Från besvikelse till fynd

I fredags var jag på middag på konferenshotellet Såstaholm utanför Täby Kyrkby, och hade i förväg beställt hem vinlistan. En flaska 2002 Pommard 1er Cru "Grands Epenots", Louis Jadot hade jag spanat in och det blev även valet när vi väl var på plats och maten hade presenterats.

Döm av min förvåning och besvikelse när servitören återkommer och meddelar att vinet är slut. Där sjönk betyget tre snäpp eller mer. Som alternativ presenterades en flaska 2009 Corton Grand Cru "Pougets", Louis Jadot. Ett yngre och därmed inte lika kul alternativ, men när de erbjuder en Grand Cru för 700:- på krogen är det bara att kapitulera.

Hur var det då?

Maten var OK, men med mer ambition och teknik, än bra smaker. Vinet var förträffligt, och har precis börjat lämna barndomen och börjar närma sig en ny nivå i sitt liv. För egen del kommer jag att spara mina flaskor i en räcka år. I synnerhet som de sista slattarna uppvisade en helt annan mjukare elegans än det nykarafferade vinet. Ett riktigt bra vin med framtiden för sig blir betyget, och även en årgång som tillhör det bättre jag smakat av vinet, något som är uppenbart även om jag inte tog några anteckningar.

Tänk vad lite väntan kan göra

En vardagsmiddag av det enklare slaget kan bli en fullträff med lite tur. Rätt bonus av ingredienser i kylen och en flaska vin som utvecklas åt rätt håll med stormsteg, och man är liksom i hamn.

I förrgår öppnade jag en flaska 2013 Bourgogne Chardonnay, Michel Bouzereau et Fils och det spretade åt alla håll med en ruskans markant syra som stod som en pelare i glaset. Igår kändes det ett snäpp bättre, och idag var det examensdags.

En potatis och purjolökssoppa piffades upp med några skopor grädde och toppades av en binge rostade charkuterier. Tur att det finns rester i kylen ibland. Till det hälldes vinet upp.....och Shazam!!

Vilken rackarns skillnad.

Nu har vi att göra med en mild, fint kryddig, smörig och allmänt bara väldoftande skapelse. I munnen har syran dämpats och fetman lyckas linda in citrusen och skapa ett balanserat och välsmakande vin som sitter som en schmäck till soppan.

Så här efteråt njuter jag nog mest av den fina kryddsvansen och mineraltouchen som gör att munnen lätt torkas ut och fylls på av citron, som övergår till äpple, nötter och fett, innan kryddsvansen återkommer. Ett meditativt kretslopp av vardagsglädje.

Heresztyn i perfekt drickläge

Jag har tappat lite kollen på hur många flaskor jag har kvar av 2007 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Corbeaux", Domaine Heresztyn. Det behövs helt enkelt en inventering. Jag har slarvat med uppdatering av databasen under ett år nu.

Oavsett det så är vinet just nu i en perfekt drickfas. Det har utvecklats sedan i januari och jag kommer att dricka mina resterande flaskor under de närmaste två åren. I min mun är det nog vad vinet mäktar med för att vara på topp. Jag karafferade förresten vinet så det fick andas under typ 4 timmar innan vi drack det till ugnsbakad kyckling

Jag tog inga anteckningar under middagen, utan kan bara konstatera att alla runt bordet var överens om att det var en fullkomlig njutning. Silkigt, lent, med bra syra, en frukt som håller ihop än så länge, men tanninerna börjat numer vinka hej då.

Röd debut från vitvinsfavorit

En av de bättre vitvinsmakarna i Bourgogne är i mitt tycke Pierre-Yves Colin-Morey. I hans portfölj finns det även en del rött, något jag hittills inte hade provat. Det skulle dock rådas bot på och en flaska av det lite enklare slaget följdes över ett par dagar....så nu har jag gjort min rödvinsdebut för denna producent. Vinet var 2013 Santenay Vieilles Vignes, Pierre-Yves Colin-Morey. 

En ljuvlig fatkryddad doft med nymalet kaffe, mörk choklad och kryddor, sådär lagom mjukt och inte alls ekbeskt. Lägg till hallon och lätta drag av körsbär. Sedan lite lätt alkoholvärme med marsipan och flyktiga slöjor av lösningsmedel. Allt avrundas med lite, lite stenflis. Mysdoft!

I munnen är det bra fart i syran, kroppen är slank och det finns en ekton som är lite på gränsen. Tanninerna finns där, men är små och lite sådär greppriviga med ett motstånd som ger karaktär.

Behöver ett par år på att bygga ihop sig och bli riktigt trevligt,men skäms inte alls för sig redan nu. Han kan göra vin den där Pierre-Yves.

Aligoté med Ziiiing

Stekt fisk med en sås på några av fjolårets trattisar och lite grädde, och efter lite övertalning med mig själv, även några stänk, och ytterligare några stänk, vitt vin.

Inte för att det behövs förevändningar för att öppna en flaska, men nu blir det ju också över både till kocken och till maten. Bingo helt enkelt.

Vinet i fråga är 2013 Bourgogne Aligoté, Domaine Marc Morey & Fils. Billigt och enkelt, och förhoppningsvis gott.

Doften är fin med nypressad citron, mineraler i form av skaldjur och lite rökig stenighet. Lägg till lite smör och fina kryddor. Det räcker så.

I munnen är det en hög syra som bär fram citron och grapefrukt. Det blir lysande i mötet med den feta såsen, men på egen hand är det nästan för mycket citrus-zing. Bakom en rätt framträdande grapebeska finns en fin kryddighet och lite stendamm, något som ger ett rätt skönt avslut.

Kul  vin, bra till fettig sås, men inte så himla mycket mer.