Nysläppt från Cordier

Som en slags uppladdning inför en hedonistisk vitvinsövning passade jag på att kolla vad ett nysläppt vin från Mâconnais kan erbjuda. Här pratar vi ett enkelt byvin vid namn 2013 Mâcon Charnay "Vieilles Vignes", Christiophe Cordier.

Ett rent vardagsvin är vad som erbjuds och det doftar av gula äpplen, citrus, smörfett, fatkryddor, lite blommor och en rätt rejäl dusch av stenrökig mineral. En trevlig doft som lockar till en sipp.

Väl i munnen upplevs en bra syra som gör vinet friskt och citrussprittigt. Sen kommer mer citrus i form av beska och allt detta i ett tunt skynke av kryddig, smörig och oljig fetma.

Helt enkelt en rätt enkel och trevlig Bourgogne......men, och verkligen men....håll den sval. Det är inte ett bygge som orkar med att värmas i glaset, men svalt är det helt OK att läppja på i stolen på terrassen.

......vinerna dagen efter detta ligger några snäpp upp och jag återkommer till dem i några poster inom snar framtid.

2009a från Denis Bachelet

En favoritproducent som fyller upp en del av vinskåpen är Denis Bachelet. Vinerna blir kalas med ganska ordentlig mognad,men det går ju inte att hålla sig. Det känns dags att se vad ett enkelt från det fruktfläskiga året 2009 kan erbjuda.

Vinet som får släppa korken är en 2009 Côte de Nuits Villages, Domaine Denis Bachelet.

I näsan bjuds en tät frukt med hallon och körsbär, rent av lite körsbärskärnor. Rätt fruktfläskigt faktiskt med en rand av snygga fat som ger den typiska krydd- och kafferostkänslan. Här finns och viss murrighet, jord, animalier och en dusch av målarpenseln....lite mognad på G alltså.

I munnen pratar vi en hyfsat bra syra, en rätt ungdomlig och tät frukt och avrundade, men smågreppiga tanniner. Det finns ett tydligt lakrisalt inslag som ligger kvar hur länge som helst och som gör att tankarna dras åt en silkig utveckling. Någonstans i mellanregistret fångar man också upp att vinet sakta har inlett en mognadsbana. Det här kommer definitivt att drickas bra i många år framöver. Nästa flaska ska nog få vänta några år.

Och JAAAA, tumme upp!

Anka och Grand Cru från Corton

Långhelgen har verkligen gått i matens tecken och inleddes alldeles strålande med en utsökt matchning på Valborgskvällen. Måltiden bestod av ankbröst på en bädd av gräddstuvad purjolök, knaperstekt sidfläsk och ovanpå det några finhackade, romindränkta körsbär.

Till det öppnades en flaska 2006 Corton Grand Cru, Domaine Tollot-Beaut. Producenten tillhör normalt sett inte mina favoriter, men jag hade vissa förhoppningar att den här flaskan skulle leverera en del.

Redan vid första sniff kändes det rätt bra. Lätt, rent och balanserat var det första intrycket. Bären tillhörde den ljusa delen av skalan, i min mun i form av hallon och jordgubbar. Sedan fanns det en väldigt fin kryddbukett, lite kaffe, mörk choklad och även en mjuk doft av lakrits. Att vinet hade viss mognad visade sig i form av svettigt läder och en liten gläntning på målarlådan.

I munnen har vi en väldigt slank skapelse med fin syra, tillbakalutade, men tydligt närvarande tanniner och en lätt, lätt frukt. Avslutet är lakrisalt och stenkrossigt torrt, med en rand av apelsinzest.

Jag bara vill skriva skitgott, för det är vad det är.........nästan. Den lätta frukten gör dock att avslutet saknar viss täthet och att det tar slut lite fort. Man blir lite snodd på konfekten liksom.

Till maten? Kalas!