2010 Puligny-Montrachet, Etienne Sauzet

En av mina personliga favoritproducenter när det kommer till vit Bourgogne är Etienne Sauzet. Efter att jag fått känslan att det slirades lite på basnivå med årgång 2011, känns det trevligt att korka upp en byflaska från fina 2010 och se hur det  håller sig. Vinet är 2010 Puligny-Montrachet, Domaine Etienne Sauzet.

Doften är där man vill ha den. Lite floralitet, friska duschar citron, päron, gröna äpplen och melon. Lägg till honung och smörfetma och en rökig mineral kombinerat med en stram, nästan metallisk ton

Smakbilden är ung, syrafrisk och väldigt driven av sprittande citrus. Som motpol finns en viss fetma som balanserar upp, och både en kryddighet och mineralitet som gör vinet riktigt trevligt.

Här känns det som om alla beståndsdelar finns på plats och att det enda som behövs är några år på rygg innan det blir till en riktigt häftig upplevelse. Jaja, det är gott idag, men babyfett och ungdomssyra behöver krama ihop sig för att bjuda på riktig lycka.

2009 Meursault "Les Tillets", Alain Gras

Under några dagar följde jag nyligen 2009 Meursault "Les Tillets", Alain Gras för att se vart det vinet är på väg.....och det är på en bra väg.

Vägen inleds med en bra dusch av citron och slanggurka parat med en lätt floralitet.Strax följt av lemon curd, honung och en lätt vaxartad fetma. Sedan finns en ljuvlig bukett av kryddor där min näsa säger kryddpeppar, muskot och lagerblad. Såklart finns här även en riktigt flintrökig mineralitet.

I munnen är det ljuvligt. Det är en tydlig syra som bär fram citron och lime och som gör att vinet känns väldigt friskt. Vid sidan av detta finns en skön, smörig fetma som delvis lindar in syran och gör att vinet känns sådär härligt i balans. Bäst är ändå de kryddor och de mineraler som vaknar upp i slutet och ligger kvar som en lång svans tillsammans med ett lätt beskt citrusbett.

Han kan den där lille mannen. Tur att vinskåpen har kvar en hel del smått och gott från honom.......så jag kan följa honom på vägen.....

Pålitlige Ponsot med en 2007-cuvée

En producent jag gärna återkommer till, och som gärna skulle få större plats i vinskåpen, är Domaine Ponsot. Här har vi att göra med en man som alltid låter terroir och årgång lämna största möjliga avtryck i vinerna och idag ska jag njuta av hans 2007 Morey-Saint-Denis 1er Cru "Cuvée des Alouettes", Domaine Ponsot.

Redan från första sniff och klunk råder det inget tvivel om att det här är ett njutbart vin. Bara att hänga med ett par dagar och insupa intrycken. Dag två noterar jag följande:

Mums, en riktigt tilltalande doft har vuxit fram som redan nu andas "drick mig" med små drag av begynnande mognad. Det som bjuds är lätt kirschiga och spritiga körsbär med en touch av lösningsmedel. Faten är utan tvivel fina och adderar kryddor, kaffe och mörk choklad. Som sista iakttagelse fångas lite jordighet och ett visst inslag av mineral.

I munnen är det årgångsmässigt klunkbart med en bra syra, röda syrliga bär och lätt bakåtlutade tanniner. Avslutet är fint med lättvjordighet, lakrits och mineraler som lämnar kvar en skön munkänsla som dröjer sig kvar.

Det här är inte stort, men det är fasiken ett kalasbra exempel på hur en klunkbar, men ändå lätt komplex och karaktärsfull Bourgogne, kan bete sig när den fått nåt år på nacken. Dricks gärna igen och igen.

Stinkvin från Domaine Leroy

Jag öppnar flaskan och kommer ihåg hur det var första gången jag öppnade en liknande. Då var det nästan en chock, så jag väntar mig att det kommer att stinka......

......och det gör det. Det är som om någon trycker ner min näsa i tång som legat och gonat sig i solen vid en havsstrand.

Hur sjutton kan det stinka så här. Det är till och med så att dag ett så har stanken satt sig så i smaken att det inte är alls trevligt att dricka. Bara att glömma bort det över natten, hälla upp det i en karaff under några timmar och åka iväg och fixa en krabba. Vinet? Jo, en flaska 2007 Bourgogne Aligoté, Domaine Leroy.

Vilken skillnad det blir. Stanken är borta och har lämnat kvar trevliga inslag av tång och skaldjur, inte alls något som stör längre. Här finns också fina dofter av honung och arrak som nästan blir lite vaxigt.Sen finns där citron, äpple, päron, och fina kryddor. Bakom allt ligger sen en lätt rökighet.

I munnen är det första man tänker på vilken sjuhelsikes skjuts det är i syrorna och att beskan är rätt rejält markerad. I övrigt är det en hyfsat trevlig skapelse med fin frukt, fetma och kryddor. Slutet är gott med sin blandning av citrus och mineral.

Det här är kalasgott tillsammans med krabba och aioli. Som solitär är både syra och beska för markerade, så till den grad att jag faktiskt inte avslutar det andra glaset. Här gäller antingen mat eller vila så att det bygger ihop sig bättre.

Förkylningsvin

Jag befinner mig i vad jag hoppas på är slutet på en galet lång förkylningsperiod, där vinkonsumtionen varit väldigt låg, men suget har varit stort. Ett vin som ändå slank ner när det var rätt taskigt beställt med rödnäsan var en flaska 2008 Savigny-Les-Beaune, Domaine Maillard Père & Fils.

Det här är ett vin jag har köpt lådvis av genom åren och mestadels druckit ungt. Det är ett sånt där vin där ungfrukten många gånger är lite grand som en klar fjällbäck och drickbarheten gör att flaskorna snabbt tar slut.

Problemet blir att de flaskor som blir kvar aldrig riktigt brukar leva upp till ungdomens drickglädje, och då kändes det inte som någon större förlust att öppna en flaska, även om näsan strejkade lite. Att notera är att dessa noteringar är rätt grumlade av förkylningen, men de stämmer nog hyfsat i alla  fall.

Ett hopkok av frukt och kryddor med allt från körsbär, via körsbärskärnor och marsipan, till kaffe och choklad. Lite mognad ger sig också tillkänna med sous bois, lite jordigt, kompostiga drag och en antydan till lösningsmedel. Sen finns här trevliga spår av lakrits och mineral.

I munnen är det en rätt bra frukt som sakta börjar ge tecken på att vika ner sig. Syran däremot står stadigt i givakt och ger spår av årgången. Tanniner finns här i form av en rätt skön småpulvrighet.

Och hur funkar det då? Det är bättre ungt, men funkar rätt bra även idag. Känslan är dock att det kommer att falla isär om något år och jag ska nog rensa bland flaskorna till kommande vår- och sommarmiddagar.