 och 2008, något som flera andra också verkade göra.

Som bonus, extranummer, kvällens höjdare, eller vad man nu ska kalla det så serverades det även tre glas från Maison Louis Jadot, ja även lite annat, men det lämnar jag därhän.

Först ut var två röda glas som under hela vertikalprovningen fått stå och insupa luft och bättra på sin leverans:

2010 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Poissenots"
En trevlig doft med en fond av röda bär och en gnutta nypon, ja nästan ett lätt floralt anslag, en fantastisk kryddbukett, där även kaffe och choklad finns med och sedan en härlig ton av apelsin. Här pratar vi en Gevrey på den finare delen av skalan, där jordighet och annat inte ens finns i kartans utkant.

Väl i munnen är det bara så gott. Skön syra, söt frukt, en fantastisk kryddighet, ja totalt sett ett supersnyggt bygge i ungdomlig, yster balans. Ett vin att madrassera väggen i vinkällaren med. Ack så gott för 549:-

2010 Chapelle-Chambertin Grand Cru
Skönt syrlig rödfrukt i doften och precis som lillasyster ett fantastiskt kryddpaket att bara sitta och dofta på i tid och otid. Det är dock ett rackarns barnarov, ty här finns stoppning och komplexitet för att utvecklas till en härlig upplevelse om man har tid att vänta. Vinlivet känns dock rätt kort ibland.

Nåja, visst är vinet kalasbra, har potential och allt annat, men jag vill njuta NU så jag lägger hela pengen på "Poissenots" för det går inte att ducka för att det är mindre än halva priset på den. Sen skulle såklart inte ett par flaskor Chapelle göra ont.


När man så sitter där och är väldigt nöjd så hälls det upp en skvätt vitt i Montrachet-kupan och i glaset har vi följande:

2010 Meursault 1er Cru "Genevrières"
En sån härlig doft. Lite lätt blommighet, en väl avvägd smörighet, lite frukter åt det gula hållet där citrus á la lemon curd lyser mest och bäst. Ovanpå allt det goda svävar sedan en underbart rökig mineralitet som gör att leendet börjar dras upp mot öronen.

Munkänslan är fasen ännu bättre med en så fint balanserad skapelse att jag bara njöt. Det är så härligt när fetman är svagt oljigt och smörigt fet, men totalt balanseras av citrus och syra. Att sedan få lite tropiska inslag, ett avslut med en lysande citrus och en stenig mineralitet "att tugga i sig" gör att det bara är att kapitulera.

Jag köpte ett gäng av 2009an av detta vin för att jag tyckte det var lysande....och så kommer nu detta. Vad ska man säga? Än mer lysande!

Tänk vad trevligt man kan ha en alldeles ovanlig tisdag i december. Tack för det Vinunic!