St-Aubin 2013 rockar

Nu har jag kört igenom en hel del viner från kombinationen St-Aubin och 2103, och det är bara att buga och bocka.....bra skit nästan över hela linjen.

Dagens flaska är ett lätt omtest av 2013 St-Aubin 1er cru "La Chatenière", Marc Colin et Fils.

Här kombinerar doftkvasten en släng citron med gult äpple och melon, allt inbäddat i smörig fetma. Lägg till flintig mineral, ett lätt drag av arrak och lite finmalda kryddor, och bilden är komplett.

I munnen är det liksom bara så där balanserat och skönt gott som man vill ha det, om man nu kan nöja sig så....eller OK då, bra syra, bra frukt och lagom mängd fett gör att allt hänger ihop. Mineral och kryddor som gör att man låter tungan smaka efter länge och som slutligen torkar ut hela härligheten gör att nästa klunk snart landar i munnen.

Det här kan ju bli kalasgott, men jag vet inte om jag kommer att kunna hålla tassarna borta.I synnerhet inte när det dag två är så lätt att bara tycka om.

En Passetoutgrains på 27 år. Kan det funka?

En present läggs i garderoben och blir liggande. Hur ofta händer inte det ute i de svenska hemmen? Den här gången halade M fram en flaska Bourgogne Passetoutgrains med 27 år på nacken. En simpel butelj som nästan hela sitt liv legat i lugn och ro längst ner i en garderob. Kul att kolla om det funkar eller om det blivit till ett lik.

Flaskan i fråga är en 1988 Passetoutgrains, Francois Protheau & Fils. En producent jag inte testat förr och alltså har jag ingen aning om vad som väntar.

Doften blandar nypon, hallon och plommon med ett drag av torkad frukt. Som motpol finns köttbuljong, champinjoner och Sherrytoner. En avslutande puff av apelsin och lakrits livar upp och gör att jag hoppas en del på smaken.

I munnen möts man av lätta bär, men ändå med en förvånansvärt potent stoppning. Syran är hög, tanninerna avskalade och helhetsintrycket är ett friskt, syradrivet vin. Visst har vinet börjat polarisera sig typ rönnbär - buljongskalan, men det är mest bara häftigt att en gammal Passetoutgrains håller ihop och bjuder på mogen drickglädje. Tummen upp.

2013 Bourgogne Blanc, Domaine Marc Morey

I en blandad kompott av hopplockade viner från Caveau de Chassagne kom det med några basflaskor vitt från lite bättre producenter. En sådan dracks över ett par dagar och det var 2013 Bourgogne Blanc, Domaine Marc Morey.

En frisk blommig, citronstänkt, och svagt guläpplig doft med kryddiga och rökiga inslag. Allt inbäddat i en lätt nötig och smörig fetma.

Munkänslan är tydligt syradriven med sprittig citron som nästan hoppar i munnen. Kryddor och mineral lyckas slutligen tränga igenom citrusdominansen i slutet på eftersmaken. Samtidigt finns en svag fetma som håller ihop helheten, men den får slåss mot en grapebeska som biter emot en del.

För 13,50 Euro är det här kalas, i synnerhet dag två då bitarna verkligen faller på plats. Dag ett spretar det lite grand, men tid och luft gör som bekant små underverk. Summa summarum får det här tummen upp och är bra för sin nivå.

Ett litet tips inför fredagssläppet

I bagaget hem från Bourgogne fanns en del väldigt strukturerade inköp, men också en del skjutet från höften och en del trotjänare i nya årgångar. Av den senare kategorin fanns två årgångar enklare rött från Gros Frère et Soeur, och vinet som testades först var 2013 Hautes Côtes de Nuits, Domaine Gros Frère et Soeur.

Vinet har en doft som dag ett är hallonmättad med drag av kryddor och animalier, men som dag två blommar ut och blandar tidigare intryck med blod och järn, samt en del murrig kompost och mullig jord.

I munnen går sniffintrycken från de olika dagarna igen. Lägg till att det är fruktigt, slankt och lättdrucket med bra syra, slipade och lätt greppiga tanniner och det blir svårt att inte gilla det. Riktigt trevligt för sin nivå och definitivt för den peng det betingar vid släppet på fredag (7/8).